it's gotta be you ♥ part 28
Jag har precis kramat om Nicole när någon lägger en hand på min axel. När jag vänder mig om står James där. Han skrattar och kramar om mig.
- Är du förvånad övar att se mig? Frågar han.
- Ja, jag menar nej. Jag trodde inte att det skulle vara du som…. Vad kul att se dig, avbryter jag.
- Det är kul att se dig också, hur är det med dig?
Vi sätter oss ner i en soffa och börjar prata. Det var länge sedan vi sågs och det finns mycket att prata om.
Nialls perspektiv
Jag hör några tjejer i soffan bredvid sitta och prata om Leah. Jag spärrar öronen för att lyssna.
- Gud vad gulliga som är tillsammans, säger en utav dem.
- Ja, dom är helt underbara, kolla vad lycklig Leah är.
Jag kan inte låta bli att le.
- Kolla hur lycklig Leah är, säger en utav dem.
- Guuuuuud, vad gulliga dom är tillsammans, säger en annan.
Jag kan inte låta bli att le, Leah var lycklig och vi passade faktiskt bra ihop.
- Synd att dom gjorde slut, hör jag någon säga.
Jag rycker till, går det ett ryckte om att jag och Leah gjort slut?
- Man ser att de fortfarande tycker om varandra, kolla bara på dom. Sittandes där tätt intill varandra. Säger en av tjejerna och pekar mot Leah och James där dom sitter tillsammans i en soffa längre bort. Sakta börjar jag förstå att det inte är mig och Leah som de pratar om. Utan Leah och James.
- Dom var så fina tillsammans, stans finaste par.
Har Leah och James varit tillsammans? Jag kollar på dem där de sitter tillsammans. Leendes, skrattandes. Rebecca petar mig lätt på axeln för att få kontakt med mig. Jag dröjer kvar med blicken på Leah och kollar sedan snabbt på Rebecca.
- Niall, vad är det med dig? Frågar hon.
- Eh, har Leah och James varit tillsammans? Frågar jag snabbt för att få det överstökat.
- Va? Hur. Rebecca kom av sig och tittade snabbt mot Leah och James. Hon suckade högt och kollade på mig. Ja, de har varit tillsammans.
Jag kunde inte låta bli att sucka jag med. James la en hand på Leahs ben och dom skrattade tillsammans. Varje gång han rörde Leah gjorde det ont i mig. Som om det bara var jag som fick röra henne. Jag vet att jag inte kunde tänka så men det var så det kändes. Jag vill ha Leah för mig själv.
Musik sattes på och Leahs pappa bjöd upp Leahs hennes mamma. Allt fler började dansa. Alla såg så lyckliga ut. Flera av tjejerna i soffan ställde sig upp och började dansa tillsammans. Jag ser hur James bjuder upp Leah och de går skrattandes mot dansgolvet. De fattar tag i varandras händer och börjar dansa. De gungar lätt från sida till sida och James lägger en hand på Leahs rygg.
Jag känner hur svartsjukan bubblar upp inom mig. Men jag måste hålla mig lugn och inte skämma ut mig nu. Jag ser hur hans hand sakta glider längre och längre ner längs hennes rygg. Tillslut lägger James sin hand på Leahs rumpa. Jag stelnar till, hela kroppen späns på mindre än en sekund. Leah drar bort hans hand, lite för långsamt och ser sig om ihop om att ingen har sett. Men jag har sett.
Hon möter min blick och hennes ögon förstoras i förvånad och lite rädsla. Jag ser henne försöka säga någonting när jag reser mig upp och går. I ögonvrån ser jag Leah börja gå efter men James tar tag i hennes hand och stoppar henne. Jag stannar till och ser på dem. Leah pratar snabbt och irriterat med James, det hörs på hennes tonfall. Han drar henne sakta intill sig och hon låter honom. För en liten sekund låter hon honom dra henne närmare henne.
Jag skakar på huvudet och går ut genom ytterdörren. Jag vill inte skapa en stor scen där inne, inte inför alla hennes släktingar och vänner. Det börjar bli lite kyligt ute och det märks att sommaren snart är slut. Snabbt går jag lite fram och tillbaka på tomten för att lugna ner mig. Jag kan inte hjälpa det, ibland blir jag så rasande arg. Hur kunde hon låta honom lägga sin hand på henne sådär? Hur kunde han göra det? Varför berättade inte Leah detta för honom innan? Att hennes ex skulle vara här ikväll..
Dörren öppnas och där står Leah. Hon kliver ut och stänger den ljudlöst.
- Niall, säger hon lugnt.
Jag är tyst, jag kan inte prata. Inte just nu.
- Niall, det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Leah går fram till mig.
- Se på mig, snälla.
Jag vänder blicken långsamt mot henne. Hon ler mot mig men jag ler inte tillbaka.
- Hur länge var ni tillsammans? Frågar jag och ser på henne.
- Hur vet du? Vem sa det? Leahs röst blir lite pipigare.
- Spelar det någon roll? Personen berättade för mig, men inte du..
- Vad skulle jag ha sagt; killen jag pratar med har jag varit tillsammans med.
- Ja, hellre det än jag får veta det av några skvallertjejer i soffan bredvid. Som inte tycker om att jag är tillsammans med dig. Dom föredrar James.
- Niall, skulle det spela någon roll om vi varit tillsammans eller ej? Frågar hon en aning upprört.
- Såklart det skulle, om ni inte hade varit tillsammans skulle det kanske inte funnits några känslor mellan er två. Men så är inte fallet.
- Så är det inte Niall, säger Leah desperat.
- Så du har inte några känslor för honom?
Leah är tyst en stund. Bara det är ett svar i sig.
- Svara bara Leah! Säger jag en aning för högt.
Tystnaden runtom oss är skrämmande. Man hör inte ens musiken från huset. Allt jag hör är bra andetag. Mina och Leahs.
Drama!
Hoppas ni gillar den!
Tack så mycket för att kommentarerna, det betyder så otroligt mycket och det ger mig mer energi till att skriva! Tack till alla er som har läser min lilla berättelse :) det är kul att ni är så många! :D
Forsätt kommentera sötnosar!!
-E
It's gotta be you part 27
Förra delen
Hans hand letar sig upp från min rygg till håret. Sedan snurrar han runt och drar mig med sig så att han nu håller sig uppe över mig. Han fortsätter kyssa mig tills han slutar och ser på mig. Jag börjar fnissa lite men blir sedan tyst och ser in i hans blåa ögon.
- Jag älskar dig så mycket Leah, viskar han och ler mot mig.
- Jag älskar dig mer, säger jag.
- Som om det skulle vara möjligt, säger Niall lugnt och kysser mig igen.
Vi står tillsammans i köket och brer mackor inför en utflykt som Leah planerat.
- Så vart ska vi gå? Frågar jag och stoppar ner ytterligare en macka i påsen.
- Det finns en plats dit jag ofta gick som liten, en plats där du kan se stora delar av staden, säger Leah och ler stort mot mig,
- Det låter väldigt mysigt. Jag går fram till Leah och lägger mina armar om hennes midja och drar henne närmare och kysser hennes hals.
Vi går hand i hand nerför gatan mot utkikningplatsen som ska ligga en kilometer bort. Solen skiner starkt och jag kavlar upp mina ärmar i hopp om att få en solbränna. Ryggsäcken som jag har på ryggen värmer mig riktigt och Leah svingar den ihop rullade filten hon har i handen fram och tillbaka medans hon går. Efter en stund kommer vi till en brant svängande backe. Leah knatar på utan svårighet medans jag får kämpa på för att hålla hennes takt. När backen jämnar ut sig viker vi av på en liten stig och Leah säger om och om igen att vi snart är framme. En bit in på stigen kommer en liten äng. Där lägger Leah ut filten och säter sig ner. Jag sätter mig ner bredvid henne och njuter av utsikten.
- Visst är det fint? Frågar Leah och tittar ut på utsikten.
- Ja den är väldigt vacker, säger jag men ser bara på Leah. Hennes hår glänser i solljuset och hennes blåa ögon skimrar. Jag lägger min hand på hennes och njuter.
Leah kollar på mig och skrattar.
- Jag pratade om utsikten Niall, skrattar hon.
- Den är också fin men du är finare.
Vi sitter tillsammans och äter utav mackorna samtidigt som vi pratar. Leah berättar att ikväll kommer det vara en fest för Charlie då alla familjens vänner kommer vara inbjudna. Leah pratar så ivrigt att orden trasslar ihop sig med varandra, hon ser fram emot att få presentera mig för sina vänner, hon är helt övertygad om att de kommer tycka om mig. Jag är inte orolig, om jag bara är mig själv så kommer allt gå bra. Det var i alla fall så jag och Leah blev tillsammans.
När vi varit tysta en stund frågar Leah frågan som jag inte vågar ta upp, inte vågat berätta för henne. Hon frågar när det är dags för nästa turné. Jag tar ett djupt andetag och berättar Jag vänder mig mot Leah och berättar att nästa resa kommer vara till Australien och blir borta i två veckor. Hon reagerar när jag säger att jag ska vara borta i två veckor när vi knappt varit ifrån varandra mer än två dagar hittills. När jag släpper bomben om att jag ska åka om fyra dagar tittar hon storögt på mig.
- Varför sa du inte det tidigare? Frågar hon irriterat.
Jag förklarar att jag visste hur mycket den här resan hem betydde för henne och att jag inte ville att hon skulle behöva tänka på att vi skulle vara ifrån varandra. Hon suckar och lägger sig ner på rygg.
- Hur ska jag kunna vara sur på dig när du är så söt din dummer, säger hon och drar ner mig bredvid henne.
Vi ligger och njuter av att solen skiner i våra ansikten. På eftermiddagen blir solen svagare, då bestämmer vi oss för att gå tillbaka hem. Så fort vi kommer genom dörren möter Leahs mamma oss med ett stressat leende.
- Hej på er! Har ni haft det roligt? Så alla gäster kommer om en stund, skulle ni vilja gå upp och göra er i ordning? Frågar hon snabbt i ett och samma andetag.
Vi nickar och smiter tillsammans upp på rummet. Leah öppnar sin väska och plockar fram en vit spetskänning. Jag plockar samtidigt fram en mörkblå kavaj och en vit tröja. Leah hoppar snabbt ur sina kläder och i sin klänning. Hon sätter på sig klänningen och tittar på mig.
- Skulle du kunna dra upp min dragkedja? Frågar hon och vänder ryggen till mig.
Jag går fram till henne och drar upp dragkedjan, lägger en hand på hennes höft och kysser henne på halsen. Leah vänder sig om och lägger sina armar om min hals. Våra läppar möts i en mjuk kyss. Jag förlorar fattning om tid och rum. Det kan ha gått minuter, sekunder, timmar. Det enda jag vet om just nu är Leah och att hon är bara min.
När vi kommer nerför trappan har redan många utav gästerna kommit. Jag blir presenterad för Leahs mormor och morfar, kusiner och mostrar. Vi står vänligt och pratar med varandra och jag svarar på alla frågor som de har att ställa. Tillsammans hand i hand går vi mellan person till person. När vi kommer fram till soffan i mitten av rummet sitter där flera i vår ålder. Jag ser på Leah som lyser upp och börjar små hoppa av glädje. Hon kramar om person efter person och jag går efter och hälsar. Jag kommer fram till en tjej som jag känner igen. Rebecca. Hon ler glatt mot mig och jag ger henne en stor kram. Vi småpratar lite och jag sätter mig såsmåning om ner bredvid henne. Det känns skönt att ha någon som jag känner och kan prata med. Leah står fortfarande upp och pratar med några kompisar en bit bort. Hennes leende skiner upp och jag kan inte låta bli att le när jag ser på henne.
Leahs perspektiv
Att få träffa alla mina bästa vänner igen. Jag kan inte sluta le. Niall har satt sig ner vid Rebecca och när våra blickar möts ler vi glatt mot varandra. Jag har precis kramat om Nicole när någon lägger en hand på min axel. När jag vänder mig om står James där. Han skrattar och kramar om mig.
- Är du förvånad övar att se mig? Frågar han.
- Ja, jag menar nej. Jag trodde inte att det skulle vara du som…. Vad kul att se dig, avbryter jag.
- Det är kul att se dig också, hur är det med dig?
Vi sätter oss ner i en soffa och börjar prata. Det var länge sedan vi sågs och det finns mycket att prata om.
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!
Nu är alla fall del 27 här. Sakta men säkert ;)
Hoppas ni gillar den och är redo för nästa del!!
-E
It's gotta be you part 26
- Vänta? Ska Niall inte sova hos mig? Avbryter jag.
- Jag tänkte att ni kanske ville sova ensamma, jag menar ni har ju inte varit tillsammans länge…
- Mamma, vi har delat säng tidigare.
- Oj, jaha. Då kan du ju sova i Leahs rum, säger hon förvånat och rodnar lite.
- God natt, säger hon tyst och smyger ut ur rummet.
När mamma försvinner in i sitt sovrum på undervåningen går Charlie, jag och Niall för att bära upp våra väskor på rummet. Jag hade inte behövt gjort en stor grej av att vi inte skulle få sova i samma rum. Jag är bara inte säker om jag skulle kunna sova själv. Vi har sovit tillsammans så länge. Det skulle kännas konstigt att inte ha honom bredvid mig.
Nialls perspektiv
När vi kommer in på Leahs rum kastar hon sig ner på mage i sängen och gömmer sitt huvud i en kudde.
- Varför ska de alltid vara så jobbiga?! utbrister hon.
Jag sätter mig ner bredvid henne och stryker hennes rygg.
- Jag tyckte att det var trevligt att få träffa din familj, säger jag och drar hennes hår åt sidan så att jag kan se en bit av hennes ansikte.
Leah lyfter upp sitt huvud och tittar allvarligt på mig.
- Sluta, det var hemskt.
- Det var det inte, att veta att du satt bredvid mig gjorde allting bättre, säger jag i hopp om att få henne att le.
Det gör hon inte, hon ser på mig med samma allvarliga blick som förut.
- Släpp det Leah, de var ju bara intresserade i vad jag gjorde.
- Du behöver inte försvara dem Niall, säger hon och sätter sig upp.
- Kan vi inte bara släppa det? Frågar jag och ser in i hennes blåa ögon.
Leah svarar inte utan lägger sitt huvud i mitt knä och ser upp på mig. Jag drar mina fingrar genom hennes hår och snurrar en av hennes lockar mellan mina fingrar. Hon blundar och jag kan inte låta bli att kyssa henne på pannan. Hon är så underbar. Varje gång hon ler, varje gång hon möter min blick hoppar mitt hjärta över ett slag.
- Vad tänker du på? Avbryter Leah.
- Dig, svarar jag tyst.
- Mig? Frågar hon och sätter sig upp.
- Vad annars?
Hon drar sin hand genom mitt hår lägger sitt huvud på min axel.
- Ska vi gå och borsta tänderna? Frågar jag.
- Okej då, svarar hon trött.
Vi går tillsammans till badrummet för att göra oss i ordning. Leah sätter sig på badkarskanten för att borsta sina tänder och jag ställer mig i dörr öppningen och tittar på henne. Hur skulle allting vara om jag inte träffat henne?
- Vad kollar du på? Avbryter hon.
- Inget, mumlar jag och kollar bort.
Leah borstar klart sina tänder och lägger sedan bort sin tandborste. Hon vänder sig om och ser på mig. Jag kan inte låta bli att le, det pirrar fortfarande i min mage när hon ser på mig. Hon lägger en hand på min axel och ser in i mina ögon i några sekunder innan hon försvinner in på sitt rum. När jag kommer in i rummet sitter hon och tittar i ett gammalt foto album. Vi sitter länge och kollar på alla bilder över de första åren av hennes liv. Under hela tiden ler hon och alla tankar på middagen är som bort blåsta. När vi bestämmer oss för att sova ligger hon i mina armar.
- Niall, hör jag henne viska.
- Ja? Svarar jag.
- Skulle du inte kunna sjunga för mig? Ber hon och kramar om min hand.
- Vill du det? Frågar jag.
- Ja, viskar hon och kryper närmare mig.
Jag börjar visksjunga Moments, en låt Ed Sheeran skrivit åt oss, den låten som är Leahs favorit. När låten tar slut börjar jag genast sjunga en annan och innan jag hunnit sjunga klart den fjärde hör jag Leahs tunga andetag. Jag slutar sjunga, kramar om henne och kysser hennes nacke.
Leahs perspektiv
När jag vaknar ligger jag fortfarande i Nialls armar. Solen strålar in genom fönstret och klockan är redan tio. Jag vänder mig om och ser på Niall. Hans ögon är slutna och hans mun en aning öppen. Om jag lyssnar noga kan jag höra honom snusa tyst. Jag lutar mig fram och pussar honom på munnen. Niall kliar sig i håret och öppnar sedan ögonen. Han kisar mot mig och ler sedan.
- God morgon, säger jag glatt.
- Hej du, säger han hest.
- Jag lutar mig fram och pussar honom igen. Han lägger en hand på min kind och ler.
- Vad ska vi hitta på idag? Frågar Niall.
- Jag vet inte, jag skulle kunna visa dig runt, säger jag eftertänksamt.
- Gärna, mumlar Niall och fattar tag i min hand.
Jag kysser honom igen och han lägger en hand på min rygg och håller mig kvar. Niall kysser mig igen och jag sätter en hand på vardera sida om honom. Hans hand letar sig upp från min rygg till håret. Sedan snurrar han runt och drar mig med sig så att han nu håller sig uppe över mig. Han fortsätter kyssa mig tills han slutar och ser på mig. Jag börjar fnissa lite men blir sedan tyst och ser in i hans blåa ögon.
- Jag älskar dig så mycket Leah, viskar han och ler mot mig.
- Jag älskar dig mer, säger jag.
- Som om det skulle vara möjligt, säger Niall lugnt och kysser mig igen.
Förlåt för att jag har uppdaterat dårligt, men just nu är det mycket i skolan.
Ändå är ni många som tittar in varje dag, fler än jag hade hoppats på faktiskt.
Jag ska försöka bättra mig. Jag lovar.
Hoppas ni gillar delen. Ska skriva en ny så snabbt jag kan :)
-E
It's gotta be you ♥ part 25
Förra delen
Jag vaknar inte upp förrän några timmar senare när Harry ska gå och lägga sig. Han ursäktar sig och försvinner in på sitt rum. Niall ser på mig och ler.
- Ska vi gå och lägga oss? Frågar han och smeker min kind.
- Ja, vi ska gå upp tidigt i morgon så att vi hinner med tåget, svarar jag sömnigt.
Vi går hand i hand till badrummet för att borsta tänderna, jag gör mig i ordning och drar på mig en av Nialls stora tröjor. Hans doft sprider sig runt om mig och jag njuter. Allting känns så perfekt när jag är med honom. Snart ska han träffa min familj och jag vet att de kommer älska honom lika mycket som jag gör.
Leahs perspektiv
På tåget sätter dig Niall längst in mot väggen. Jag försöker sätta mig skönt utan att min rumpa ska domna bort. Niall drar upp armstödet som skiljer våra platser åt och ler mot mig.
- Jag älskar dig, säger han lugnt och sätter en hårslinga som hängt ner i mitt ansikte, bakom mitt öra.
- Jag älskar dig också, svarar jag och lutar mig mot hand bröst.
- Är du nervös? Viskar han och tar tag i min hand.
- Inte alls, ljuger jag. De kommer älska dig, säger jag till mig själv än till Niall.
Mamma kommer älska Niall från första början, det är något med hans personlighet som gör honom älskvärd.
Charlie kommer falla för Nialls humor, när han sedan ser hur mycket jag älskar honom kommer han göra samma sak.
Det är min pappa som kommer bli en utmaning. Alltid är det något som han ska gnälla på. Jag kramar om Nialls hand och njuter av stunden. Snart kommer jag vara hemma. Snart kommer jag träffa min familj och få presentera personen som betyder allt för mig. Allting kommer bli perfekt. Niall plockar upp sin mobil och visar ett tweet han skickat iväg.
Åker iväg på en minitripp med älsklingen! @LeahBrown jag älskar dig.
Jag ler stort mot Niall och vänder mig om så att jag kan se honom i ögonen.
- Jag älskar dig också, viskar jag och kysser honom.
- Du har fått massa lyckönskningar av fansen, lägger han till och räcker mig mobilen.
Jag sätter mig upp och börjar läsa igenom tweeten. Jag kan inte låta bli att le åt alla fina kommentarer.
- Dom gillar dig, säger Niall stolt. Jag visste att de skulle göra det, tillägger han och kysser mig på pannan. Han lägger sina armar om mig och jag lutar mig mot hans bröst. Snart hör jag hans djupa andetag, jag tittar upp och ser att han har somnat. Jag kramar om hans arm och slappnar av. Jag önskar att resan kunde ta längre tid, att vi kunde få mer tid tillsammans.
Resan tog inte lång tid. Snart steg vi av på stationen i staden jag vuxit upp i. Allting var sig likt. Jag har inte varit borta länge, men det känns som att jag har förändrats och att staden skulle ha gjort det med mig.
Jag drar min lilla rullväska efter mig och Niall har sin ryggsäck över ena axeln. Han tar tag i min hand och kramar om den.
- Jag sa till mamma att vi kunde gå hem, det är inte så långt.
- Visst, ska jag ta din väska? Frågar han. Hans irländska dialekt klingar fint i mina öron. Jag skakar lite på huvudet och stannar, min blick möter hans vackra blåa ögon.
- Vad är det? Frågar han.
- Jag älskar dig, säger jag lugnt och ler. Så mycket, lägger jag till.
- Jag älskar dig mer, säger han högt.
Varje gång jag hör hans röst känns det så rätt. Som om jag var gjord att älska honom. Jag vet nu att mitt hem inte är här hos mina föräldrar eller i min lägenhet i London. Mitt hem är vart han än är. Det skulle kunna vara på andra sidan jorden bara han finns vid min sida. Snart tonar mina föräldrars hus upp sig framför oss. Jag ler stort och föreställer mig min mammas min när hon öppnar dörren. Innan jag knackar på ger jag Niall en kram och pussar honom på kinden. Det känns konstigt att knacka på dörren hem men tre gånger knackar jag hårt. Snabbt öppnas dörren och där står min mamma. Hennes blonda hår är uppsatt i en sarvigknut. Hon skiner upp i ett stort leende.
- Leah! Utbrister hon och kramar hårt om mig.
- Hej mamma! Skrattar jag och kysser henne på pannan.
Hon släpper taget om mig och skrattar hon med.
- mamma, det här är Niall, säger jag och vänder mig mot honom.
- Hej! Det är jag som är Jane, säger mamma och sträcker fram sin hand åt Niall.
- Trevligt att äntligen få träffa dig, svarar Niall och skakar hennes hand.
- Jag har hört mycket bra saker om dig, säger mamma och ler.
Ut genom köket kommer min pappa. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende. Han går ram till mig och ger mig en stor kram. Sedan vänder sig pappa mot Niall.
- Så du är Niall, säger han lugnt och skakar Nialls hand.
- Ja, det är jag, svarar Niall glatt.
- Vill ni ha lite fika? Frågar mamma och flyttar våra väskor fram till trappan som leder till övervåningen.
- Gärna, svarar jag och ar av mig skorna.
På vägen in till vardagsrummet tar jag tag i Nialls hand. Han ser på mig och ler.
- Vart är Charlie? Frågar jag mamma.
- Han jobbar fortfarande men han kommer hem om en timma hoppas jag.
- Vet han att vi är här?
- Nej, det är en överraskning, han kommer bli så glad, utbrister mamma och klappar i händerna.
Framåt kvällen öppnas dörren och någon stapplar in i hallen.
- Hallå? Ropar Charlie högt.
Jag reser mig häftigt. Min mamma ler lyckligt mot mig och nickar. In i vardagsrummet liver Charlie och börjar prata. Jag hinner inte uppfatta vad han säger, jag har redan börjat springa mot honom. När han ser mig ler han stort.
- Leah! Utbrister han.
Jag kommer fram till honom och kastar mig i hans armar. Snabbt lyfter han upp mig och snurrar mig runt, runt. När han släpper ner mig ger han mig en stor kram.
- Jag har saknat dig, viskar jag i hans öra.
- Jag har saknat dig också, viskar han tillbaka.
Sedan släpper han taget om mig och jag tar ett steg bort från honom. Niall går fram till mig och Charlie sträcker fram en hand mot honom.
- Niall förstår jag, Leah har berättat så mycket om dig, säger han och blinkar mot mig.
- Jasså? Vad har hon berättat? Skojar Niall tillbaka.
- Du skulle vara veta, skrattar Charlie.
- Lägg av, fnyser jag.
Bordet dukas, maten plockas fram och snart sitter vi runt bordet.
- Jag hoppas att ni är hungriga! Ropar mamma.
- Det är vi, svarar jag och sneglar på Niall som sitter bredvid mig.
Mamma ställer sig upp för att servera maten.
- Niall, ska jag lägga upp mat till dig? Frågar hon vänligt.
- Gärna, svarar han och räcker henne sin tallrik.
- Så, Niall studerar du på samma skola som Leah? Frågar pappa.
- Nej det gör jag inte.
- Vart studerar du någonstans då?
- Jag går inte i skolan för tillfället.
- Du har redan pluggat klart alltså? Säger mamma och ler varmt mot Niall.
- Jag har fortfarande en termin kvar som jag inte hann göra klart, Nialls röst är lugn och sansad medans jag börjar bli irriterad. Varför släpper inte pappa ämne?
- Varför väntar du?
- Det är ganska mycket med mitt jobb just nu.
- Vad jobbar du som? Undrar Charlie nyfiket.
- Jag är med i ett band, One direction.
- Ett band? Försörjer du dig på musik? Utbrister pappa.
- Jag har hört talas om er, fortsätter Charlie utan att bry sig om pappas kommentar.
- Jasså?
- Ni är väldigt kända här omkring.
- Inte bara här Charlie, utan i hela världen, tillägger jag.
- Niall, så du försörjer dig på musik? Frågar pappa.
- Det gör jag.
- Vad har du för planer efteråt? Du u kan inte hplla på med musiken hela livet?
- Pappa! Ropar jag högt.
Han ignorerar mig och fortsätter.
- Snart kommer er karriär vara över och vad ska du göra då?
- Pappa, ropar jag argt.
Utan att släppa Niall med blicken svarar han mig.
- Vad?
- Sluta fråga ut honom!
- Jag frågar bara om hans…
- Sluta pappa! Avbryter jag. Du gör alltid så här!
- Leah, lugna ner dig, säger mamma nervöst.
- Om pappa slutar förhöra Niall så kan jag vara lugn.
- Leah, du behöver inte… börjar Niall.
Jag ser på honom och ler.
- Allt som spelar någon roll i allt det här är att jag älskar honom, säger jag en aning lugnare.
Efter det tar Charlie och mamma över frågorna. Jag berättar om mitt jobb och Charlie om sitt. Vi diskuterar, pratar, ställer frågor. Vid klockan tio ursäktar sig pappa från bordet och går för att lägga sig. Vi flyttar oss till vardagsrummet där jag och Niall sitter tätt, tätt ihop i soffan. När klockan börjar närma sig tolv harklar sig mamma och reser sig upp.
- Det är nog dags att gå och lägga sig nu. Leah du kan sova i ditt gamla rum och Niall, du kan sova i gästrummet…
- Vänta? Ska Niall inte sova hos mig? Avbryter jag.
- Jag tänkte att ni kanske ville sova ensamma, jag menar ni har ju inte varit tillsammans länge…
- Mamma, vi har delat säng tidigare.
- Oj, jaha. Då kan du ju sova i Leahs rum, säger hon förvånat och rodnar lite.
- God natt, säger hon tyst och smyger ut ur rummet.
När mamma försvinner in i sitt sovrum på undervåningen går Charle, jag och Niall för att bära upp våra väskor på rummet. Jag hade inte behövt gjort en stor grej av att vi inte skulle få sova i samma rum. Jag är bara inte säker om jag skulle kunna sova själv. Vi har sovit tillsammans så länge. Det skulle kännas konstigt att inte ha honom bredvid mig.
Här kommer del 25! Förlåt för att det har tagit lång tid. Jag ska bättra mig, hoppas jag!
-E
It's gotta be you part 24
- Vi kan inte låta en sådan sak komma i mellan oss, säger jag lågt och tar ett till steg närmare Niall.
- Jag lovar, viskar han.
Jag lägger mina armar om hans nacke och drar honom närmare mig. När jag ser honom i ögonen försvinner allt runt om. Mina läppar möter hans. Just då, i det ögonblicket är det bara han och jag. Tillsammans. Han lägger sina armar om mina höfter och drar mig ännu närmare honom. Han är min, bara min. När en utav killarna harklar sig så påminns jag om omvärlden. Sakta flyttar jag mina armar från hans nacke och tar tag i hans hand. Jag vill inte släppa taget om honom, inte nu när jag just fått tillbaka honom. Det är här jag vill vara. Hos Niall.
Nialls perspektiv
Den natten sov Leah i min säng. Jag vaknade mitt i natten rädd för att hon hade gått. Det hade hon inte. Jag höll hennes hand tills jag somnade om, allting kändes tryggt med henne nära. Hela veckan sov hon i min säng, jag ville inte släppa taget om henne, inte nu. Så småningom började hon i skolan och jag började arbeta igen. Hennes jobb satte igång på allvar, flera gånger i veckan gick hon iväg för att träffa Lucas. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk. Om hon varit ute sent på natten kom hon ändå och kröp ner i min säng när hon kom hem. Aldrig använde hon gästrummet. Varje gång hon smög in i mitt rum kysste hon mig och kröp ner bredvid mig. Killarna njöt också av hennes närvaro hon gjorde oss alla glada.
På morgonen vaknar jag av att Leahs mobil ringer. Sakta vaknar hon upp och sträcker sig efter telefonen. Jag kan inte låta bli att le år hennes morgonröst. Hon skiner upp i ett leende när hon hör vem det är som ringer. Jag gissar på att det är antingen hennes bror eller mamma. Leah reser sig upp och går runt i rummet medan hon pratar. Ord som hem, tåg och pengar dyker upp i samtalet. Även mitt namn och Charlie nämns flera gånger. När samtalet avslutas kryper hon ner under täcket och lägger sig tätt intill mig.
- Var det din mamma? Frågar jag och lägger armen om henne.
- Ja, hon påminde mig om att Charlie fyller år snart. Som om jag inte visste det, suckar hon.
Jag vet att det är något mer som hon har att säga så jag är tyst.
- Hon frågade om jag ville överraska honom genom att komma hem till helgen.
- Det låter kul, klart du ska åka, säger jag glatt.
- Mamma frågade om du ville följa med? Hon vill så gärna träffa dig. Säger hon nervöst.
Jag är tyst en stund och hon fortsätter.
- Du behöver inte Niall, säger hon snabbt.
- Leah, det är klart jag vill följa med dig! Säger jag och kysser henne på pannan.
- Vill du? Är det säkert?
- Såklart, varför skulle jag inte vilja följa med?
- Min familj kan vara lite, konstig ibland, säger hon tyst.
- Men det är ju du också och dig älskar jag ju, skojar jag.
Hon slår till mig på magen och skrattar.
- Då säger vi så.
Vi ligger och myser en stund men när klockan närmar sig 12 går vi upp för att göra oss i ordning.
Leahs perspektiv
När jag kommer in i köket sitter redan alla killar i soffan och väntar.
- Hur lång tid kan det ta? Undrar Harry.
- Harry jag är tjej, jag får ta lång tid för att göra i ordning. Varför väntar ni på mig för?
- Jag tänkte att vi alla kunde gå ut och äta lunch, säger Louis glatt.
- Jag tyckte att det lät som en bra ide, säger Niall
- Det var en bra ide, säger jag glatt och går mot dörren. Jag tar på mig ett par Converse och öppnar dörren.
- Ska vi gå eller måste ni fixa håret innan? Ropar jag åt killarna.
De skrattar och snart är vi alla ute på gatan.
- Så vart ska vi äta? Frågar Harry.
- Nandos! Skriker Niall högt.
- Nej snälla inte igen, säger jag.
Niall vänder sig mot mig och ler sött.
- Snälla, söta, rara, underbara, fantastiska...
- Smöra lagom, mumlar Zayn.
- ...coola, intressanta, talangfulla... Fortsätter Niall och ser på mig.
- Hm, jag vet inte. Fortsätt smickra så ska vi se.
Alla skrattar utom Niall som ser sur ut.
- Okej då, säger jag och ger Niall en snabb puss på kinden.
- Jippi! Skynda nu, jag är hungrig! Säger Niall och tar min hand.
- Kom igen! Vi tävlar, ropar Harry och hoppar upp på Louis rygg. Liam ställer sig framför mig och ber mig hoppa upp. Jag hoppar upp på Liams rygg samtidigt som Niall klättrar upp på Zayn. När Harry ropat klara, färdiga, gå börjar alla springa nerför gatan mot Nandos. Jag håller i mig med benen medans jag försöker synka Harry och Niall.
När Liam springer om Louis sträcker jag mig fram för att rufsa till hans hår.
- Sluta, ropar Louis.
- Jag ser Nandos! Utbrister Niall plötsligt.
Jag möter Nialls blick och han blinkar med ena ögat åt mig.
- Bered dig på att förlora, ropar jag åt Niall.
- Drömma kan du alltid! Ropar han tillbaka.
Det var jag och Liam som vann tävlingen, Niall skyllde på att det var för att Zayns byxor ramlade av. Resten av kvällen retade vi de andra för att de inte kunnat hålla samma tempo som vi.
Dagarna går snabbt och snart är det fredag kväll. Jag och Niall beställer hem pizza till min lägenhet och äter samtidigt som jag packar min väska. Senare går vi över till deras lägenhet för att Niall ska få packa sin väska. Hela kvällen är jag helt euforisk över att snart få träffa min familj igen. När Niall äntligen packat klart sin väska går vi ut i vardagsrummet för att se på en film tillsammans med killarna. Harry och Louis sitter tillsammans i soffan, jag går fram till dem och kräver en plats.
- Sen när började du bo här? Frågar Louis kaxigt.
- Vill du att jag ska gå? Visst jag kan dra på en gång! Säger jag högt och vänder mig om.
- Sluta, såklart jag inte vill att du ska gå, det vet du, säger Louis glatt och makar på sig så att jag kan slå mig ner i mellan dem.
- Så vad kollar vi på? Frågar jag och sätter mig tillrätta.
- Marley och jag, svarar Harry helt försjunken i filmen.
- Den är ju så sorglig.
- Tyst! Ropar Liam. Jag har inte sett den förut. Förstör inte filmen nu!
- Förlåt, mumlar jag och börjar kolla på filmen.
Marley och jag har jag sett minns tre gånger och en fjärde gång gör inte filmen men intressant, efter en stund känner jag hur mina ögonlock blir tyngre. Jag lutar mig mot Harry som lägger en arm om mig och snart sover jag.
Jag vaknar inte upp förrän några timmar senare när Harry ska gå och lägga sig. Han ursäktar sig och försvinner in på sitt rum. Niall ser på mig och ler.
- Ska vi gå och lägga oss? Frågar han och smeker min kind.
- Ja, vi ska gå upp tidigt i morgon så att vi hinner med tåget, svarar jag sömnigt.
Vi går hand i hand till badrummet för att borsta tänderna, jag gör mig i ordning och drar på mig en av Nialls stora tröjor. Hans doft sprider sig runt om mig och jag njuter. Allting känns så perfekt när jag är med honom. Snart ska han träffa min familj och jag vet att de kommer älska honom lika mycket som jag gör.
Sådär ja! Det händer inte så mycket än men det kommer!
Hoppas ni har det bra allihopa!
xE
Jippi!!
Tack för alla er som läste och jag hoppas ni kommer fortsätta läsa!
It's gotta be you part 23
Nialls perspektiv
Min natt blir orolig, jag vänder och vrider mig, vaknar och somnar om.När jag äntligen sjunker in i drömmarnas värld hamnar jag i ett mörkt rum. Jag börjar gå omkring tills jag ser en gestalt längre bort. Mina fötter för mig snabbt framåt när jag hör hennes skratt. Skrattet jag skulle känna igen var som helst, skrattet jag har saknat mer än jag kan förklara de senaste dagarna. En ljusstråle lyser ner på henne. Min mage knyts ihop av en längtan att få hålla om henne. Jag fylls av skam över vad som hände den kvällen. Fort går fram mot henne och försöker ropa hennes namn men inget ljud kommer ut från mina läppar. Jag börjar springa så snabbt jag kan för att nå fram till henne. Helt plötsligt krockar jag med något hårt. En glasvägg. Jag stapplar baklänges men känner inte smärtan av krocken. Bakom väggen sitter Leah och ler, inte mot mig utan mot en gestalt som står längre bort. Jag börjar banka på väggen för att få hennes uppmärksamhet. Det är som om hon inte hör mig, som att jag inte finns. Frustrationen växer och jag börjar sparka på väggen. Leah ställer sig upp precis när personen kommer ut i ljuset. Ansiktet är skymt men jag ser att det är en kille. Han sträcker ut armarna och kramar om henne. Jag börjar ropa hennes namn. Om och om igen ropar jag på Leah. Hon kollar inte ens åt mitt håll. Killen tar Leahs ansikte mellan sina händer och kysser henne på kinden, sedan på halsen och sist på munnen. Tårar rinner nerför mina kinder, det känns som om allt jag gjort de senaste dagarna är att gråta och ångrat allt jag gjort. Någon gång borde väl tårarna ta slut? De fortsätter kyssa varandra och jag fortsätter sparka och ropa.
När jag öppnar ögonen sträcker jag mig efter Leah, hoppas allt allting bara var en dröm. Ensamheten i rummet finns kvar. Jag hör inga djupa andetag bredvid mig, det känns som om en del av mig själv saknas. Som om Leah tog den med sig när hon gick. Jag torkar bort tårarna och reser mig sakta upp. Att en person som inte funnits i ens liv länge kan göra allt så annorlunda. Det är som om hon alltid funnits vid min sida och nu är hon borta. Jag går in i duschen försöker reda ut alla känslor som irrar omkring i mitt huvud. Ilska, sorg, skam. Innan jag klivit ur duschen har jag bestämt mig. Idag ska jag träffa henne.
Ute i köket sitter Louis och Zayn.
- God morgon, säger jag och går direkt till kaffebryggaren.
- Oj, kolla vem som har kommit upp ur sängen! Skojar Louis.
- Ja, säger jag lugnt och hivar i mig kaffe.
- Så, du är tillbaka? Frågar Zayn med en liten antydan till orolighet på rösten.
- Tror det, säger jag tyst och sätter mig ner på en utav barstolarna.
- När tänker du berätta vad som hände mellan dig och Leah? Säger Louis.
- Finns inte så mycket att berätta, jag var en idiot helt enkelt.
- När ska du göra någonting åt det? Frågar Zayn.
- Idag, jag ska gå över till henne när jag är klar. Vart är Liam? Frågar jag sedan.
- Vad tror du? Med Danielle såklart, svarar Zayn bittert.
Louis skrattar lågt.
Jag ger dem båda en dunk i ryggen och går ut genom dörren. På vägen till Leah köper jag en chai latte på starbucks. När de frågar efter mitt namn ber jag dem skriva; Förlåt /N
Utanför starbucks stannar jag till. Hur tänkte jag? Kommer Leah ens öppna dörren när hon ser att det är jag? Kommer hon lyssna? Jag börjar gå runt kvarteret ihop om att finna mod. Varför måste jag finna mod över att prata med någon som står mig så nära? Någon som jag kan berätta allt för? Jag börjar springa resten av biten fram till Leahs port. Nervositeten börjar stiga när jag kliver in i hissen och åker uppåt mot hennes våning. Utanför dörren stannar jag till och tar ett djupt andetag. Jag ska precis knacka på när jag hör hur Leah skrattar. Två mumlande röster hörs och sedan mer skratt. Jag tar ett steg bakåt och börjar åter tänka på drömmen. Leah med en annan kille. Lycklig. Att komma hit var ett misstag. Jag ställer chai latten utanför dörren och börjar gå hem.
Leahs perspektiv
Det börjar bli kväll när Harry reser sig upp för att gå. Jag ger honom en stor kram och jag lovar att ringa honom i morgon. Han säger hejdå och börjar gå mot hissen. När han försvunnit ner ska jag precis stänga dörren när jag ser en starbucks takeaway kopp vid dörren. Jag plockar upp den och känner den ljuvliga doften av chai latte. Snabbt snurrar jag på koppen och letar efter namnet. Förlåt /N.
Niall? Var han här? När? Varför kom han inte in? Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på honom. Hur han var innan vi började bråka. Redan innan jag bestämt mig har jag dragit på mig min jacka, plockat på mig väskan och klivigt i skorna. När jag står vid dörren pirrar det i magen. Jag har längtat så mycket efter Niall de senaste dagarna trotts att han sårat mig så han jag känt ett behov att ha honom nära mig. Har jag verkligen tänkt igenom detta? Jag avbryter mina tankar och öppnar dörren. Varför måste jag alltid tänka igenom allt? Kan jag inte vara lite impulsiv?
Snabbt låser jag bakom mig och tar trapporna ner. Det tar inte många minuter att komma fram till killarnas gemensamma lägenhet och när jag knackar på öppnar Louis. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende och ger mig en stor kram.
- Leah! Hur är det med dig? Frågar han glatt.
- Det är bra Lou, är Niall här? Frågar jag så snabbt att orden blandas ihop med varandra.
- Jag tror han är på sitt rum, säger Louis förvånat.
Jag drar av mig jackan, skorna och kastar väskan på golvet. I vardagsrummet sitter Liam och Harry och kollar på tv.
- Hej, säger Liam och reser sig för att ge mig en kram.
Då kommer Niall ut i vardagsrummet, jag möter hans blick och han stannar upp.
Han harklar sig.
- Leah, jag… börjar han.
Jag går fram till honom.
- Niall, varför blev det så här? Hur kunde vi låta något så litet komma i mellan oss?
- Jag vet inte, Leah. Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som flög i mig, säger han sorgset.
- Vi kan inte låta en sådan sak komma i mellan oss, säger jag lågt och tar ett till steg närmare Niall.
- Jag lovar, viskar han.
Jag lägger mina armar om hans nacke och drar honom närmare mig. När jag ser honom i ögonen försvinner allt runt om. Mina läppar möter hans. Just då, i det ögonblicket är det bara han och jag. Tillsammans. Han lägger sina armar om mina höfter och drar mig ännu närmare honom. Han är min, bara min. När en utav killarna harklar sig så påminns jag om omvärlden. Sakta flyttar jag mina armar från hans nacke och tar tag i hans hand. Jag vill inte släppa taget om honom, inte nu när jag just fått tillbaka honom. Det är här jag vill vara. Hos Niall.
Förlåt att det tagit lång tid för denna del...
Tack till alla er som fortfarande läser!
Jag uppskattar det verkligen!
Kommentera nu! Mycket!
xE
It's gotta be you part 22
Förra delen
- Jag tar gärna lite pizza, säger jag glatt.
Danielle lyckas alltid få mig på bättre humör.
Den kvällen somnar jag proppmätt, vi har tryckt i oss så mycket att vi mådde illa. Det var tur att vi båda skulle jobba imorgon så att vi fick röra på oss. Danielle vägrade lämna mig och tur var det. Det var skönt att slippa vara ensam.
Liams perspektiv
När jag slår upp ögonen känner jag genast att detta kommer bli en tuff dag. Jag reser mig upp och sätter på mig ett par byxor. När jag går förbi Nialls dörr hör jag honom sucka. Jag tar ett djupt andetag och öppnar hans dörr.
- Godmorgon! Säger jag glatt och sätter mig i hans säng.
Niall svarar inte utan sätter sig bara upp.
- Så, hur länge ska du ligga här?
- Tills jag vill gå upp, mumlar Niall till svar och drar täcket hårdare om sig.
- Ska du ligga här och tycka synd om dig själv?
- Nej.
- Gå upp då, säger jag och puttar till Niall på armen.
Jag går ut ur Nialls rum och in i vardagsrummet. I soffan sitter Harry och tittar på tv. Jag slår mig ner bredvid honom och lägger upp fötterna på soffbordet.
- Vad ska du göra idag? Frågar Harry utan att slita blicken från tvn.
- Jag tänkte höra av mig till Danielle och fråga om hon vill hitta på något, när jag säger det plockar jag upp mobilen och skickar iväg ett sms till henne. Efter en liten stund kommer ett svar tillbaka då hon säger att hon är hos Leah nu och sen ska dom iväg och jobba. Jag såg fram emot att träffa Danielle men det känns skönt att veta att Leah inte är ensam. Niall har inte berättat vad som hänt men jag hoppas att de kan lösas.
Leahs perspektiv
När jag och Lucas kommer ur studion efter att ha tränat i 3 timmar i sträck är jag riktigt trött.
- Har du lust att hitta på något ikväll? Frågar han när jag ska gå in i min loge.
- Gärna, svarar jag och ler. Jag blir glad över att han frågar.
- Är det något speciellt du vill göra?
- Bestäm du, säger jag och ler stort.
- Ska vi ses här utanför om 20 minuter?
- Visst.
Jag låser dörren bakom mig och går direkt in i duschen. 15 minuter senare står jag i korridoren och väntar på Lucas. När han kommer går vi till ett café i närheten.
- Vad vill du ha? Frågar han.
Jag pekar ut vad jag vill ha och börjar plocka upp plånboken.
- Lägg ner den Leah, jag betalar, säger han bestämt.
- Jag kan betala för mig själv, säger jag lugnt.
- Fast nu var det jag som bjöd ut dig.
- Bjöd ut? Jag kan inte...
- Ta det lugnt Leah.
Lucas beställer allting och tar med det i en takeaway påse. Vart vi ska vill han inte berätta. På vägen pratar vi om allt möjligt. Från jobbet till familjen. Plötsligt stannar han vid en liten park. En park som jag förmodligen inte skulle lägga märke till om jag gick ensam. Den är inte mycket för ögat till en början. Fullt med träd och buskar. Men desto längre in vi kommer så förbluffas jag. Mitt i parken ligger en liten bäck och marken är fylld med vackra blommor.
- Wow, utbrister jag.
- Coolt va?
- Väldigt coolt.
Det sitter några i parken och njuter av den första varma kvällen på länge. Vi slår oss ner i gräset och börjar äta av vårt fika. Allting känns så avslappnat och lugnt. När jag proppat i mig den sista biten blåbärsmuffin lutar jag mig tillbaka och njuter av värmen.
- Tack så mycket Lucas, säger jag glatt.
- Vill du dansa? Frågar han lugnt.
- Va?
- Jag kan behöva öva lite till och det skulle vara kul, säger han sanningsenligt.
- Okej, säger jag och ställer mig upp. Jag sätter på vår danslåt på mobilen och tar Lucas hand. Flera gånger går vi igenom dansen. Klockan börjar bli mycket när vi bestämmer oss för att gå hem. Vi promenerar en bit tillsammans innan vi skils åt. Resten av kvällen tillbringar jag i soffan under en varm filt. Jag måste ha slumrat till, jag vaknar av att min mobil ringer. Jag sträcker mig långsamt efter telefonen och svarar.
- Hej! Hör jag Harrys glada röst ropa i telefonen.
- God morgon, mumlar jag.
- Sover du?
- Inte längre.
- Det är då klart, har du lust att hitta på något? Jag hör hur han stänger en dörr och hur han sedan går i trappor.
- Jag har inte gjort mig i ordning, pustar jag.
- Det gör ingenting, jag kommer om 3 minuter, säger Harry och lägger på.
Jag gör ingen ansträngning för att sätta mig upp utan ligger kvar och startar tvn. Vilken tur att jag satte på mig ett par mjuka byxor istället för de tajta som jag hade igår.
Som Harry sagt knackar han på bara en liten stund senare. Jag tassar ut i hallen och öppnar dörren. Harry har på sig en lila Jack Willis munktröja och ett par jeans. Han sträcker ut armarna mot mig och jag kastar mig in i hans armar. En tår faller nerför min kind som landar på hans tröja. Harry släpper mig och kollar in i mina ögon.
- Leah, hur är det?
- Jag är okej, bara lite känslosam just nu, säger jag och går in i vardagsrummet.
Harry stänger dörren om sig och går efter mig. Han sätter sig i soffan och lägger filten om sig. Jag kryper ner bredvid honom och njuter av hans närvaro.
Harrys perspektiv
Leah var den första jag tänkte på den morgonen. Jag såg henne framför mig, det blonda lockiga håret, himmelsblåa ögonen och hennes underbara leende. Sedan började jag tänka på hur sårad hon sett ut på nattklubben. Jag var tvungen att träffa henne, att få se hennes leende och försöka göra allting bättre. Jag vet att jag inte kan göra allt bra, men jag kan i alla fall finnas här för Leah. Annat är det med Niall, han går knappt att prata med. Vi har allihop försökt gaska upp honom, men det är inget som hjälper. Jag vet att han ångrar sig och skäms över det han gjort. Jag hoppas att när han tagit mod till sig, kan be om förlåtelse. För de behöver varandra.
Så där, nu börjar skolan snart. Men innan dess åker jag till Frankrike!
Hoppas ni gillar delen.
xE
It's gotta be you part 21
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
- Kom vi går hem, säger han lugnt och lägger sin arm om mina axlar.
- Vad, vad sa hon till dig? Orden blandas med varandra och jag är inte säker på att Liam förstår.
- När, jag tvekar vid hennes namn. När Leah gick, vad sa hon till dig? Frågar jag tydligare.
- Vi behöver inte prata om det nu. Hans röst är fylld med medlidande.
På något sätt kommer vi hem, jag snubblar flera gånger men Liam håller hårt upp mig. Så fort vi kommer in genom dörren till mitt rum, kastar jag i min säng. Mitt huvud har aldrig känts så tungt som det gjorde nu. Fast huvudet var fullt med tankar så somnade jag på en gång.
Leahs perspektiv
Utanför klubben var det lugnare. Dunken från musiken på insidan hördes fortfarande lågt genom den stängda dörren. Nu kunde jag åtminstone höra mina egna tankar. Jag började gå hemåt med snabb takt. Att vara ute ensam i mörkret var inte något jag gillar. Tanken att ringa efter en taxi kom upp i huvudet men jag tryckte bort den. Det var inte långt hem. Det skulle kanske ta 10 minuter att promenera. Gång på gång försökte jag torka bort tårarna som ideligen rann nerför mina kinder, men utan större resultat. Jag kunde inte sluta gråta. Egentligen var det kanske lite löjligt att göra en stor grej av det hela. Niall var full och menade säkert inte ens hälften av det han sa. Men han hade sårat mig, när man är full borde man väl kunna tänka på vad man säger. Eller i alla fall säga förlåt innan det gått överstyr. Jag hade inte druckit överhuvudtaget, jag kunde inte. Inte efter vad som hade hänt förra gången.
Det hade gått snabbare att gå hem än vad jag hade trott. Så fort jag kom in sparkade jag av mig skorna och knäppte upp klänningen som satt för hårt efter det som hänt. Längst in i garderoben lade jag klänningen så jag skulle slippa titta på den imorgon. Jag stördes av min irriterande ringsignal, snabbt plockade jag upp mobilen och tittade på displayen. Harry Styles.
Jag suckade högt och svarade.
- Leah, sa jag med en trött röst.
- Hej! Säger Harry glatt i telefonen.
Jag försöker komma på någonting att säga men vet inte vad.
- Jag kom hem just och jag pratade men Liam.
- Okej? Jag låter kaxig och ångrar mig genast.
- Jo, han sa att du gick tidigare. Så jag ville bara kolla att du hade kommit hem.
Jag blir överraskad, det var inte vad jag trodde att han skulle säga.
- Jag är hemma.
- Ja, det bara väl bara det. Du vet väl att du kan ringa och prata med mig, när som helst?
- Mm, jag vill inte låta trött eller kaxig men jag det är inte så lätt.
- Okej, hejd… Börjar han.
- Harry! Ropar jag.
- Eh, ja?
- Tack, för allt. Jag lyckas låta lite gladare på rösten.
- Ingen orsak, vi ses.
När jag har lagt ifrån mig telefonen känns det väldigt ensamt. Jag kommer att tänka på Danielle. Jag har inte hört av mig till henne på väldigt länge. Det känns lite konstigt, att vi inte har träffats. Det har varit lite mycket att göra just nu. Jag letar upp hennes nummer i mobilen och ringer upp.
- Det är Danielle, hörs det i telefonen.
- Hej, det är Leah, min röst bryts mitt i meningen.
- Är du okej gumman? Frågar Danielle oroligt.
- Förlåt att jag inte hört av mig på länge, men jag behöver verkligen dig nu, nu försöker jag inte ens att dölja mig gråtfyllda röst.
- Vad har hänt?
- Niall och jag, vi har bråkat, säger jag kort.
- Vet du vad? Jag kommer över, är du hemma?
- Ja, men du behöver inte. Det kan vänta tills i morgon.
- Var inte löjlig. Jag kommer på en gång, är du hungrig? Ska jag ta med pizza?
Jag kände efter och visst var jag lite hungrig.
- Gärna, tack så mycket Dan.
När la på och jag tog på mig ett par mjukisbyxor och en tröja. Jag gick bort till köket och såg salladsskålen från tidigare. Den stoppade jag in diskmaskinen och skickade en tacksam tanke till min mamma som hade insisterat på att jag skulle ha en diskmaskin. Hon kände mig så väl och visste att jag inte skulle klara av att diska för hand. Efter det började jag städa undan i vardagsrummet. När jag precis var klar knackade det på dörren och jag sprang till dörren för att öppna. Där i dörröppningen står Danielle men två pizza kartonger och en plastkasse. Hon ser medlidande mot mig och ger mig en stor kram. Vi sätter oss i soffan och pratar om vad som har hänt oss under de sista veckorna. Jag berättar om jobbet och Rebecca eftersom det är ungefär allt som har hänt. Om man inte räknar med Niall.
Jag pressar Danielle på alla smaskiga detaljer om vad hon och Liam har gjort. Hon berättar med stor inlevelse om hur han bjöd ut henne, vad de gjorde på dejten, vad de pratade om och hur han var. Danielle sa det inte till mig men jag såg på henne att hon var förälskad. Det syntes lång väg på hennes leende och hur hon pratade om honom. Äntligen hade Danielle hittat en kille som hon passade perfekt med. Som jag och Niall, hinner jag tänka innan jag kommer ihåg vad som hänt.
- Leah, säger Danielle och lägger sin hand på min. Hur mår du?
- Inte så bra antar jag.
- Vad hände? Jag menar ni var ju så söta tillsammans.
- Jag vet inte, idag fick jag en bukett rosor från Charlie. Det fanns ett kuvert med där han skrivit under med ett C. Killarna och jag skulle till en klubb här i närheten. Så Niall kom upp och hämtade mig. När han var här såg han förmodligen buketten, läste lappen och drog el slutsatser. Sedan drack han lite för mycket och allt blev fel, jag märkte inte förrän nu att jag grät igen.
Jag var trött på att gråta men ändå fortsatte tårarna att komma.
Danielle kramade om mig hårt.
- Så han blev svartsjuk eller? Frågar hon.
- Förmodligen.
- Jag tror du behöver något att äta. Vill du ha pizza eller glass? Frågar hon och plockar upp två glasspaket.
- Glass? Frågar jag.
Jag vet att man brukar driva med killproblem och glass. Men glass ska inte underskattas det är en räddare i nöden.
Jag kan inte låta bli att skatta åt henne. Hon ser så seriös ut så man skulle kunna tro att hon pratade om världsfred.
- Jag tar gärna lite pizza, säger jag glatt.
Danielle lyckas alltid få mig på bättre humör.
Den kvällen somnar jag proppmätt, vi har tryckt i oss så mycket att vi mådde illa. Det var tur att vi båda skulle jobba imorgon så att vi fick röra på oss. Danielle vägrade lämna mig och tur var det. Det var skönt att slippa vara ensam.
Så, nu när jag kommit hem så har jag fixat så det är enklare att läsa. Hoppas ni gillar den. Kommentera nu! :)
xE
It's gotta be you part 20
Förra delen
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Leahs perspektiv
När vi sitter i bilen tillsammans börjar jag genast prata med killarna. Liam berättar att han och Danielle har träffats flera gånger nu och att det verkligen fungerar bra. Danielle är en underbar människa som jag har känt länge och Liam är Liam. Fantastisk och underbar. Jag är så glad för dem. Under hela bilfärden sitter Niall tyst och tittar ut genom fönstret. Han pratar inte, skrattar inte, han beter sig inte som den Niall jag känner. Louis möter min blick och ser sedan på Niall.
- Kom igen Niall, vad är det med dig? Frågar han och puttar till honom på armen.
- Inget, jag är lite trött bara, svarar han kort.
När vi kommer fram till biografen ser jag alla människor som står bredvid och tar kort. På en sekund stiger min nervositet och det känns som att jag ska spy. Jag stannar till och kan inte förmå mig att gå framåt. Liam vänder sig om och tar min hand.
- Hur är det? Frågar han.
- Lite nervöst, mumlar jag.
- Nervös? Så du kan stå på en scen men flera hundra i publiken, men nu är det jobbigt?
- Det är inte samma sak Liam.
- Kanske inte, men jag vet att du kan göra det här. Kom vi går i en grupp. Alla går tillsammans ingen går själv. Han lägger en hand på min rygg och trycker mig framåt.
- Okej, väser jag och går ikapp killarna.
Jag går fram till Niall och tar hans hand. Han ser på mig och ler smått. Jag kan se att någonting stör honom. Men vad?
Louis tar täten och tillsammans går vi ut på mattan. Längre fram står andra kändisar. Flera känner jag igen och det gör att nervositeten stiger rejält. Efter bara några steg stannar vi till och Liam viskar; foto i mitt öra. Vi ställer oss på en rad med mig i mitten håller om varandra. När vi gör det här tillsammans känns det bättre.
Niall kramar om mig och jag slappnar av i hans famn. Det känns tryggt, som att allt kommer bli bra bara vi är tillsammans. För det är med Niall jag vill vara. Killarna beter sig som om det inte alls är en massa fotografer i närheten, de går och pratar tillsammans. Efter ett tag stannar dem och låter fotograferna ta en bild. Jag förundras över hur dem har anpassat sig till kändis livet. Att bli fotograferad så fort de går ut genom dörren. Jag är imponerad.
Filmen var inte speciellt bra, så jag hade mycket tid att tänka.
Under dessa månader jag varit i London så har jag inte gjort mycket annat än att träffa killarna. Vi hade lärt känna varandra riktigt bra, jag räknade nu dem som några av mina bästa vänner. Jag vet inte hur dem kände för mig, men de kändes som familj. Dessutom har de fått mig på andra tankar när jag behövt det. Jag har inte träffat min bror på länge. När han skickade blommorna så började jag inse hur mycket jag faktiskt saknar honom. Visst var vi som alla syskon, vi bråkar, och skrattar om vart annat. Men stunderna när vi satt uppe sent på kvällarna och pratade om allt möjligt. Det saknar jag otroligt mycket. Jag har inte lagt ner mycket energi på skolan heller. Inte på mina vänner där heller. Fast de har inte precis brytt sig så mycket heller. Speciellt inte efter hela grejen med bilderna på mig, Liam och Harry.
När filmen är slut och vi äntligen kommit in i bilen knäpper Louis upp sin kavaj och suckar högt.
- Oj vad jag är varm, pustar han.
Harry knäpper också upp sin kavaj och sjunker ner i sätet.
- Så, vart ska vi nu? Frågar jag.
- Hem till oss, vi måste byta om.
- Va? Nej! Ni måste också vara fin klädd om jag nu ska vara det, utbrister jag.
- Okej, mumlar Louis lågt.
Vi bestämmer att åka till en klubb inte långt ifrån oss, så att vi alla kan ta oss hem på egen hand om man inte orkar längre.
- Min dam, får jag lov att lämna min kavaj i bilen? Frågar Louis och bugar så långt han kan i en bil.
- Okej Louis, jag godkänner det.
När vi har betalat för oss och kommit in på klubben sätter vi oss i en liten soffa långt in.
- Så vill ni ha något att dricka? Ropar Zayn för att överrösta den höga musiken.
Alla nickar på huvudet och Zayn försvinner iväg i folkmassorna. Niall har fortfarande inte pratat så mycket, vilket oroar mig lite eftersom Niall alltid pratar om allt. Liam och Harry sitter redan och diskuterar något, men de måste skrika för att höra varandra. Louis har försvunnit någonstans, förmodligen har han gått efter Zayn.
Musiken skruvas ner och en lugn låt sätts på.
- Niall, vill du dansa? Frågar jag och tar hans hand.
- Leah, jag vet inte om jag… börjar han.
- Kom igen, avbryter jag. För min skull? Jag börjar dra honom i handen och tillslut ställer han sig upp.
- Visst, mumlar han och vi går tillsammans upp på dansgolvet.
Nialls perspektiv
Leah drar mig upp på dansgolvet och jag kan inte låta bli att le. Mina tankar har varit på annat håll hela kvällen. Jag har tänkt på en viss C, vem nu C är. Jag borde ha lagt min uppmärksamhet på Leah. För det var det jag ville. Vara med henne. Ändå spökar tanken om att hennes förra kille skickar blommor till henne, han kanske vill ha henne tillbaka? Vad vill hon?
Leah lägger sin hand på min kind så att vi ser varandra i ögonen.
- Vad tänker du på? Frågar hon.
- Eh.. Inget, inget speciellt.
- Är du säker? Frågar hon igen.
- Ja. Ska vi gå tillbaka till soffan?
- Men vi har inte dansat än.
- Kom, säger jag och drar henne till mig. Jag ser in i hennes ögon och kysser henne. När vi kommer tillbaka till bordet står där redan flera olika sorters drycker. Vi sätter oss ner och jag tar tag i en drink som jag inte riktigt vet vad som är i. Det är bara att ta reda på det. Tankarna snurrar runt i huvudet och jag försöker slappna av. Harry och Louis sitter redan och dricker så jag bestämmer mig för att dra i mig en drink. Leah ser på mig och jag ler stort. Nu vill jag bara njuta av stunden och slippa alla tankar. Liam kommer och sätter sig bredvid henne och de börjar genast prata. Glas efter glas tömmer jag snabbt. Inte för att det smakar gott utan för att det känns bra. Det blir lugnare i kroppen, tankarna lämnar huvudet, en efter en. Leah kollar oroligt mot mig och jag ställer mig upp.
- Vill du dansa? Frågar jag henne.
- Är du säker? Hon ser lite förvirrad ut.
- Kom, säger jag och tar hennes hand.
På dansgolvet drar jag henne närmare mig och håller om henne. Jag lägger min hand på hennes kind och kysser henne mjukt. Sedan blir det allt mer intensivt, jag börjar kyssa henne på halsen när hon tar ett steg ifrån mig. Jag tittar förvånat på henne och tar ett steg mot henne. Jag kysser henne igen och igen.
- Niall, mumlar hon.
- Mmh, jag lyssnar inte riktigt. Mina tankar är inte klara. Kanske borde jag inte ha druckit så mycket.
- Niall! Ropar hon och tar ett steg bort från mig.
- Vad är det? Frågar jag. Jag trodde att du ville…
- Du har druckit, mumlar hon och ser ner i golvet. Hon börjar gå mot soffan igen men jag hinner ikapp henne.
- Jag har inte druckit mycket, säger jag och drar henne till mig. Jag vill inte att hon ska gå, inte förstöra ögonblicket.
- Niall, bara släpp mig, snälla.
- Va? Jag förstår inte alls vad hon menar. Jag trodde att det var detta hon ville, att vi skulle vara tillsammans. Jag ville att det skulle vara vi, inte hon och C. Jag ville att hon skulle veta det. Jag drar henne hårdare till mig.
- Släpp! Ropar hon och drar sig loss. Jag tar tag i hennes arm och känner hur ilskan bubblar upp.
- Varför Leah? Varför vill du inte? Är det något du inte berättar för mig?
- Vad pratar du om? Hon ser ner i golvet.
- Så varför kan du inte möta min blick? När tänkte du berätta för mig om honom? Om C?
- C, hon tänker efter en stund och ser sedan åt sidan. Niall sluta..
- Så? Vem är han? Ropar jag frustrerat.
- Förstör inte allt nu, säger hon högt.
- Se mig i ögonen och.. försöker jag.
- Niall! Jag kan inte se dig i ögonen när du är så här. Du är inte samma person! Tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
- C, är min bror. Min bror Charlie! Det är vem C är Niall. Ingen annan, hon tystnar och försöker torka bort tårarna.
Jag är tyst en stund. Hennes bror? Jag trodde att det var en kille.
- Leah, jag trodde han var, din. Ehh istället för mig… Orden kommer inte ut så som jag vill. Allting blandas och ingenting låter bra.
- Du kunde ha frågat! Utbrister hon igen. Innan du förstörde.
- Jag förstörde? Det var DU! Jag pekar på henne. När jag precis sagt det så förstår jag hur fel det lät. Det var inte alls så jag menade. Mina ögon fylls med tårar. Jag försöker binka bort dem. Genom tårarna ser jag hur Liam reser sig och går mot oss.
- Leah, jag menade det inte så… Jag försöker fånga hennes blick men hon vänder sig om och går.
- Snälla, mumlar jag. Jag ser henne gå mot utgången när Liam stoppar henne. Tårarna rinner längs hennes kinder och hon försöker inte torka bort dem nu. Hon säger något snabbt och försvinner sedan ut genom dörren. Jag försöker komma till henne, jag snubblar och ramlar. Jag vill hålla om henne, förklara att jag hade fel. Jag vill hålla om henne och veta att allt kommer bli bra. När jag kommer fram till Liam stoppar han mig.
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
Så vad tycker ni? Stackars Niall :( Kommentera nu! Hoppas ni har haft en underbar sommar än så länge!
xE
It's gotta be you part 19
Förra delen
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Leahs perspektiv
Dagarna efter intervjun går snabbt. Under dagarna umgås jag tillsammans med Becca, vi hittar på alla möjliga saker. Snart var dagen för hennes hemfärd här. Ingen av oss var särskilt positiva när hennes väska skulle packas.
Harry har lovat att köra oss till stationen och det är vi båda tacksamma över eftersom ingen av oss har bil. När hennes väska läggs i bagageutrymmet och vi sätter oss tungt i bilen så är det ingen som kommer på något att säga. Niall och Louis har båda insisterat på att följa med, vilket känns skönt för mig. Då kan de båda lätta upp stämningen när Becca åker. Tyvärr tar det inte lång tid att komma till Heathrow tågstation och hela vägen sitter jag och håller henne i handen. Louis har redan lyckats lätta upp stämningen genom att dra skämt. Vilket jag hade förväntat mig. När vi kommer fram till perrongen står tåget redan inne och Rebecca vänder sig för att krama om mig.
- Va inte så ledsen Leah, vi hörs av. Fast nästa gång är det din tur att komma till mig! Säger hon glatt.
Hon lyckas ofta muntra upp mig fast jag inte vill bli uppmuntrad.
- Det lovar jag att jag ska, svarar jag och tvingar fram ett leende.
Sedan kramar hon Harry och Louis. När hon kommer till Niall ser jag att hon viskar något till honom och ger honom sedan en stor kram. Innan hon går på tåget kramar hon mig igen och vinkar till killarna. De vinkar tillbaka och sedan kliver hon på tåget.
Nialls perspektiv
Jag står en bit bakom Leah när Rebecca försvinner in i tåget.
- Ta hand om henne. Rebeccas viskning åker fortfarande runt i huvudet och jag kan inte låta bli att le. Nog för att Leah kan ta hand om sig själv men jag förstår vad hon menar. Det ska jag göra. Jag går fram och lägger mina armar om Leahs midja och kysser henne på halsen. Hon ler stort och drar mina armar hårdare om sig. En stund står vi och ser efter tåget som rullar iväg tills Harry ropar högt.
- Kommer ni eller ska vi promenera hem?
Leah skrattar lite och vi går hand i hand mot bilen.
- Leah, vill du följa med ut ikväll? Frågar Louis och bryter tystnaden.
- Vart? Frågar hon.
- Först ska vi på en filmpremiär, sedan tänkte vi bara gå ut någonstans.
- Shit, var det i kväll? Det hade jag glömt, säger jag sakta.
- Det skulle jag gärna om det inte är för mycket att ha mig med, säger Leah med sin underbart söta röst.
- Det skulle vara jätteroligt om du ville komma! Säger Harry. Dessutom skulle Niall skina som en sol hela kvällen.
- Det skulle jag, säger jag och kramar om henne.
- Då säger vi det, hur finklädd ska jag vara?
- Vi kommer ha kostym… Säger Louis och jag ser på Leahs ansikte att hon får lite panik.
- Jag måste shoppa, mumlar hon.
- Jag följder med dig, säger jag.
- Tack!
I den andra affären vi är i plockar Leah med sig sju klänningar in i provhytten. Hon har redan visat upp fem klänningar som hon sedan nekat.
- Niall? Ropar hon från provhytten.
- Ja?
Hon drar iväg skynket som hon gjort fem gånger förut och kommer ut med en ny klänning på sig. Känningen är guldglittrig utan axelband på överdelen. På den nedre delen, en bit över midjan är klänningen vit. Leah ser fantastisk ut. Jag märker att hon gillar klänningen för hon ler säkert.
- Vad tycker du? Frågar hon och snurrar runt ett varv framför mig.
- Du ser väldigt vacker ut! Säger jag och menar det verkligen.
Som alltid, tänker jag.
Hon skiner upp och ger mig en stor kram.
När vi står i kassakön erbjuder jag mig att betala men Leah bara skakar på huvudet.
Efter det gick vi hand i hand. Det känns underbart att få hålla i henne. Att inte vara rädd för att någon ska ta ett foto som kan ses på fel sätt. Nu är det hon och jag, tillsammans. Efter ikväll skulle alla veta att vi är på riktigt.
Harrys perspektiv
Jag vaknar av att någon rufsar till mitt hår. Jag behöver inte öppna ögonen för att se vem det är.
- Gå, mumlar jag och drar täcket hårdare om mig. Jag sov knappt någonting i natt och ingen ska få förstöra min sömn nu.
- Harry, du måste göra dig i ordning! Säger Louis och sliter av mig täcket.
- Nej, utbrister jag och sätter mig sakta upp.
- Lou kommer snart, hoppa in i duschen så länge.
Lou är vår stylist, hon brukar hjälpa oss i stunder som dessa. När vi ska ut på tillställningar så är det hon som bestämmer vad vi ska ha på oss.
Så fort Louis går ut genom dörren skyndar jag mig in i duschen. När jag kommer ut hänger en kostym på dörren och jag ler stort.
Att leva i sin dröm, få sjunga, träffa nya människor och umgås med mina bästa vänner. Allting är så fantasiskt. I kväll ska vi iväg på en biopremiär och sedan sticka ut och ha kul.
Jag, Louis, Zayn, Niall, Liam och Leah.
Leah, hon hade kommit in i våra liv, fast jag inte känt henne särskilt länge så tycker jag mycket om henne.
Fast att hon och Niall skulle bli tillsammans trodde jag inte. Niall var inte den som, ja raggade upp tjejer. Fast jag är glad för dem båda.
Leahs perspektiv
Niall följde mig hela vägen hem, fast det blev en omväg för honom. Vi bestämde att de skulle hämta mig om tre timmar. Fast jag påpekade att jag kunde promenera hem till dem, men nej. Niall var mycket bestämd.
Vid dörren kysste han mig mjukt och gav mig en av hans berömda kramar.
När jag kommer in genom dörren dunkar mitt hjärta hårt, som det alltid gör när han är i närheten. Jag går mot köket och bestämmer mig för att få någonting i mig innan jag gör mig i ordning. Jag börjar leta efter något som skulle funka som en sen lunch. Jag har nötfärs i kylen som jag behöver steka eller frysa in.
JAG ORKAR INTE!!
Jag stampar trött i golvet och suckar högt. Snabbt plockar jag fram sallad, tomater, gurka och selleri som jag skär upp och blandar ner i en skål med vinäger. Jag tar den stora skålen, en gaffel och sätter mig i soffan framför teven.
Jag börjar zappa mellan kanalerna tills jag hittar rätt program. Glimore girls. Tiden går väldigt snabbt, när jag reser mig för att diska hade jag bara två timmar på mig innan jag ska vara klar. Jag låter salladskålen stå odiskad på bänken och går in i duschen. Så fort jag klivit ur duschen började oroliga tankar snurra runt i mitt huvud. Hur skulle folk reagera på att jag följde med? Skulle jag bli utanför? Hur skulle jag bete mig? Prata? Inte prata? Skratta? Inte skratta?
Var inte löjlig! Tänkte jag för mig själv. Varför bry sig, bara ha kul!
Det är svårt att inte bli nervös.
Jag virar en handuk om min kropp och en om mitt hår och börjar plocka fram vad jag ska använda. Klänningen lägger jag upp fint på sängen och kan inte låta bli att le. Jag hoppas att det blir en underbar kväll tillsammans med killarna.
Mina tankar störs av att det knackar på min dörr. Kommer Niall redan? Det är nästan 2 timmar. Jag tar på mig en morgonrock och kastar iväg handuken jag hade i håret. Sedan tassar jag till dörren och öppnar.
Där står en man med en bukett rosor i handen.
Jag tittar förvånat på honom och kan inte låta bli att stirra.
- Är du Leah Brown? Frågar han.
- Ja, det är jag.
- Jag ska leverera dessa blommor till dig.
- Okej, tack antar jag, säger jag och tar emot buketten.
Han ber mig skriva under, önskar mig en trevlig kväll och går sedan sin väg. Rosorna luktar underbart så jag sätter dem i en vas på matbordet. Mitt i buketten sitter ett litet kuvert, jag plockar fram det och läser.
Jag saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Jag ler när jag ser att kortet är signerat med ett C. Det tar en stund för mig att förstå vem C är. Egentligen borde Charlie, min bror vara den första jag tänker på. C som i Charlie, smart. Jag lägger tillbaka kortet och går in i mitt rum för att göra mig i ordning. Jag börjar med sminkningen, sedan plattar jag håret och lockar håret i korkskruvar. När jag är nöjd med resultatet sätter jag mig ner på sängen och skriver ett sms till Charlie.
Tack för rosorna.
Jag älskar dem!
Saknar dig också!
/Leah
När det är en stund kvar sätter jag på mig klänningen och ser mig i spegeln. Klänningen sitter väldigt bra på min kropp. Jag brukar oftast hålla mig borta från tajta kläder men denna klänning är ett undantag. Jag bättrar på sminket och sprejar på lite extra hårsprej.
När en bil bromsar till utanför skuttar jag fram till fönstret och blickar ut. Bilen är inte Harrys så jag blir osäker på om jag ska gå ut eller inte. Bara några minuter senare knackar det på dörren. Där står Niall iklädd en svart kostym.
- Wow, säger han förundrat och ler mot mig.
Nialls perspektiv
Dörren öppnas och där står Leah i klänningen hon köpt tidigare. Jag kan inte låta bli att stirra. Hon ser underbar ut. Mitt hjärta dunkar fortare när hon ger mig en lång kram och släpper in mig i lägenheten.
- Du ser stilig ut, säger hon glatt.
- Och du riktigt vacker.
- Vänta lite, jag ska bara hämta mina skor, säger hon och försvinner in på sitt rum.
Jag tittar ut över rummet och ser en bukett med rosor på bordet. Rosor är inte den sortens blommor man köper åt sig själv. Jag går fram och plockar upp ett litet kuvert som ligger i buketten. Ska jag verkligen öppna det? Tänker jag och fingrar på kanten. Jag vill väldigt gärna veta vem det är ifrån. Snabbt öppnar jag upp kuvertet och läser på kortet.
Saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Vem är C? Jag börjar gå igenom samtal jag haft med Leah, aldrig har hon nämnt någon på C… Jag vet att jag kanske överdriver men jag börjar bli arg över att jag inte vet vem som skickat blommorna. Är det en vän? En kille? Hennes ex- pojkvän?
När Leah kommer tillbaka står jag fortfarande vid blommorna.
- Visst är dom fina? Frågar hon och nickar mot rosorna.
- Ja, svarar jag tyst.
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Hej! Sorry för dårlig uppdatering. Jag ska bättra mig :D
Kommentera gärna! :)
xE
It's gotta be you part 18
I förra delen
När jag släpper taget om honom säger han tydligt.
- Jag älskar dig Leah.
Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.
- Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.
Leahs perspektiv
När jag kom in till Rebecca försökte jag hålla mitt pokerface. Hon ställde en massa frågor och jag låtsades som ingenting. Tillslut kunde jag inte hålla mig utan berättade allt Niall hade sagt. När jag berättat för Becca att Niall sagt att han älskar mig kunde hon inte riktigt förstå det. Det kunde inte jag heller. Det viktigaste var att han sagt det och jag sagt det tillbaka. Inte bara för att det inte skulle bli pinsamt utan för att jag verkligen älskade honom. Jag kunde fortfarande inte lugna ner mig. Min kropp gick på högvarv och jag kunde inte riktigt tänka. Det kändes lite som om jag svävade på moln.
Klockan började bli mycket och vi bestämde oss för att gå och lägga oss för att kunna kolla på killarnas intervju tidigt i morgon.
- Så? Frågar jag Becca när vi ligger i sängen och ska sova. Hur var det att tillbringa kvällen med One Direction?
- Det var kul, jag trodde att de skulle vara mer… Självupptagna, eller drygare men de var helt underbara, svarar hon och jag kan höra på hennes röst att hon ler.
Jag somnar den kvällen med ett leende på läpparna. Under natten svävar jag mellan olika scenarion som jag haft tillsammans med killarna. Första gången vi träffades, filmkvällarna, Niall, en perfekt dröm som gör att jag absolut inte vill vakna. Såklart så kan man inte få de man vill ha utan jag vaknar av att Rebecca skakar om mig. Motvilligt öppnar jag mina ögon och kisar mot henne.
- Leah? Vill du se intervjun eller inte? Frågar hon glatt och plockar upp sin dator.
Jag reser mig sakta upp och fixar till kuddarna så att vi kan sitta skönt.
Intervjun är live direkt från en tv studio i London, först kommer det in en man som presenterar sig.
- Flytta, mumlar jag till mannen fast han inte kommer höra.
Sedan filmar kameran in genom en dörr fram till en soffa där man ser fem ryggar. Genast känner jag igen Harrys lockiga hår och Nialls blonda rufs. Jag kan inte låta bli att le stort och höjer volymen ett snäpp för att verkligen kunna höra vad som sägs. Mannen pressenterar glatt killarna och så sätter de igång att ställa frågor.
De är vanliga frågor som vart de kommer ifrån och hur det känns att vara kända.
- Så killar, det har gått en massa rykten om hur vida ni är singlar eller inte, säger han och blinkar med ena ögat.
- Jo, det är många som drar förhastade slutsatser, säger Harry och ler stort.
- Ja, jag såg bilder på dig och en tjej Liam. Gåendes hand i hand. På en annan bild klev hon ur Harrys bil. Hur funkar det? Frågar han.
Jag ser hur Harry suckar ljudlöst och Liam drar efter andan för att svara.
- Hon är bara en nära vän till oss alla, säger Liam. Det verkar som om fotograferna har lyckats ta bilder när allt verkar vara något annat.
- Så alla ni är fortfarande singlar?
- Singel, säger Zayn och lutar sig tillbaka.
- Jag med, säger Louis och Harry i ett.
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Tidiställt inlägg! Love it!
Så vid den här tiden är jag förmodligen och solar i Egypten! Härligt!
Jag har några korta inlägg som ni kan läsa medans jag är borta..
Så Hope you like it!
xE
It's gotta be you part 17
Förra avsnittet.
När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.
Leahs perspektiv
När vi sitter tillsammans på Starbucks börjar vi genast prata om gamla minnen. Första killen, som vi båda gillade. Första kyssen. Första övernattningen.
Allting kom tillbaka och var precis som innan jag flyttade. Vi satt i flera timmar och bara pratade om allt. När det började mörkna ute reste vi oss och gick hem till mig. Rebecca hade tänkt stanna på ett hotell men det tyckte jag var väldigt onödigt. Varför skulle hon lägga pengar på hotellrum när jag hade plats för en till. Direkt när vi kom hem satte vi oss framför teven. Jag plockade fram en film som vi sedan somnade till. Sent på förmiddagen vaknade jag av att mobilen ringde. Louis. Vi pratar en stund. Jag berättar att en utav mina kompisar är här och att jag inte vet om jag skulle kunna träffa dem på ett tag. Jag har träffat killarna varje dag under flera veckor. De hade blivit en del utav mig, en del utav mitt liv. Nu känns det lite konstigt att inte träffa dem. Dock vill jag lägga så mycket tid jag kunde på Rebecca. Det var inte mycket jag saknade hemifrån men mina vänner var det jag saknade mest. Såklart saknar jag min familj också. Särskilt min bror Charlie. Charlie är två år äldre än mig, dock har de två åren inte skilt oss åt. Vi umgås, pratar och skrattar tillsammans. Att jag skulle kunna vara den som flyttade hemifrån först av oss två var ingen som hade gissat. När Rebecca vaknat bestämde vi oss för att skippa frukost och beställa hem pizza till lunch. Snabbt byter vi om och gör oss i ordning.
- Så? Hur går det med killarna? Frågar Rebecca och ler.
- Vilka killar? Frågar jag. Visste hon om att jag umgicks med one direction?
- Du vet killar, pojkar det motsatta könet…
Jag skrattar till och pustar ut.
- Det finns ju en kille, men jag vet inte om du vill höra, säger jag och försöker låta normal.
- Leah! Du vet att jag ALLTID vill veta!
- Så, du vet bandet One Direction.
Jag bestämde mig för att berätta. Varför skulle jag inte berätta för henne? Vi pratade om allt. Varför skulle det vara annorlunda nu?
- Ja, min syster lyssnar på dem jämt. Dom är ju jätte söta, säger Rebecca och skrattar.
- Dem bor inte långt här ifrån.
- Hur vet du det? Frågar hon skeptiskt.
- För jag har träffat dem, flera gånger faktiskt.
- På singeringar och så eller? Säger Rebecca högt. Eller? Upprepar hon.
- Inte riktigt, under de senaste dagarna har jag. Har ja… Umgåtts med One direction, säger jag tveksamt.
- Du menar att du, har umgåtts med ONE DIRECTION? Frågar Rebecca glatt och kramar om mig.
- Ja, säger jag och ler.
- Jag är så glad för din skull Leah!
- Det är inte riktigt allt, säger jag sakta.
Jag börjar berätta för Rebecca om Niall och mig. Hur vi började umgås och hur jag började gilla honom på riktigt. När jag är klar börjar hon fnissa.
- Vad är det? Frågar jag henne.
- Du ler, du ler varje gång du pratar om Niall, säger hon och ler stort.
Jag rodnar lite och fnissar nervöst.
- Så när får jag träffa honom?
- Jag vet inte om jag.
- Leah, jag vill träffa killen du är förälskad i. Inget annat. Bara godkänna honom. Så jag vet att han är värd dig.
Jag kunde inte säga något annat än ja. Varför skulle de inte träffa. Jag gillar verkligen Niall och det skulle betyda mycket för mig om mina kompisar också tyckte om honom. Så jag bjöd över killarna på middag vid 7. Jag fick Rebecca att lova att inte säga något pinsamt om mig, för det fanns för mycket att skämmas över.
När klockan är halv 7 är både maten och vi klara. Efter att fått tre nervsammanbrott brott på 10 minuter så bestämde Rebecca att hon skulle hjälpa mig med kläderna bara jag gjorde maten. Jag valde att göra lasagne. En enkel rätt som jag lagat många gånger och inte kunde göra fel. När jag kom inrusande på mitt rum ligger det kläder på min säng. Jag antar att det är mina och klär mig snabbt. Jag kollar mig själv i spegeln och ler. Jag har på mig en vit t-shirt och en grön hög kjol med ett brunt bälte. När Rebecca kommer in i rummet jag ler stort.
- Vad fin du är! utbrister jag.
- Tack.
Sedan sätter hon mig ner på en stol och börjar fixa mitt hår. Jag låter Rebecca få fria händer och hon sätter igång att locka mina lockar. Något hon har pratat om länge. Sedan flätar hon en vattenfallsfläta där bak. När hon är klar tar hon några steg bakåt och granskar mig. Hon nickar lätt på huvudet och det betyder att hon är klar. Hennes verk är avklarat. Rebeccas svart, vita klänning sitter perfekt på hennes kropp och hennes hår har hon lockat och satt upp med hårspännen. Jag ger henne en stor kram och går sedan fram till spegeln för att sminka mig. Jag är inte lika bra på att sminka mig som Rebecca, det kommer jag nog aldrig att vara men jag gör en naturell sminkning och går sedan ut i köket för att duka. Tre minuter i sju ringer det på dörren och jag tar tre djupa andetag. Varför blir jag nervös? När jag går mot dörren kommer Rebecca fram och lägger en hand på min axel, det lugnar mig lite men mina händer darrar ändå när jag öppnar dörren. När jag ser killarna känner jag mig genast lugn. Var det de här jag var nervös över? Jag skrattar lågt åt mig själv och ler stort mot killarna.
- Ser vi så hemska ut? frågar Louis och går fram för att ge mig en kram.
- Inte alls, ni ser riktigt snygga ut, säger jag och skrattar lite till. När jag kramat om Liam och Zayn kommer jag på att jag inte pressenterat Rebecca. Snabbt drar jag henne till mig.
- Det här är Rebecca, hon är en av mina bästa kompisar, säger jag högt. Var snälla, lägger jag till och kramar om henne.
Killarna uppför sig och går fram för att hälsa. Jag ler stort och tänker att detta kommer gå bra. En klapp på axeln får mig att vakna till. Jag vänder mig om och möter Harrys blick. Han sträcker ut armarna och jag ger honom en stor kram. Längre bort står Niall och jag skyndar mig fram till honom. När han ser mig ler han stort och det börjar genast bubbla i min mage. Jag kramar om honom och han kramar om mig hårdare. Jag skulle kunna stå där länge men när jag kommer på att det finns andra där måste jag släppa taget om honom. Niall har på sig en snygg blå piké tröja och ett par chinos. Han kommer fram och ger mig en puss på pannan och håller mig om midjan.
- Så allihopa, jag hoppas ni är hungriga för jag har lagat en massa mat.
- Leah, vi är alltid hungriga, säger Liam glatt.
- Bra, så vill ni äta nu? Frågar jag.
- Gärna, säger Louis och lägger en arm om Harry.
Vi går tillsammans till köksbordet och alla slår sig ner. Rebecca hamnar bredvid Zayn och Liam något som jag inte tror hon har något emot. Snabbt plockar jag fram lasangeformen och lite dricka. Sedan slår jag mig ner bredvid Niall och Harry. Framför mig sitter Rebecca och ler sitt underbara leende. Jag blinkar lite till henne och hon lyfter på ett ögonbryn som svar. Under middagen frågar Louis, Rebecca hur jag var innan jag flyttade. Jag gav Rebecca en bestämd blick som gjorde att hon började fnissa. Min bestämda blick har aldrig riktigt funkat.
- Hon har inte förändrats så mycket. Men hon har vuxit i sig själv. Jag tro att det är för att hon tar hand om sig själv nu, säger Rebecca lugnt.
- Så inga roliga saker som du vill dela? Något Leah gjort? Frågar Louis igen med en busig röst.
- Tyvärr inte Louis. Tjejer berättar aldrig några andra tjejers hemligheter.
- Mäh, snälla då.
- Jag kan bara säga att Leah var mycket galnare hemma.
Jag fnyser och tar mer mat. Efter maten plockar jag in tallrikarna i diskmaskinen, de andra försöker hjälpa till men jag beordrar dem att sätta sig i vardagsrummet. De lyssnar snällt och snart hör jag babbel och skratt ifrån vardagsrummet. Några gånger nämns mitt namn och jag hoppas att inget pinsamt släpps ut. När jag börjar plocka fram lite fika kommer Rebecca in.
- Okej jag godkänner honom, säger hon och sätter sig på diskbänken.
- Vad kul att du gillar honom, säger jag lugnt.
Jag visste att redan från första början att Rebecca skulle gilla honom. Fast lite osäker var jag nog.
- Så? Har du berättat för honom än?
- Förlåt, men jag tror inte jag hänger med dig Rebecca.
- Jag tror att han skulle vilja veta att hans flickvän fyller år nästa vecka, eller hur? Säger Rebecca och kollar menande på mig.
- Varför? Jag kan berätta nästa år, säger jag flyktigt.
- Jag tror inte Niall skulle ha något som helst problem med att fira dig.
- Jag vill bara inte att det ska bli påtvingat, säger jag trött.
- Skärp dig! Säger Rebecca och hjälper mig med efterrätten.
När vi kommer ut med fikat börjar killarna ropa och Niall springer fram till mig för att vara den första som tar en kaka. Han tar en i handen och ger mig en snabb puss på kinden. Jag ler stort och ställer ner fatet på vardagsrumsbordet. Vi sitter en stund och pratar om allt möjligt tills klockan blivit tolv. Då reser sig Liam och kollar på killarna en efter en.
- Vi måste tyvärr gå nu, vi har en intervju tidigt i morgon.
- Okej, säger jag och reser mig upp.
När de är klara att gå ber Niall dem att gå i förväg och sedan drar han mig i armen.
- Leah, kan jag få prata med dig? Frågar han och drar ut mig i korridoren.
Jag kan inte direkt säga något utan följer bara efter honom.
- Så, Leah. Jag gillar dig riktigt mycket. De senaste veckorna har varit de bästa i mitt liv och när du bad oss komma över för att träffa en av dina vänner, kände jag att vi, du och jag, är på riktigt.
Han stannar upp och ser på mig. Jag ler stort och känner hur det bubblar i min mage.
- Om du inte känner likadant så, säger han tveksamt och jag skakar på huvudet och ler.
- Niall, jag, säger jag och kysser honom sedan. En lång kyss.
När jag släpper taget om honom säger han tydligt.
- Jag älskar dig Leah.
Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.
- Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.
Hoppas ni gillar part 17. Jag har ändrat den många gånger och jag är inte riktigt säker på att jag är helt nöjd. Men men... Jag får väl arbeta hårdare på nästa del. Den 30 Juni åker jag till Egypten så jag kommer inte ha tillgång till dator. Dock kommer jag skriva inlägg som jag kan lägga ut när jag kommer hem igen. Jag ska försöka göra ett till avsnitt innan jag åker.
Då ska jag skriva mer ur killarnas perspektiv också :)
xE
It's gotta be you ♥ part 16
Förra delen
Låten sätter igång och jag känner igen den, det är more than this. Jag känner igen Liams röst, det är han som sjunger först. Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler stort. Sedan kommer Harrys röst, jag ser att han kollar på mig och jag ler mot honom. Han ler tillbaka och ställer sig bredvid mig. När Nialls bit kommer jag kan jag inte låta bli att ger Niall en snabb puss på kinden.
- Ni sjunger så bra! Ropar jag högt.
På väg till jobbet får jag ett sms från Niall.
Det är en sak jag måste säga dig, men jag vill säga det till dig personligen.
Personligen? Ska dem åka igen? Ska dom vara borta längre denna gång. Jag vill inte vara ifrån honom nu. Jag känner en droppe rinna nerför min kind, gråter jag? Jag tittar upp precis när himlen öppnar sig och regnet börjar ösa ner.
- Fan, mumlar jag och börjar springa mot jobbet.
Jag pustar inte ut förrän jag kommit in i min loge. När jag ser mig själv i spegeln kan jag inte hålla mig för skratt. Mitt hår hänger ner längs mitt ansikte och dessutom har jag mjölklumpar i håret. Jag tar min mobil och tar ett kort på mig själv. Bilden lägger jag upp på twitter och skriver: När jag kom till jobbet såg jag ut såhär. Nu kommer de verkligen ta mig på allvar! Tack @Louis_Tomlingson, @NiallOfficial och @Real_Liam_Payne.
När jag skickat iväg inlägget byter jag snabbt om till tights, dansklackskor och ett färgat linne. Klockan är nästan halv 4 när jag bytt om. Något måste jag göra för att få tiden att gå, så jag börjar gå mot danssalen med min iPod i handen. Flera av salarna är tomma och ur några spelas det låg musik. Flera som kommit tidigt, tänker jag.
Jag gå in i min sal och stänger dörren efter mig. I danssalen kopplar jag in min iPod och sätter på en av låtarna. Sen släpper jag loss, jag rör mig till musiken och övar på vår korigrafi. Fem i 4 kommer Lucas in genom dörren.
- Hej! Ropar han och skyndar sig fram för att ge mig en kram.
- Har du övat? Frågar jag honom när han ger mig en kram.
- Det har jag faktiskt, säger Lucas stolt och skrockar lågt.
Vi sätter igång att öva på koreografin, fast det blir flera felsteg och blåmärken på fötterna har jag riktigt roligt. Efter 3 timmars aktivt tränande ligger Lucas matt på golvet.
- Jag tror inte, jag har tränat så här mycket i streck, suckar han.
- Det är bara att vänja sig, om du ska vinna tävlingen kommer du behöva fortsätta i två månader, skrattar jag.
- Det är det värt, säger han tyst.
- Hoppas det! Nu tänkte jag sticka hem, säger jag och går mot dörren.
- Det bli skönt att sova!
Lucas följer mig till min loge och ger mig sedan en kram.
- Vi ses, säger han glatt och kramar om mig.
- Det gör vi, svarar jag.
- Du, skulle du vilja gå ut och äta någon kväll? Frågar Lucas tveksamt.
- Gärna, vi hörs, säger jag och går in i logen.
Så fort jag kommer genom dörren låser jag om mig och går direkt in i duschen. Det tar ett tag för mig att göra mig i ordning men snart står jag nyduschad och påklädd i logen. Jag ska precis börja packa ihop mina saker när jag får ett sms. Jag skyndar mig fram till mobilen för att se vem det är ifrån.
Rebecca.
Min mage fylls av fjärilar och jag kan inte låta bli att le. Jag och Rebecca gick i samma klass hemma och vi gjorde allt tillsammans. Sedan jag flyttade in till London hade vi inte hörts av, vilket kändes ganska konstigt eftersom att vi brukade prata varje dag. I meddelandet skriver hon att hon är inne i London nu och har tänkt stanna några dagar. Så hon undrar om jag skulle vilja träffas. Jag skriver snabbt ett sms och skriver att jag har saknat henne och att vi skulle kunna ses redan idag. Jag går in på twitter i mobilen medans jag väntar på hennes svar. Både Niall, Louis och Liam har kommenterat mitt senaste tweet.
@Louis_Tomlingson: Haha Leah, det var värt det!
@NiallOfficial: Du ser underbar ut!
@Real_Liam_Payne: Förlåt Leah, roligt var det i alla fall.
Jag suckar högt och struntar i att svara på kommentarerna istället så börjar jag plocka undan lite i rummet. Fast jag inte har tillbringat mycket tid här inne, så har jag ändå lyckats göra det stökigt. När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.
Hope you like it! Förlåt för dårlig uppdatering och kort del men jag har tappat insperationen :(
Den kommer nog tillbaka nu när det är sommarlov :D
xE
It's gotta be you ♥ part 15
Tidigare avsnitt
Plötsligt störs jag av skrik utanför. Jag går fram till fönstret för att kolla ut. Jag ser Niall stå och skriva autografer ute hos de skrikande tjejerna. Snart försvinner han in och inte mycket senare knackar han på dörren.
När jag öppnar dörren står Niall där i en vit tröja och hans röda keps. Jag ler stort och ger honom en kram.
- Kom in, säger jag och puttar upp dörren så han kan komma in.
- Nej, säger han lugnt.
- Varför inte? Säger jag lite oroligt.
- Du och jag ska ut och äta, säger han och tar min hand.
- Äta? Okej, jag ska bara byta om först, säger jag och försöker gå in i lägenheten men Niall håller min hand så jag inte kommer loss.
- Du är jätte fin som du är, nu går vi.
Jag hinner nätt och jämt grabba tag i min mobil och väska innan Niall börjar gå mot hissen.
- Så vart ska vi? Nandos? Föreslår jag.
- Inte riktigt vad jag hade tänkt, säger Niall och ler lurigt mot mig.
- Vart ska vi då? Frågar jag.
- Hemligt, säger han när vi kliver ut ur hissen.
När vi står nere i trapphuset ser jag flera utav tjejerna fortfarande är kvar utanför. De har slutat ropa nu står de flesta och skriker för att kanske få se Niall igen. Niall håller uppe dörren åt mig och jag går ut till fansen. Jag stannar till vid den lilla trappan ner till trottoaren. Dörren slås igen bakom mig och strax efter tar Niall tag i min hand och vi går tillsammans ner för trappan. Skriken tystnar ner lite och bytts ut mot rop igen. Dock inte lika högt som förra gången.
- Niall varför är du med henne? Skriker en tjej från första raden.
- Jag är bättre! Skriker någon längst bak.
- Kom!
- Se mig!! Ropar en tjej desperat.
Jag rycker i Nialls hand, jag vill inte stå kvar här längre. Han kramar om min hand och släpper den. Sedan går han fram till folkmassan och försöker tysta ner dem.
- Ni undrar varför jag är med henne, säger han och pekar mot mig. Det är för att hon är en av de underbaraste tjejer jag träffat. Och jag gillar henne.
Reaktionerna blir många, vissa står paffa, vissa lägger huvudet på sned och tycker det är gulligt, andra fortsätter skrika och andra att ropa.
Niall går tillbaka till mig och ger mig en snabb kram innan vi går iväg på gatan.
- Tack, säger jag och kramar om hans hand.
- För vadå?
- För att du sa så där.
- Det var sant, säger han och ler mot mig.
Jag känner hur mina kinder skiftar färg och jag ler stort.
När vi kommer fram till en stor restaurang som är fylld med folk känner jag mig lite orolig. Ska vi verkligen sitta med en massa folk på en dyr restaurang? Som tur är fortsätter Niall att gå och stannar sedan utanför en amerikansk 50-tals café.
- Jag tänkte att vi kunde äta här, säger han och ler.
- Jag visste inte ens att det här fanns, skrattar jag.
- Bra, för det kunde bli vår första dejt, säger Niall lågt och rodnar lite.
- Det är perfekt, utbrister jag och ger honom en puss på kinden.
Vi går in och slår oss ner i ett bås. En dam iklädd en svart serveringsklänning kommer för att ta våra beställningar.
- Får jag bestämma åt dig? Frågar Niall.
- Okej, ler jag.
- Håll för öronen, säger han tyst och jag skrattar i tron om att det är ett skämt. Niall tittar konstigt på mig, så jag lägger händerna för ögonen. När han ser på mig och nickar kan jag ta bort mina händer.
- Hoppas du kommer gilla det, säger Niall och ler sitt stora, charmiga leende.
- Det gör jag nog, säger jag och försöker avfyra ett charmigt leende jag också. Dock utan framgång, såg jag ger upp och kollar ner i bordet.
- Så, jag vet inte så mycket om ditt liv innan du kom hit, så berätta lite om din familj, säger Niall.
Vi sitter länge och pratar innan maten kommer. Om allt som har hänt innan vi träffade varandra. Jag berättade om min familj, mina kompisar och om skolan.
Sedan var det Nialls tur att berätta om sitt liv och sin familj. När maten kommer börjar vi genast mumsa i oss alla härligheter. Niall har beställt en god pasta med köttfärssås till mig och pasta med skinksås till sig själv. När jag pratar med honom känns det som om jag kan berätta allt, jag behöver inte gömma hur jag verkligen är. Jag är bara mig själv.
Nialls perspektiv
Hennes blåa ögon, hennes lockiga hår som föll så vackert över hennes axlar, hennes leende som kunde få vilken kille som helst att smälta.
Jag hade tagit ut Leah på en första dejt och vi hade riktigt trevligt. I början när vi inte riktigt kände varandra var hon ganska stel i min närvaro. Nu slappnade hon av och vågade vara sig själv. Inte den där perfekta tjejen som de trodde att killar gillade. Visst hade säkert Leah sina brister, alla har ju brister. Fast hon hade så mycket som var underbart om henne så jag såg inte bristerna. Hon var perfekt i mina ögon. Efter middagen tog vi en taxi hem till henne och gick upp för att se på en film. När vi kom upp smet hon snabbt in på toaletten för att byta om till mjukiskläder. Sedan kom hon ut med ett par mjukisbyxor som jag genast kände igen. Det var mina, som jag lånat ut till Leah för länge sedan.
- Kan vi sitta i min säng? Jag tror att jag kommer somna när som helst, säger Leah trött.
- Om du vill så kan jag gå, säger jag för att inte vara i vägen.
- Nej! Utbrister hon. Jag vill att du stannar, fortsätter hon och ger mig en djup kyss. Jag lägger min hand bakom hennes huvud och kysser henne länge.
När filmen sätts på lägger sig Leah nära mig och håller i min hand. Hennes beröring gör min varm och jag kan inte låta bli att kyssa henne på pannan. Hon ler stort mot mig och ser hennes ögonlock fladdra till. Snart har vi båda somnat. När jag vaknar av solstrålar som lyser i mitt ansikte märker jag att Leah ligger och sover i min famn. Jag ler stort och kysser henne i nacken. Hon börjar röra lite på sig och vänder sig åt mitt håll.
- God morgon sötnos, viskar jag.
- God morgon, svarar hon och gäspar stort.
Vi ligger en stund och bara njuter av stunden tills Leah tillslut sätter sig upp. Jag sträcker på min och sätter mig upp jag med.
- Vill du ha frukost? Frågar hon ställer sig upp i sängen.
- Gärna, svarar jag och skrattar lite.
- Bra, säger Leah glatt och ska precis kliva ner från sängen när hon snubblar och ramlar ner på golvet.
Jag spärrar upp ögonen och skyndar mig för att hjälpa henne.
- Hur gick det, frågar jag oroligt.
- Det gick bra, det är bara jag som är lite klantig som vanligt, mumlar hon och reser sig försiktigt upp. När hon står på benen igen springer hon in till köket för att fixa fram lite frukost. Jag reser mig sakta och går efter henne. Leah har redan ställt sig vid spisen för att steka ägg och bacon. Sakta smyger jag fram och lägger mina armar om hennes höfter och kramar henne. Hon fnissar lite och vänder sig om för att le mot mig.
- Jobbar du idag? Frågar jag.
- Ja, svarar hon tyst och kollar ner i marken.
Jag lägger två fingrar under hennes haka och lyfter upp hennes huvud. Sedan kysser jag henne mjukt.
Liams perspektiv
Jag tar äntligen modet till mig och skickar iväg ett sms till Danielle. Jag känner oron över att hon kanske inte svarar. Sluta vara en fegis, säger jag till mig själv och går iväg för att äta frukost. I köket står Harry och lagar frukost.
- Vad blir det? Frågar jag och sätter mig på en av barstolarna som står vid köksbänken.
- Fattiga riddare, svarar han glatt. Jag tänkte att Niall skulle gilla det, fortsätter han.
- Det skulle han nog, men Niall kom inte hem igår.
Harrys ansiktsutryck blir förvånat.
- Vart är han då?
- Hos Leah antar jag. Man vet ju inte vad dom kan hitta på, skrattar jag och går iväg för att göra mig i ordning. Än har det inte kommit något sms och jag suckar högt och hoppar in i duschen.
Leahs perspektiv
Efter frukosten gör vi oss i ordning, jag tar på mig en vit blus och ett par jeans. När jag går ut till vardagsrummet sitter Niall dör i sin vita tröja och sin röda keps. Jag går fram till honom och snor till mig hans keps.
- Så vad tycker du? Frågar jag och snurrar runt. Passar jag i den kända Niall Horan kepsen?
- Ja, väldigt bra faktiskt.
- Tycker du? Frågar jag och sätter mig ner i soffan bredvid Niall.
- Varför skulle jag ljuga?
- Nu måste alla fans tro att jag är värsta playern, säger jag lugnt.
- Varför?
- Först bilden på min och Liam, sen bilden på mig i Harrys bil och sen går jag ut på dejt tillsammans med dig, säger jag och rodnar.
- Dom kommer förstå tids nog, säger han och ger mig en snabb puss. Så vad vill du göra?
- Du får välja, jag ska vara på jobbet vid 4 så vi har 3 timmar på oss att göra något kul.
- Vi kan gå över till killarna och hitta på något tillsammans, säger Niall och ler.
- Visst, säger jag och ställer mig upp, vi går ut i hallen tar på oss skorna och ger oss ut. På vägen till killarnas lägenhet träffar vi ett fan som ber om ett kort. Jag börjar gå åt sidan så tjejen ska få sitt foto på Niall när hon ropar på mig.
- Leah! Jag vill ha en bild på er tillsammans, säger hon och ler stort mot mig.
- Jasså? frågar jag.
- Ja, jag tycker mer om Leall än Leam och Learry.
- Va? Frågar både jag och Niall i kör.
- Leall som i Leah och Niall, fortsätter hon.
- Vad står det andra för? Frågar jag.
- Leam för Leah och Liam och Lerry för Leah och Harry.
Jag blir förvånad, har fasen redan kommit på passande namn? Niall och jag ställer oss bredvid varandra så att tjejen får ta ett kort, sedan går vi vidare hand i hand. Leall, tänker jag för mig själv. Det är vi, tillsammans. Leall.
När vi kommer in till lägenheten sitter alla killar och kollar på tv. Vi hejar på alla och ger varandra en kram.
- Vi tänkte att vi kunde hitta på något tillsammans, säger Niall och ler.
- Kan vi inte baka? Frågar Louis och skrattar.
- Bra ide Louis, ropar Liam.
- Baka blir det, ropar Harry och skyndar sig in i köket.
Vi bestämmer oss för att baka cupcakes, Liam letar efter ett bra recept och Harry letar efter ingredienser. När vi precis ska börja kommer Liam in med sin iPod och en högtalare.
- Man kan väl inte baka utan musik? Ropar han och sätter på The A team.
- Åå det här är min favoritlåt! Utbrister jag.
När vi börjar baka börjar Louis hälla i mjöl i en skål då han ser på mig ler stort.
- Vad? Frågar jag och känner genast att något är fel.
- Inget, säger han lugnt och vänder sig om hämtar en näve mjöl som han kastar på mig.
- Louis!! Vad gör du! Skriker jag högt. Bakom mig hör jag Niall stå och gapskratta.
- Du tycker det här är kul? Frågar jag Niall. Han nickar mellan skratten. Jag sträcker mig efter mjölpåsen och häller en näve över honom. Då slutar han genast skratta och börjar kittla mig. Liam hugger samtidigt tar i påsen så att inte allt ska ramla ut på golvet.
- Niall, sluta, jag klarar inte mer, skrattar jag.
Efter att vi har städat och bakat klart är alla cupcakes inne i ugnen sitter vi på köksbänkarna och lyssnar på musik.
- Hur känns det för er att lyssna på er egen musik? Frågar jag.
- Jag tycker det är lite konstigt, att det är ens egen röst i en låt, säger Liam.
- Jag tror inte jag har lyssnar på alla era låtar, säger jag.
- Va? Leah vad är det här? Överdriver Louis.
- Sätt på en låt, säger jag.
- Nej! Utbrister Harry.
- Okej, vilken? Frågar Liam.
- Vilken som helst, svarar jag och rycker på axlarna.
Låten sätter igång och jag känner igen den, det är more than this. Jag känner igen Liams röst, det är han som sjunger först. Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler stort. Sedan kommer Harrys röst, jag ser att han kollar på mig och jag ler mot honom. Han ler tillbaka och ställer sig bredvid mig. När Nialls bit kommer jag kan jag inte låta bli att ger Niall en snabb puss på kinden.
- Ni sjunger så bra! Ropar jag högt.
- Tack Leah, säger Zayn och ler.
Så där! Hoppas ni gillar den. I nästa avsnitt kommer en ny person i berättelsen. R :)
it's gotta be you ♥ part 14
I förra avsnittet
När vi svänger in på skolansparkering ser jag flera tjejer stå i klungor och peka mot Harrys bil.
- Det verkar som om din bil är känd nu, säger Niall lågt innan jag stiger ur bilen.
När jag precis ska öppna dörren drar Niall mig mot sig och kysser mig. Jag kysser honom tillbaka och klappar honom lätt på kinden innan jag går ur bilen. Flera utav tjejerna kollar på mig när jag skyndar mig över skolgården.
På den första lektionen sätter jag mig bredvid Lissa.
- Hej! Säger jag glatt.
Jag får inget svar så jag harklar mig och upprepar.
- Hej Lissa!
- Hej, säger hon tyst och plockar fram några av sina arbetsblock.
- Vad är det?
- Inget.
- Allvarligt Lissa! Har jag gjort någonting? Jag blir desperat, jag vill inte att hon ska vara arg på mig.
- Jag trodde vi var kompisar Leah, säger hon och möter surt min blick.
- Det är vi, säger jag och ler.
- Varför har du inte berättat den viktigaste saken av de alla?! Ropar hon.
Flera stycken från klassen kollar bak på oss men jag bryr mig inte om dem.
- Vadå? Vad menar du? Frågar jag.
Lissa plockar upp sin telefon och visar sedan upp en bild. Jag kollar riktigt noga och upptäcker en bild på mig och Liam som går hand i hand på en gata. Det är en bild från när vi blev omringade av paparazzis, då när Liam hjälpte mig ur folkmassan. Jag suckar högt och lägger mitt huvud ner på bordet.
- Så, varför berättade du inte att du träffat Liam! Du vet att de är mina idoler!
- Lissa, jag vill inte att alla ska veta. Jag vill bara… börja jag.
- Ha dom för dig själv? Säger hon högt och lägger armarna i kors över bröstet.
- Nej, jag visste inte ens vilka de var i början, jag trodde de var som vi. Jag fick veta för inte alls länge sedan.
- Så du har umgåtts med dem? Frågar hon och börjar le.
- Ja, vi har umgåtts ett tag nu, säger jag och ler.
- Så, hur är dem? Privat?
- Som andra alla, killarna är super snälla och omtänksamma, säger jag och känner bubblor i magen när jag börjar tänka på Niall.
- Min kompis är kompis med One direction! Säger hon högt och jag hyssar henne.
- Snälla, jag vill inte att alla ska veta, inte än.
- Lägg av, du kommer bli känd! Som Liam Paynes fickvän, säger hon drömmande.
- Vänta va? Säger jag och ser förvånat på henne.
- Ja, bilden när ni går hand i hand. Det är väl ganska självklart att ni kommer bli tillsammans, säger Lissa och ler stort mot mig.
- Jag och Liam? Nej Lissa, så är det inte.
- Varför inte? Han är väldigt snygg! Säger hon högt och blinkar flörtigt mot mig.
- Lissa, det är inte på det sättet, snälla tro mig, säger jag desperat.
- Visst, ta det lugnt jag tror dig, det blir bara svårt att få alla andra att tro dig, säger Lissa och ser lite ledsen ut.
- Vad menar du? Vilka andra har du pratat med? Frågar jag.
- JAG, har inte pratat med någon. Bilden på er ligger uppe på internet och har säkert redan publicerats i minst tre tidningar.
- Skojar du med mig? Muttrar jag och suckar högt.
Då kommer läraren in så vi släpper ämnet och fokuserar på arbetet. Efter lektionen hinner vi inte prata utan vi skiljs åt och jag går ensam genom korridoren mot min nästa lektion matte. I korridoren möter jag några tjejer som står och viskar och pekar diskret mot mig. Jag rynkar pannan och går vidare. När jag sätter mig ner på en bänk ser jag en utav tjejerna komma mot mig. Jag tittar upp och hon ler stort mot mig.
- Hej! Är du Harry Styles flickvän? Frågar hon och ler.
- Jag? Va? Säger jag förvånat.
- Ja, jag såg dig komma till skolan i Harrys bil, säger hon och sätter sig ner bredvid mig.
- Snälla kan inte jag få träffa honom, säger hon och lägger huvudet på sned.
Till min räddning ser jag Jeremy som jag var och fikade med, komma mot mitt håll.
- Jag måste gå, säger jag och skyndar mig snabbt till Jeremy.
- Hej Leah, säger han och ler.
- Hej Jer, svarar jag.
- Du ser lite trött ut.
- Skojar du? Jag blev förhörd på första lektionen av Lissa och nu utfrågad av en tjej.
- Varför? Frågar han och skrockar lågt.
- Tro mig, du vill inte veta, säger jag lågt och sätter mig ner på golvet.
- Jag hörde av Lissa att du skaffat dig en fin kille, säger Jeremy surt.
- Va?
- En ”fin” kille, typ loam eller något.
- Vänta! Va? Säger jag högt.
- Lissa sa att du hittat dig en fin kille, hon sa också att du förmodligen förföljt honom för att han skulle lägga märket till dig. Jeremy ser förvirrat på mig.
- Sa Lissa det? Frågar jag.
- Ja, sen var det ett massa babbel om vilja ha uppmärksamhet och någonting om orättvisor, säger han och ser konstigt på mig.
- Jag tror jag svimmar, muttrar jag.
- Jag måste gå, min lektion börjar om fem minuter, säger Jeremy snabbt innan han försvinner.
Jag tar upp min mobil och skickar ett snabbt sms till Niall.
Jag tror jag håller på att bli galen!
Hans svar kommer på några sekunder.
Vad har hänt? Skickar Niall.
Det har visst spridits en bild på mig och Liam, dessutom har flera sett mig kliva up Harrys bil.. skickar jag iväg till svar och suckar.
Det förklarar en del, hade singnering + intervju med twitter frågor. Det blev rätt galet. Svarar Niall snabbt.
Jag önskar bara att alla skulle sluta dra förhastningar.
De skulle ha sett mig i bilen ^^
Puss på dig! skriver jag snabbt.
Jag lägger ner mobilen i samma sekund som vår matte lärare kommer för att låsa upp klassrummet.
Resten av dagen går långsamt, flera kommer fram under dagen för att fråga mig om antingen Liam eller Harry. Efter ett tag börjar jag tröttna och blir sur så fort någon ställer mig en fråga. När dagen är slut slänger jag in min skolväska i skåpet. Inte kommer jag plugga bara för att jag tar med mig väskan hem. Ute på parkeringen står några fnittriga tjejer och väntar. Förmodligen på Harry, tänker jag.
Jag börjar trött gå hemåt när min telefon ringer. Ett nummer jag inte känner igen står på displayen.
- Hallå?
- Hej, det är Liam, säger en välbekant röst.
- Hej! Hur är det? Frågar jag.
- Det är bra, jag undrade bara om du sett bilden, på oss…
- Ja, jag har fått många frågor om dig och Harry hela dagen, suckar jag.
- Harry?
- Jo, några såg när jag klev ut Harrys bil i morse.
- Ajdå, så två saker på samma dag.
- Japp enligt alla på skolan är jag tillsammans med er båda, muttrar jag och rodnar lite.
- Niall berättade vad som hände i bilen, säger Liam och skrattar lite.
- Jasså?
- Ja, jag måste bara fråga. Gillar du honom?
- Om jag gillar Niall, ärligt? Det gör jag, riktigt mycket.
- Bra, säger Liam och drar efter andan. För jag vet att han gillar dig, rejält.
- Gör han? Frågar jag och ler stort.
- Det måste du väl ha märkt? På sättet han ser på dig.
Jag ler och känner hur jag rodnar.
- Jag undrade också om jag kunde fråga dig om en tjänst, säger Liam.
- Visst.
- Skulle jag kunna få Danielles nummer? Frågar han.
- Äntligen tar en av er insiativet, suckar jag.
- Vad?
- Ni gillar varandra, men ingen vågar ta första klivet. Men nu gör du det, säger jag och skrattar.
- Så, kan du ge mig hennes nummer? Frågar han igen.
- Gärna, jag skickar det på sms till dig om det är okej?
- Bra, tack. Vi ses Leah.
- Hejdå.
Jag skrattar för mig själv och tänker på hur Danielle kommer reagera av att Liam tar kontakt med henne. Hon kommer hoppa upp och ner över hela rummet. Sen kommer hon ringa mig och berätta något som jag redan vet.
När jag kommer fram till min port står det ett gäng tjejer där.
- Sluta förfölja våra killar! Ropar en av dem.
- Låt dem va! Ropar en annan.
- Lämna dom ifred! Ropar flera styckena.
- Du förtjänar inte One direction! Ropar nästa grupp.
- Försvinn! Ropar en annan.
Jag känner tårar rinna ner för min kind. Inte för att de drar förhastade slutsatser om mig och killarna utan att de verkligen inte vill att jag ska vara nära One Direction. Att de inte tycker att jag är bra nog? Fast jag inte vill gråta, jag vill vara bättre än så. Ändå faller tår på tår ner för mina kinder. Jag skyndar mig fram till porten och knappar snabbt in min kod. Jag smiter in i trapphuset och ser till att dörren stängs bakom mig. Jag vill inte ha någon av de där tjejerna i mitt hus. Det känns olidligt att stå och vänta på hissen, det tar en evighet. Det känns inte bättre utav att flera av tjejerna kollar in genom glasrutorna på dörren. De har inte slutat ropa, utan nu har de höjt rösten för att jag verkligen ska höra dem. När hissen väl kommer kliver jag snabbt in. När hissdörrarna stängs sjunker jag ner på golvet och gråter ut. Jag vet inte hur killarna klarar av allt detta, kanske är det en del av att vara känd. Att ha hatare och älskare. Just nu kändes det som om jag bara hade en sort. Och det var inte älskare.
När jag väl kommit in i min lägenhet sparkar jag av mig skorna och springer till mitt rum. Jag kastar mig i sängen och försöker slappna av. Jag förstår inte varför jag gråter över en sådan löjlig sak. Om jag lyssnar riktigt noga så kan jag höra deras rop utifrån.
Vad patetisk du är Leah, tänker jag för mig själv.
Jag reser mig snabbt upp och letar fram min iPod från en låda. Jag kopplar in iPoden till mina högtalare och slår på min favoritlåt på högsta volym. The A team. Det ända jag hör är musiken och jag börjar dansa runt i rummet. Utan att jag märker det så rinner tårarna i alla fall.
Låt efter låt kommer och jag vägrar att sluta röra på mig. Snart störs jag av att min telefon ringer. Jag skulle inte ha märkt det om jag inte hade mobilen i fickan.
En bild på Niall lyser upp displayen och jag ler lite. Jag stänger av musiken och svarar.
- Hej!
- Hej Leah, hur är det? Frågar han lugnt.
- Det är väl, sådär, suckar jag och lägger mig på sängen.
- Liam sa att du inte lät lite nere, säger Niall och låter lite ledsen här också.
- Det har bara varit väldigt intensivt dag, säger jag och torkar lite tårar.
- Vill du att jag ska komma över? Frågar han.
- Jag tror inte det är en bra ide.
- Varför? Nialls röst blir lite orolig.
- Det är en massa fans antar jag, utanför mitt hus.
- Varför? Frågar han.
- De vill att jag håller mig borta från er, säger jag och torkar en tår.
- Lägg av, så du ska lyssna på dom? Frågar han.
- Såklart ja inte ska, men jag tänkte bara att det kan bli lite galet om du kommer hit…
- Det spelar ingen roll bara jag får träffa dig, säger Niall och jag ler stort.
När vi har lagt på städar jag undan lite snabbt och borstar igenom mitt hår en gång. Jag slarvbäddar min säng och plockar fram lite snacks. Om jag känner Niall rätt så har han med sig mycket snacks. Plötsligt störs jag av skrik utanför. Jag går fram till fönstret för att kolla ut. Jag ser Niall stå och skriva autografer ute hos de skrikande tjejerna. Snart försvinner han in och inte mycket senare knackar han på dörren.
Så där ja, nu kom nästa. Jag hoppas jag kan lägga in nästa på Fredag! :)
It's gotta be you ♥ part 13
I förra avsnittet
Innan jag går ut nappar jag åt mig min tunga skolväska och svänger den över axeln och låser dörren efter mig.
- Ska jag hjälpa dig att bära? Frågar Niall och tar min ryggsäck.
- Det går bra, svarar jag och ler.
Ändå lyckas han ta ifrån mig ryggsäcken och svänger den över sin axel.
- Hjälp, vad har du i den? Frågar han.
- Hon är en smart tjej Niall, smarta tjejer behöver mycket böcker, säger Louis och skrattar.
Innan vi går in i hissen flätar jag in mina fingrar i Nialls och ler snabbt mot honom. Mitt hjärta hoppar över ett slag när han ler tillbaka.
När vi kommer genom dörren börjar vi genast plocka fram till filmkvällen. Jag får i uppgift att plocka fram skålar och glas, medans Harry, Louis och Niall drar fram madrasser, kuddar och täcken. Liam och Zayn ställer bort vardagsrumsbordet och flyttar fåtöljerna så vi får så mycket plats som möjligt. När alla madrasserna ligger fint på golvet, börjar Harry bädda. Efter kommer Louis med en massa kuddar och täcken, sist kommer Niall med en stor påse godis som han mumsar på.
- Ta plats! Ropar Louis och kastar sig ner i mitten av alla madrasser.
Jag kommer snabbt ut från köket med flera skålar och glas balanserandes på mina armar. Snabbt skyndar jag min att ställa ner skålarna på golvet och sätter mig bredvid Louis.
- Om man inte skyndar sig kommer man få en dålig plats, mumlar Louis och sträcker sig efter snacks påsen. Vi börja hälla upp chipsen, ostkrokarna och godiset i flera skårar som vi placerar runt om på madrassen. Efter en stund kommer killarna och slår sig ner bredvid oss. Liam sätter sig på min andra sida, Harry framför mig och Zayn lägger sig framför Louis och trycker upp sina fötter i Louis ansikte.
- Zayn, ropar Louis högt och slår bort hans fötter.
Jag hör hur Zayn skrattar lågt. Snart kommer också Niall och sätter sig framför Liam.
- Nu kan vi börja! Vad ska vi se först? Frågar Harry.
- En komedi, ropar Liam.
Efter mycket skrik har vi lyckats välja ut en film. Jag drar ett täcke över mig och njuter av filmen.
Skålarna skickas runt från person till person.
Mitt i filmen klampar en man in genom dörren och skrattar när han kommer in i vardagsrummet och se oss ligga på golvet framför teven.
- Vad mysigt ni har det! Säger han och ler.
Sedan ser han på mig och nickar.
- Jaha, hej. Du måste vara Leah.
- Hej! Säger jag och ler stort.
- Jag är Paul, säger han sedan.
- Trevligt att träffas, säger jag och skrattar nervöst.
- Jag ska bara påminna er killar att ni har en signering vid 10 i morgon.
- Visst, det kommer Liam ihåg, säger Harry och knuffar på Liam.
- Jaja, muttrar Liam och proppar munnen full med chips.
- Bra, ha det så trevligt då, säger Paul och går ut.
- Vem var det? Frågar jag sen.
- Paul, vår eh… säger Liam.
- Livvakt, fyller Zayn i.
- Livvakt? Varför behöver ni en livvakt? Jag blir helt chockad.
- I ibland kan det bli ganska galet med alla fans, muttrar Harry.
- Speciellt efter Harry, skrattar Louis och lutar sig fram för att kunna rufsa till Harrys hår.
- Lägg av! Sätt på filmen nu! Ropar han högt och lägger sig tillrätta.
Jag möter Nialls blick och han ler varmt mot mig och jag ler glatt tillbaka. Det var något med Niall som gjorde att mitt hjärta smälte. Jag gillade honom, på riktigt. Han hade en underbar personlighet som gjorde mig knäsvag och hans irländska dialekt gjorde honom så gullig.
Redan första filmen hade slutat började mina ögonlock kännas tunga när jag störs av ljuda snarkningar.
- Zayn, sover du? Ropar Louis klappar till honom på hårt på kinden.
Han grymtar till och sätter sig upp.
- Ska vi lägga oss på våra egna madrasser? Frågar han.
- Okej tråkmåns, säger Harry och reser sig.
Vi rättar till lakanen och lägger kuddar och täcken på sin plats.
- Jag vet att jag kommer somna så fort jag lägger mig ner, så jag går och gör mig i ordning, säger jag och går för att hämta min väska.
- Smart drag, säger Harry och ler. Jag gör desamma.
- Jag med, mumlar Niall och går fram till mig.
Snart har alla killar gått för att göra sig i ordning. På vägen till en utan toaletterna känner jag en varm hand på min rygg. Jag vänder mig om för att se Nialls ansikte när jag hoppar till. Det är inte Nialls hand jag har på ryggen, det är Harrys. Jag ler snabbt och hoppas att han inte sett mitt förvånade utryck.
Tillslut har jag lyckats få en toalett för mig själv, så jag borstar tänderna och tvättar bort sminket. När jag kommer ut står Niall där ute och väntar på sin tur. Jag går fram till honom och ger honom en stor kram. Han lägger sina armar om mig och håller om mig länge. Sedan ger han mig en snabb puss på pannan och smiter sedan in på toaletten. Jag ler för mig själv och går till ”mitt rum” för att byta om till min pyjamas. En stor tröja som har tillhört min gamla pojkväns och ett par korta dansshorts. När jag öppnar dörren hoppar Louis fram och skrämmer så att jag skriker högt och ramlar ner på golvet.
Louis skrattar högt och håller sig för magen.
- Inte kul Louis! Ropar jag högt och går surt iväg till vardagsrummet.
- Vad hände? Frågar Liam och kollar förvånat på mig.
- Louis skrämde mig, mumlar jag och lägger mig ner på en madrass bredvid Liam.
In kommer sedan Louis och slänger sig ner på en madrass snett mitt i mot mig.
Han skrattar fortfarande lågt när han rufsar till mitt hår.
- Hur gick det Leah? Du skulle ha sätt din min.
- Lou det var inte kul, jag är väldigt lättskrämd, jag kunde ha dött!
- Är du arg? Frågar Louis och ser lite ledsen ut.
- Som om jag skulle lyckas vara arg på dig, svarar jag och skiner upp i ett leende.
Louis ler tillbaka och kastar ett täcke på mig.
- Du kommer frysa ihjäl om du inte har ett täcke inatt, säger han och nickar menande mot min pyjamas.
Då kommer Zayn, Harry och Niall in.
- Vem var det som skrek? Frågar Niall och kollar på mig.
- Det var jag, säger jag och suckar.
- Gjorde du dig illa? Frågar han nervöst och drar fingrarna genom sitt blonda hår.
- Ne, det var Louis här som skulle vara lite rolig, mumlar jag och gömmer mitt ansikte i kudden.
Niall kommer och lägger sig på madrassen bredvid min, Harry på madrassen mittemot mig och Zayn framför Niall. Madrasserna ligger så tätt att jag skulle nudda harrys huvud om jag bara sträckte ut mina armar en kort bit.
- Så ska vi kolla på nästa film? Frågar Liam och sätter i nästa dvd.
- Det beror på vad det är för film, säger jag.
- Det är ingen skräckfilm, du har nog fått tillräckligt mycket skräck för en dag, skrattar Liam och trycker på play.
Det visar sig vara en action film med mycket pang och mord. När jag är på väg att somna känner jag ett par fingrar dras igenom mitt hår. Jag vänder mig sakta om och möter Nialls blåa ögon. Jag lägger min hand på hans och blundar. Jag känner hur han rättar till mitt hår och sedan kramar om min hand.
Jag måste ha somnat väldigt snabbt för när jag vaknar börjar det ljusna utanför. Mina ögonlock känns fortfarande tunga när jag öppnar ögonen för att kolla på klockan.
Halv åtta. Mitt alarm skulle inte ringa förrän om en halvtimme. Jag tittar på killarna och ler när jag märker att Niall fortfarande håller i min hand. Det är lika bra att gå upp så jag sätter mig upp och försöker så ut min hand från Nialls utan att väcka honom. När jag precis har börjar lirka mig ur kramar han om min hand och öppnar trött ögonen.
- God morgon, säger jag tyst.
- God morgon, mumlar han tillbaka.
Jag lägger mig ner igen och kramar om hans hand.
- Vad är klockan? Frågar han.
- Halv åtta.
- När börjar du skolan?
- Nio. Jag lyfter min fria hand och drar fingrarna genom hans hår.
- Jag måste göra mig i ordning, mumlar jag.
- Okej, svarar Niall och reser sig upp.
Vi går tillsammans till ”mitt rum” där jag tar med mig mina saker till toaletten. Niall går in på sitt rum för att göra sig i ordning medens jag försöker göra det samma. Jag hör fotsteg tassa utanför och jag gör mig redo. Jag öppnar sakta dörren och när Louis hoppar fram säger jag lugnt;
- Hej Lou! Sedan går jag in till köket.
Det klockan hinner bli halv nio innan alla killarna är vakna. Harry har lovat att köra mig till skolan och Niall sa genast att han också ville följa med. Jag rättar till min gröna skjorta och drar upp mina vita shorts. När jag hunnit äta frukost och gjort mig i ordning så är klockan kvart i 9. Jag tar på mig mina vita converse och slänger min skolväska över axeln. Vi tar hissen ner och går ut till Harrys bil. Både jag och Niall sätter oss i baksätet, vilket lämnar Harry själv i framsätet. Under hela redan håller jag Nialls hand, han får mig att känna mig underbar. Sättet han ser på mig ger mig självförtroende. När vi svänger in på skolansparkering ser jag flera tjejer stå i klungor och peka mot Harrys bil.
- Det verkar som om din bil är känd nu, säger Niall lågt innan jag stiger ur bilen.
När jag precis ska öppna dörren drar Niall mig mot sig och kysser mig. Jag kysser honom tillbaka och klappar honom lätt på kinden innan jag går ur bilen. Flera utav tjejerna kollar på mig när jag skyndar mig över skolgården.
Förlåt för den dårliga upptateringen, men nu är jag klar. Jag var tvungen att dela på detta avsnitt eftersom den blev uppåt 7 sidor. Så nu kommer nästa strax.
It's gotta be you ♥ part 12
I förra avsnittet
Jag sätter mig på sängen och ler för mig själv. Niall hade kysst mig, egentligen var det mer än puss än en kyss, men ändå. Sakta lägger jag mig ner i sängen och blundar. Det här måste vara den bästa dagen i mitt liv, hinner jag tänka innan jag slocknar.
Nialls perspektiv
Jag ligger länge i sängen och tänker på Leah. Jag hade äntligen vågat göra det, kyssa henne. Sedan vi hade filmkväll bara hon och jag, hade jag tänkt kyssa henne. Nu hade jag gjort det och hon hade kysst mig tillbaka. Sen var Harry tvungen att förstöra allt och nu låg hon 30 meter bort och sov. Så som jag kände för Leah hade jag inte känt tidigare, redan från första början hade jag tyckt om henne. Leah är smart, rolig, omtänksam och vacker. Hennes underbara ögon och hennes leende. Leah är speciell, något med hennes personlighet fick mig att dras till henne.
När jag vaknar är klockan 8 då jag bestämmer mig för att hoppa in duschen. Det varma vattnet värmde skönt och när jag kom ut började jag små frysa. Snabbt klädde jag mig i mjukiskläder, klockan har hunnit bli halv tio innan jag är klar. Då går jag ut i köket där Harry och Louis står och gör toast.
- God morgon! Ropar Louis och vinkar med en stekspade.
- Morron! Ropar jag tillbaka och går fram till dem.
- Vi tänkte väcka Leah med frukost på sängen, säger Louis glatt.
- Härligt, finns det åt mig med? Frågar jag och skrattar.
- Visst, säger Harry och räcker mig en toast.
- Ska jag gå och väcka resten av killarna?
- Gör det!
Jag går in i Liams rum och kastar mig i hans säng. Gömd under täcket ligger Liam och snusar lågt. Bara några minuter efter började Liam röra på sig. Tillslut tittar han upp under täcket.
- God morgon, mumlar han med sin hesa morgonröst.
- God morgon, dags att gå upp, vi ska överraska Leah med frukost på sängen.
- Okej, mumlar han och sätter sig sakta upp.
- Önska min lycka till jag ska gå och försöka gå och väcka Zayn, säger jag lågt och hoppar ner från Liams säng.
- Lycka till, mumlar Liam och går upp från sängen.
Jag går mot Zayns rum och öppnar dörren, för att komma fram till hans säng är jag tvungen att hoppa över alla högar av kläder. Jag hoppar upp i Zayns säng och pekar Zayn i ryggen.
- God morgon! Säger jag högt. Zayn rör sig inte ut fläcken så jag ställer min upp och börjar hoppa i sängen.
- Vakna! Ropar jag högt. Inget resultat. Så jag går ner och ut till köket.
- Var är Zayn? Hör jag Harry fråga.
- Som om det skulle gå och väcka honom innan klockan 12, svarar jag.
- Haha, så jag bär mackor till oss alla, Harry kan du ta juicen? Säger Louis glatt och börjar gå mot gästrummet. Liam springer före för att öppna dörren och släpper in alla i rummet innan han själv går in. Vi sätter oss försiktigt i Leahs säng, Louis tar en toast och viftar den över hennes ansikte så att Leah ska känna doften. Efter en liten stund öppnar hon sakta ögonen.
- Va? Säger hon trött och försöker sätta sig upp.
- Frukost på sängen, säger Harry glatt.
- Vad gulliga ni är, säger hon och ler mot oss alla. Tack! Leahs ansikte lyster av glädje då vi äter vår frukost tillsammans. Hennes leende gör mig så glad att jag också måste le stort.
Leahs perspektiv
Att få vakna upp och se fyra killar le mot dig händer inte varje dag. Dock kunde ingenting gjort mig gladare. Vi sitter tillsammans och äter frukost i sängen, sedan går vi upp för att spela lite spel. Det känns lite pinsamt att gå runt i en t shirt och trosor men snart kommer Louis med ett par munkbyxor.
- Tack Lou, säger jag och ler snällt mot honom.
- Varsågod, säger han och lägger en arm om min axel, så vilket spel ska vi spela?
- Något riktigt kul! Säger jag glatt och rufsar till honom i håret.
- Akta dig! Förstör inte frillan! Ropar han högt.
- Sanning och konsekvens? Frågar Harry.
Alla nickar glatt förutom Liam som skakar på huvudet, majoriteten vinner och vi sätter oss i en ring på golvet. Harry plockar fram en spelbräda och kort med en massa frågor på.
- Jag visste inte att det fanns ett sanning och konsekvens spel, säger jag förvirrat.
- Såklart det finns, säger Niall glatt. Spelet går ut på att svara frågorna så sanningsenligt för att komma först i mål.
- Ta en färg! Ropar Louis högt och kastar sig efter den gröna.
- Pax för den blåa! Ropar Niall högt. Jag stannar upp och kollar på honom, hans underbara leende lyser och jag blir pirrig i magen. Tänk om han ångrar vår kyss igår? Jag puttar undan tanken och kastar mig mot Liam som håller i påsen med spelpjäser.
- Rosa, till dig Leah? Frågar han.
- Inte en chans, jag vill ha den gula!
- Visst, här, säger han och räcker mig den gula.
- Tack så mycket Liam.
Vi ställer våra pjäser på start och bestämmer att minst först, vilket blir jag, eftersom jag är född i juni 1994 och Harry i februari samma år.
- Okej, ställ mig en fråga då, säger jag och suckar.
Louis tar upp ett kort och skrattar.
- Den här vet jag faktiskt inte, Leah vem var din förra förälskelse?
- Åå, det var nog James, säger jag och tänker efter.
- Vem är det? Frågar Niall.
- Det är inte frågan eller hur? Säger jag och går fram ett steg.
Sen är det Harrys tur så jag tar upp ett kort och ställer frågan.
- Harry, när kysste du någon för första gången!
- Jag tror jag var 11, säger Harry och rodnar.
Efter många tråkiga frågor med tråkiga svar, bestämmer vi oss för att hitta på egna frågor och konsekvenser och spelet blir genast roligare.
Liam får pussa Louis, Niall får äta en sked smör, Louis får berätta om när han skulle kyssa någon för första gången, då skrattar vi alla högt. När frågan kommer tillbaka till mig så väljer jag sanning som den fegis jag är.
- Leah, är du kär just nu?
Jag känner hur jag rodnar när jag svarar.
- Ja, och kollar ner i golvet.
- I vem? Undrar Liam.
- Det fanns inte i frågan, säger jag och reser mig upp. Om herrarna ursäktar så ska jag göra mig i ordning.
- Kom ihåg Leah att vi kommer få det ur dig, säger Harry och skrattar.
- Försöka kan ni, skulle jag kunna få låna en vit tröja av någon? Frågar jag sen.
- Du kan få låna en av mig, säger Niall och reser sig.
- Tack, svarar jag och ler. Vi går tillsammans till hans rum. När vi kommer in stänger han direkt till sin garderob och plockar fram en enkel vit tröja.
- I går, börjar han. Nu kommer det, hur han ångrar vad han gjort men att han vill att vi ska vara vänner…
- Det jag gjorde i går borde jag ha gjort för flera dagar sen, lägger han till och ser glad ut.
- Jaja, säger jag sedan rycker jag till. Vänta vad sa du?
- Jag menar att jag borde ha kysst dig tidigare, säger Niall och ser förvirrad ut.
När jag äntligen förstår vad han har sagt ler jag också och ger honom en kram.
- Jag trodde att du hade ångrat dig, säger jag tyst samtidigt som jag håller om honom.
- Inte alls, mumlar han och smeker mig rygg. Jag släpper taget om honom och ser in i hans underbart blå ögon. Ögonen som jag skulle kunna se in i dagarna i ända. Sedan lutar jag mig fram och kysser honom. Denna gång är det är riktig kyss. Han kysser mig tillbaka. Jag drar mina fingrar genom hans hår innan jag släpper honom.
- Jag älskar ditt hår, säger jag och rufsar till det.
- Gör du?
- Det passar jätte bra på dig, säger jag och ler.
- Jag är brunett från början, säger han och skrattar.
- Va?
- Ja, det är sant.
- Men du passar väldigt bra i blont.
- Tack.
Sedan försvinner jag ut ur rummet och smiter in i mitt. Jag tackar mig själv för att jag packat ner en deo till jobbet igår. Jag går in på badrummet och fixar till mig lite, flätar mitt hår och tar på min Nialls tröja och kjolen från igår.
När jag kommer ut har killarna också klätt sig,
- Vill du se på film? Frågar Liam.
- Visst, jag måste bara hitta min telefon, mumlar jag och börjar leta i vardagsrummet, köket och i mitt rum (gästrummet).
- Är denna din? Frågar Harry och lyfter upp en iPhone 4 med lila skal.
- Ja, tack så mycket.
- Så film? Skräckis? Fortsätter Liam.
- Nej, jag hatar läskiga filmer! Ropar jag högt.
- Kom och sitt med oss i soffan, säger Niall som sitter i ett hörn av soffan. Jag går fram till honom och sätter mig bredvid honom. Harry som sitter på andra sidan av mig lägger en filt på mig.
- Tack, mumlar jag och virar den om mig. Så fort filmen börjar lutar jag mig mot Niall och lägger filten om honom också. Han ler snabbt mot mig. Resten av filmen ligger jag lutad mot honom och blundar i förtvivlan. Jag har aldrig varit bra på att se skräckfilmer, jag blir så lätt skrämd.
Efter mycket skrik från alla av oss tar filmen äntligen slut och jag kan försiktigt öppna ögonen.
- Hur går det Leah? Frågar Louis från en av fåtöljerna. Du skrek nog mest av alla!
- Inte alls, Harry skrek mycket mer än jag. Vi skrattade tillsammans och när Zayn äntligen kom upp var klockan redan 1.
- Du missande en underbar frukost, säger jag och drar av mig filten.
- Finns det något kvar? Frågar Zayn och går in i köket.
- Tveksamt, säger Liam högt. Niall har redan rensat kylskåpet.
Jag hör hur Zayn suckar högt och drämmer igen kylskåpet.
- Vi har ingenting hemma! Ropar Zayn förtvivlat.
- Ska vi åka och handla? Frågar Liam.
- Visst, svarar Louis och ställer sig upp.
- Jobbar du idag? Frågar Niall mig tyst och lägger en slinga hår bakom mitt öra.
Jag skakar lätt på huvudet och reser mig upp.
- Följer du med Leah? Frågar Harry.
- Visst, ler jag och går till hallen för att ta på mig mina skor.
- Hur kan du gå i dem? Frågar Louis och kollar förvånat på mig.
- Lite övning bara, säger jag och ler. Vill du prova?
- Nej, jag ha sett Niall springa i klackar, inte vackert.
Jag tappar hakan av förvåning och börjar skratta.
- Niall, har du SPRUNGIT i klackar?
- Ja, på en intervju i Australien, svarar Niall och rodnar.
- Åå jag önskar att jag kunde sett det, utbrister jag.
- Det finns på youtube om du vill… börjar Louis men Niall avbryter honom snäsigt
- Håll tyst!
Harry, Louis, Niall, jag och Liam går till affären tillsammans. Zayn stannar hemma, vi avgjorde att det skulle ta lika lång tid för honom att bli klar som för oss att handla. Utanför Walmart står det ett gäng tjejer som börjar skrika så fort dem ser oss. Inte mig förstås, utan killarna. Jag hoppar till fast killarna verkar helt normala när de går fram till tjejerna för att hälsa. Hur kan man vänja sig vid det här? Jag ställer mig längre bort och låter killarna skriva autografer och bilder. Det tar en stund innan de är klara.
- Hur kan ni inte få hjärtinfarkt varje gång något fan skriker?
- Man vänjer sig efter ett tag, säger Harry nonchalant.
Vi går in affären och tar en kundvagn. I flera utav gångarna blixtrar kamera ljus till och flera tjejer fnissar när vi tar oss fram. Jag försöker att slappna av, försöka går alltid. Harry bestämmer sig för att sätta sig i kundvagnen.
- Kommer du ihåg det här Leah? Frågar han och skrattar.
Jag tänker tillbaka till den gången jag träffat Harry, Louis och Niall för första gången och jag börjar skratta för mig själv.
- Vet ni hur sur jag var på er när ni körde på mig? Frågar jag och ler.
- Det var inte svårt att förstå Leah, du såg sur ut också, skojar Louis och lägger en arm om mina axlar.
När vi kommer ut affären står det flera fotografer på plats och jag hör Liam och Niall sucka bakom mig. Jag försöker ta mig ur den stora klumpen av fotografer och intervjuvare, då kommer en dam i kavaj fram till mig.
- Så vem är du? Frågar hon och trycker upp en mick i ansiktet på mig.
- Är du någons flickvän? Fortsätter hon och ser spänt på mig.
Jag försöker fortsätta gå och ser Liam på väg fram genom massan, vi går tillsammans genom folkmassan och stannar några kvarter bort för att vänta på dom andra. Efter en liten stund kom Louis och strax efter kom Niall springandes.
- Livsfarligt, mumlade han surt.
Vi fick vänta länge innan Harry kom l gåendes mot oss.
- Så ska vi hem nu eller? Frågar han nonchalant.
- Snälla, jag kom världens bästa ide! Ropar Louis högt. Kan vi inte ha en film kväll med massa snacks och sen sover vi alla på madrasser i vardagsrummet?!
- Ja, ropar Liam.
- Tror ni att det snacks vi har räcker? Frågar Niall och kollar ner i matpåsarna.
- Popcorn, fem chips påsar, massor med godis, sju läskflaskor och ostkrokar, rabblar Louis upp. Jag tror vi har så det räcker.
- Ni får ha det så kul killar, säger jag när vi kommit fram till min port.
- Vart ska du? Frågar Harry.
- Jag måste hem, jag har skola i morgon och jag kan inte ha dessa kläder en dag till, suckar jag.
- Vi följer med dig upp och hämtar det du behöver, sen kan du gå direkt från oss till skolan, säger Niall och ler.
- Är ni säkra?
- Skynda dig nu Leah, säger Liam och puffar till mig.
Det blir lite trångt i hissen på vägen upp men vi klarar oss. Sedan skyndar jag mig in i mitt rum för att hämta nya kläder, lite smink, en pyjamas och en necsisär med det viktigaste i. Jag kastar ner allt i en liten väska och skyndar mig ut i vardagsrummet där alla killarna sitter och väntar.
- Klar, ropar jag och tar på mig ett par skor som jag vet kommer passa med min klädsel i morgon.
- Bra, säger Liam och går ut i korridoren igen.
Innan jag går ut nappar jag åt mig min tunga skolväska och svänger den över axeln och låser dörren efter mig.
- Ska jag hjälpa dig att bära? Frågar Niall och tar min ryggsäck.
- Det går bra, svarar jag och ler.
Ändå lyckas han ta ifrån mig ryggsäcken och svänger den över sin axel.
- Hjälp, vad har du i den? Frågar han.
- Hon är en smart tjej Niall, smarta tjejer behöver mycket böcker, säger Louis och skrattar.
Innan vi går in i hissen flätar jag in mina fingrar i Nialls och ler snabbt mot honom. Mitt hjärta hoppar över ett slag när han ler tillbaka.
Så där, förlåt för sen uppdatering men nu är den här, del 12! Hope you like it!!
Om ni vill kolla in klippet på Niall i klackar så har jag det här :)
http://www.youtube.com/watch?v=zTMVnrIiRjA
it's gotta be you ♥ part 11
Förra avsnittet
Då lägger Harry armen om mig och han håller om mig resten av filmen. Louis känner sig lite ensam efter en stund så han lutar sig mot mig och jag lägger filten om mig. Niall sitter och proppar i sig sin andra macka och verkar inte alls intresserad av filmen. Jag skulle kunna stanna här hela dagen, då kommer jag på att jag måste till mitt nya jobb i eftermiddag…
Leahs perspektiv
När klockan börjar närma sig halv tre är det dags att resa på sig.
- Tyvärr måste jag gå nu killar, säger jag och ger Louis en kram.
- Vart? Frågar Zayn och reser sig upp för att säga hejdå.
- Jag har fått ett jobb! Säger jag högt och klappar händerna.
- Som vad? Frågar Harry.
- Jag och min bästa vän Danielle har fått jobb som dansare på ett teve program! Utbrister jag och hoppar till av glädje.
- Vänta Danielle? Frågar Liam förvånat.
- Japp.
- Det råkar inte vara Danielle som dansade i x-factor? Då kommer jag på att Danielle faktiskt dansade tillsammans med one direction.
- Det är hon, svarar jag och ser Zayn putta Liam lätt med armbågen, samtidigt som Niall flörtblinkar med ena ögat mot honom.
- Hur länge har ni känt varandra? Frågar Zayn.
- Sen vi var små, våra föräldrar har arbetat tillsammans.
Jag börjar gå ut till hallen och killarna följer efter för att säga hejdå.
- När slutar du? Frågar Zayn när jag ska krama om honom.
- Vid 7 tror jag.
- Ska vi gå ut och äta då? Allesammans?
- Visst, det skulle vara jätte kul, ska vi ses någonstans eller? Frågar jag samtidigt som jag tar på mina skor.
- Vi kan komma och möta er när ni slutar, säger Harry och ler.
- Jag följer dig Leah, säger Niall och tar på sig sina skor.
- Okej, då ses vi då! Säger jag samtidigt som Niall och jag stänger dörren. Jag plockar upp mobilen och skickar ett sms till Danielle.
Är på väg nu, vi skulle få kläder och skor där va?
Ses snart!
Xxx
Efter bara några sekunder får jag ett svar.
Japp!
Ses!
Xx
Jag och Niall tar trapporna ner och börjar promenera bort mot mitt jobb.
- Så tyckte du det var annorlunda? Frågar han.
- Annorlunda? Frågar jag.
- Ja, när du vet att vi är one direction och så…
- Ne, ni var samma killar som innan.
- Bra. Vi fortsätter gå en stund i tystnad, det är inte särskilt långt fram till Kennys danslokaler.
- Här är det! Säger jag och pekar upp mot en stor port.
- Härligt, så vi hämtar er sen, säger han och ler stort.
- Det blir bra, vi kanske måste göra oss i ordning först, men det tar inte lång tid, säger jag och skrattar.
- Jag smsar när vi är utanför, säger han och ger mig en kram. Jag håller om honom och drar mina fingrar genom hans hår. När vi släpper varandra lutar jag mig mot väggen och tittar på honom. Niall ställer sig med händerna i fickorna och tittar mot mig. Vi står en stund och bara tittar på varandra tills han tar tre steg närmare mig. Jag ser i hans ansikte att han tänker då jag tar tillfället i akt och ger honom en puss på kinden.
- Vi ses senare, viskar jag och drar fingrarna genom hans hår ytligare en gång innan jag försvinner in genom porten. När jag är utomsynhåll måste jag stanna och pusta ut. Min hjärta slår hårt och jag får vänta någon minut innan jag fortsätter gå in till en stor hall. I hallen sitter Danielle och väntar. Jag skyndar mig fram för att berätta om att vi ska ut och äta sen, Danielle blir jätte glad över att få gå ut och äta tillsammans. När Kenny kommer in visar han oss att vi ska få varsitt rum där vi kan byta om och duscha. Han öppnar en garderob där allting vi kan behöva finns, smink, danskläder i olika stilar och skor.
- Så tjejer, gör er hemmastadda, det här är ert eget rum där ni kan slappna av mellan danserna och så, har ni några frågor? Rabblar Kenny på. Både jag och Danielle skakar på huvudet.
- Bra! Nu ska ni få träffa era danspartners, säger Kenny glatt och tar oss till ett stort rum där en massa ungdomar sitter och pratar.
- Hjälp, nu blev jag nervös, viskar Danielle till mig och jag kramar hennes hand innan vi sätter oss i mitten av rummet tillsammans med Kenny.
- Det här är Leah och Danielle! Ropar han högt för att få allas uppmärksamhet.
- Hej! Ropar flera tillbaka.
- Så ställ er i era par tack! Ropar Kenny högt, fast det är helt tyst i rummet. Snabbt ställer sig alla två och två, jag kollar mig runt i rummet efter några som är ensamma. I ett hörn sitter en kille med brunt kort hår och flinar, mittemot honom sitter en annan kille med längre svart hår och ser osäker ut.
- Alla dessa ungdomar har blivit utvalda att dansa, ingen av dem har dansat innan och det är ert jobb, mina dansare att lära dem! Han tar snabba kliv fram till killen i kort hår och hjälper honom upp.
- Det här är Lucas, säger han högt till oss alla. Du ska dansa med Leah, säger han och pekar mot mig. Han nickar och går fram mot mig.
- Hej! Ja som du redan vet heter jag Leah, säger jag och räcker fram handen.
- Jag är Lucas, säger han och tar min hand. Vi ställer oss vid väggen och ser på när Danielle och den svart håriga killen, som heter Nick hälsar på varandra.
- Så! Då ska ni få era lokaler, ropar Kenny och går fram till ett par och ger dem en lapp, när han sedan kommer till oss tar jag emot lappen och säger snabbt till Danielle att vi ses senare. Jag och Lucas går ut till korridoren och börjar leta efter 2E. När vi hittat rätt öppnar vi dörren och går in. Danslokalen är väldigt stor och vit. På högra sidan om dörren finns det en stor spegel, och på vänstra sidan finns stora fönster som vetter mot gatan utanför.
- Så jag tänkte att vi börjar lite på dansen, så om du bara väntar här en liten stund så ska jag byta om, säger jag och pekar på mina klackar.
- Visst! Svarar Lucas och slår sig ner på golvet. Jag skyndar mig genom korridoren ner till min loge. När jag kollar in i garderoben ser jag hur mycket kläder som finns där. När jag kommer på att jag måste skynda mig tar jag på mig ett par tights, ett svart linne och en grå stor tröja som hänger ner så axeln syns. Jag snor åt mig ett par svarta träningsskor och skyndar mig tillbaka.
- Så, pustar jag ut när jag kliver in genom dörren igen. På pappret vi fick av Kenny så ska vi dansa bugg. Så det är bara att börja, säger jag och ställer mig upp.
Efter många timmar av träning och suckande är klockan äntligen sju. Lucas är så trött att han knappt orkar stå och jag är helt varm i hela kroppen.
- Så vad ska du göra efter? Frågar Lucas.
- Jag ska ut med några kompisar, säger jag och ler.
- Jaha, synd, säger han när vi går ut ur danslokalen.
När jag kommit in i min loge får jag ett sms från Niall.
Nu är vi utanför!
Xx
Bra, jag ska bara duscha.
Vill ni komma in?
Xx
Vi väntar utanför.
X
Jag skickar snabbt ett sms till Danielle och berättar att killarna står där ute och väntar. Vi båda tänkte duscha innan vi sticker och vi kommer överens om att vi träffas i hallen när vi är klara. Jag skyndar mig in i duschen. När jag är klar klär jag mig fort, plockar ihop mina saker och går ut i hallen. Danielle sitter på samma stol som tidigare idag och väntar på mig.
- Hej, säger hon leende.
- Hur gick det? Frågar jag när vi är på väg ner till gatan.
- Nja, Nick har ingen tackkänsla, suckar Danielle och ser lite ledsen ut. Hur gick det för er?
- Vill du räkna mina blåmärken på tårna? Frågar jag och skrattar.
- Gick det så bra? Frågar Danielle sarkastiskt.
- Ungefär, men han lär sig, säger jag och öppnar porten ut till gatan.
Där ute står killarna och pratar med varandra, de reagerar på att porten öppnas och vänder sig mot oss.
- Hej! Ropar Louis och vinkar.
- Hej, killar, det här är Danielle, henne minns ni väl? Säger jag och nickar mot Danielle.
- Givetvis, säger Zayn och puttar till Liam retfullt.
Jag går fram och ger Niall en stor kram.
Då hör jag någon ropa mitt namn bakom mig och jag vänder mig snabbt. Där står Lucas och ler sort.
- Jag ville bara säga hejdå, säger han och går fram till mig.
- Hejdå, vi ses på nästa träning, svarar jag och ger honom en stor kram. Han nickar åt Danielle och börjar sedan gå ner för gatan.
- Glöm inte att öva! Ropar jag efter honom. Han vinkar till svar. Sedan vänder jag mig till killarna igen.
- Vem var det? Frågar Niall och kollar surt efter Lucas.
- Min danspartner, säger jag och ler stort.
- Så… Vart ska vi gå? Frågar Harry och börjar gå.
- Nandos! Ropar Niall högt.
- Okej, Nandos blir det, svarar Louis, tar Harry i handen och börjar gå.
Harry, Louis och Zayn går först, sen kommer Danielle och Liam som börjat visa ett stort intresse för varandra. På efterkälken kommer jag och Niall traskandes.
- Så är han snäll, den där killen? Frågar Niall och drar på munnen.
- Han är jätte snäll och trevlig, svarar jag och ler.
- Jaha… säger han. Så är det något på gång mellan er två? Frågar han sen och kollar ner på sina fötter.
- Lägg av! Säger jag högt och stannar för att kollar honom i ögonen. Niall, ingenting är på gång mellan mig och Lucas, okej?
- Okej, säger han och ler svagt. Vi fortsätter gå i tystnad då jag låter mina fingrar flätas samman med hans. Niall kollar på mig och min blick möter hans underbart blåa ögon och ler. Han ler tillbaka och vi fortsätter gå i tystnad. När vi kommer fram släpper vi så småningom varandra. När vi ska gå in på restaurangen hörs ett högt skrik.
- Det är One direction!!! Jag vänder mig snabbt och ser en tjej i 16 års åldern som står och hoppar på trottoaren vid sidan av oss.
- Hej! Säger Louis glatt och går fram för att ge henne en kram.
- OMG, HARRY STYLES! Utbrister hon sedan och börjar böna om Harrys autograf.
Jag och Danielle ställer oss lite vid sidan och låter killarna prata med tjejen ensam. När de äntligen är klara går vi in och sätter oss vid ett bord medans Niall och Liam går för att beställa åt oss alla.
- Så Leah, hur är det nya jobbet? Frågar Harry.
- Jo, än så länge är det jätte bra! Säger jag glatt.
- Och killen som kom, hur är han?
- Han är väldigt trevlig, svarar jag lugnt.
- Jag såg på Niall att han blev lite… säger Harry och avbryter sig.
- Avundsjuk, fyller Louis i och skrattar.
Efter maten bestämmer vi oss för att gå hem till killarnas lägenhet, dock säger Danielle att hon måste sticka hem och jag lovar att jag sak smsa henne i morgon. Det går väldigt snabbt att komma fram och tillslut sitter vi alla kastade i soffan.
Jag sitter lutad mot Niall som halv ligger i soffan och mina ben ligger på harrys som sitter upp med sin dator.
- Någon har lagt upp en bild på oss på twitter! Säger han högt och jag hoppar till.
- Vad för bild? Frågar Niall.
- Här, säger Harry och snurrar på datorn så att vi alla ser.
Har killarna fått en ny förföljare? Tjejen i fråga har setts tillsammans med One direction en tid nu! Kanske dags att flytta?
- Va? Så dom tror att jag är en stalkare? Utbrister jag surt.
- Dom vet ingenting Leah, de hittar bara på något för att kunna lägga ut bilden, säger Liam.
Vi sitter och pratar en stund tills jag ser att klockan blivit mycket.
- Jag måste gå nu, säger jag och försöker ställa mig upp när Niall håller i mig.
- Du kan sova här, säger han och ler stort.
- Jag har ingen tandborste eller pyjamas...
- Vi har en ny som du kan få och du kan alltid låna en tröja av oss, säger Harry glatt.
- Tack så mycket, svarar jag och slappnar av igen. Vi fortsätter att prata och diskutera lite, under tiden lyckas jag somna i Nialls famn och vaknar av att han försöker resa sig.
- Förlåt, mumlar jag.
- Varför ska du säga förlåt?
- Det var inte meningen att somna, säger jag och reser mig upp.
- Kom, säger han och leder mig till ett stort badrum där han räcker mig en ny tandborste. Vi borstar tänderna tillsammans och sedan sköljer jag av mitt ansikte. När jag kommer ut i hallen igen står Niall där med en stor t-shirt.
- Här, säger han och räcker mig tröjan. Den kan du sova i.
- Tack, mumlar jag och lutar mig mot en väg. Niall ställer sig nära och ler stort. Vi står en stund och bara kollar på varandra tills Niall lutar sig fram och kysser mig. Jag känner hans läppar emot mina, mjuka och försiktiga. Jag lägger min hand på hans axel och ler stort. Då öppnas plötsligt en dörr, både jag och Niall reagerar och hoppar ifrån varandra.
- Hej! Ropar Harry högt.
- Hej, mumlar Niall surt till svar.
- Leah, vill du sova i gästrummet? Frågar Harry och pekar på en dörr nära toaletten.
- Gärna, god natt Niall, säger jag och går mot rummet som Harry pekar på.
- God natt, svarar han och slinker in på sitt rum med ett leende.
- Hoppas att det blir bra, säger Harry och ler.
- Det blir perfekt, tack!
- God natt!
- Sov gott, säger jag och ser på honom när han går till sitt rum. Då stänger jag dörren och klär av mig min kjol och linnet. Sedan drar jag på mig Nialls tröja och drar in doften av honom. Jag sätter mig på sängen och ler för mig själv. Niall hade kysst mig, egentligen var det mer än puss än en kyss, men ändå. Sakta lägger jag mig ner i sängen och blundar. Det här måste vara den bästa dagen i mitt liv, hinner jag tänka innan jag slocknar.
Hoppas ni tyckte om den. Det är väldigt mycker Leah just nu, men jag ska försöka få in killarnas perspektiv i nästa del!
xE
it's gotta be you ♥ part 10
Förra avsnittet
- Danielle, vi fick jobbet!
Vi fortsätter skrika och ropa ett tag, sedan lägger vi på. Efter samtalet kan jag inte sluta hoppa runt i lägenheten, jag kan knappt sitta still när jag ska äta kvällsmat.
När jag väl kommer till sängs är jag trött i hela kroppen. Imorgon är det ledigt från skolan och det betyder SOVMORGON! Med denna glada tanke somnar jag snabbt.
Nialls perspektiv
Tidigt på morgonen hade mamma väckt mig och för några sekunder var allt som förr, innan One direction fanns. Jag klädde mig och åt en snabb frukost för att sedan hoppa in i en bil tillsammans med killarna. Nu sitter vi på flyget tillbaka till. Så fort jag lutar bak huvudet mot stolen somnar jag på direkten. Liam väcker mig när vi ska landa och jag kollar på Louis och Harry. De sitter och skrattar tillsammans, Louis rufsar till Harry i håret då han låtsas bli arg och så börjar de låtsas knuffa till varandra.
När vi har landat hämtar vi våra väskor och hoppar in i bilen på vägen hem. Jag tar upp mobilen och skickar iväg ett sms till Leah. Jag måste få prata med henne, så fort som möjligt.
Hej!
Tillbaka i London nu, vill du ses?
Xx
Inte många minuter senare darrar mobilen till av ett svar.
Hoppas ni har haft det bra!
Kan jag komma över till er strax?
Xx
Jag ler och blir varm inombords och skickar ett snabbt svar.
Gärna, ses sen!
Xx
Leahs perspektiv
Jag sitter kvar i sängen. Nialls sms lyser upp displayen och jag ler svagt. Leah! Nu måste du komma på vad du ska säga och varför! Nu gällde det, jag var tvungen att få fram rätt saker på rätt sätt. Jag reser mig och hoppar in i duschen, rakar benen och under armarna. När jag är klar torkar jag håret snabbt och går in min garderob. Jag tar fram ett större linne med en svag rosa färg, en vit kjol med rosa blommor och en vit väska. Jag klär mig och ställer mig framför spegeln och ler åt min spegelbild. Jag fönar håret torrt och börjar platta håret. Det var länge sedan jag hade rakt hår, kommer jag på. Sedan sminkar jag mig lite, markerar ögonen, lite puder och maskara.
Sedan sätter jag på mig ett par vita klackar och går ut genom dörren. I hissen kurrar min mage högt och jag skrattar åt mig själv. Hur kunde jag glömma att äta frukost?
Jag skickar ett snabbt sms till Niall.
Är alla killarna hemma?
X
Han svarar ovanligt snabbt.
Ja, men vi kan skicka ut som sen….
Xx
Jag skrattar och skickar ett svar.
Nejdå, jag köper med mig frukost J
Xx
Jag går nerför gatan till starbucks och köper 6 kaffe och sju mackor.
Två till Niall, tänker jag och ler för mig själv.
När jag står utanför killarnas dörr blir det lite svårt att knacka eftersom jag har massa saker i mina händer så jag sparkar mjukt på dörren.
Efter några sekunder öppnas dörren och Louis sår och ler.
- Vad är det jag ser? Säger han och skrattar.
- Frukost leverantören, säger jag och fnissar.
- Ja, så måste det vara, svarar han och hjälper mig med frukosten. Han lägger allt i köket och kommer sedan tillbaka och ger mig en kram. Det känns som om det var länge sedan Leah, lägger han till och skrattar.
- Det var två dagar sedan Louis, säger jag och tar av mig skorna. Då kommer Harry ut från sitt rum och lyser upp i ansiktet.
- Hej! Säger han och ler. Han sättar till sin gråa kavaj och går fram och ger mig en kram.
- Hej på dig, svarar jag.
- Vad har du gjort med håret? Frågar Harry och pillar lite med mitt hår.
- Jag har plattat det, svarar jag och lyfter på en liten slinga som för att visa.
- Åå, Harry är du ledsen över att din lockiga kompis inte är lockig längre? Frågar Louis och kramar om Harry.
Då kommer Zayn, Liam med Niall i eftersläp.
- Hej killar! Säger jag glatt och ger Zayn och Liam en stor kram. När Niall kommer fram tvekar han lite men jag går fram och ger honom en stor kram.
- Jag har saknat dig killen, viskar jag i hans öra. Hans leende lyser upp och kramar mig extra hårt.
- Kan vi prata ensamma först? Frågar jag sen.
- Visst, säger han och leder mig till ett rum.
- Killar, det finns frukost i köket, säger jag sen och pekar mot köket.
- Tack Leah! Ropar Liam och springer till köket.
Jag och Niall går in i ett rum som jag då förstår är hans. Det ligger lite kläder på golvet och sängen är obäddad. Jag går fram och sätter mig i sängen medens Niall står kvar och puttar undan några kläder från golvet.
- Hur är det med dig? Frågar jag och han kollar upp mot mig.
- Det är bara bra, svarar han och ler stort. Hur är det med dig?
- Det är helt underbart, igår var jag och Danielle, en kompis på intervju till ett jobb.
- Och? Hur gick det?
- Vi fick det, jag ska få dansa i teve, säger jag och klappar händerna snabbt.
- Vad kul! Säger han och sätter sig ner bredvid mig.
- Niall, vi har inte känt varandra länge, men jag måste säga att det känns som om jag känt dig länge.
- Jag känner faktiskt samma sak, svarar han och skrattar.
- Jag känner mig så nära dig, tills jag får reda på något som gör att du känns så långt borta. Jag kollar på Niall som nu tittar ner på sina händer. Jag suckar och sätter mig tillrätta i sängen så att jag kan kolla på honom.
- Niall, säger jag och han kollar upp. Varför har du inte sagt att du, eller ni är One direction?
- Jag ville så gärna säga, men jag trodde att om du visste skulle du försvinna och bli ett fan istället. Inte vara Leah som jag träffade och verkligen gillade, nu är det Nialls tur att sucka.
- Vet du? Säger jag och tar hans hand. Då rycker han till lite och kollar in i mina ögon. Jag ville bara att du skulle kunna säga vad som helst till mig, det vill jag fortfarande.
Niall ler och kramar om min hand.
- Jag lovar att alltid prata med mig, från och med nu! Säger han högt och överdrivet.
Jag börjar skratta och flyttar mig närmare honom.
- Inte blev det bättre när jag kollade på er intervju igår och fick veta att du redan hade en ”fling”.
- Vadå redan en fling?
- Ingen fara Niall, vi är bara vänner, säger jag och försöker dölja hur mitt inre vill skrika ut hur jag verkligen känner.
- Leah, igår på intervjun, tjejen jag pratade om… han avbryter sig och börjar om.
- Saken är den att jag gillar dig, mycket, säger Niall och kramar min hand.
- Vad söt du är! Utbrister jag och ger honom en lång kram. Han kramar mig tillbaka och reser sig sen upp.
- Ska vi gå ut igen? Frågar han.
- Visst, svarar jag och reser mig.
När vi kommer ut sitter killarna i soffan och kollar på teve, jag tar kontrollen och stänger av den. Ett massa nejande hörs från killarna.
- Kan jag bara säga en sak? Frågar jag och ler snällt.
- Kör, säger Zayn och smilar.
- Jag vill bara fråga varför ni inte berättade för mig att ni var One direction? Frågar jag och kollar på dem en efter en.
- Jag kände att det var skönt att bara vara jag, säger Louis och lägger huvudet på sned.
- Jag hoppades att vi kände varandra nog för att kunna prata med varandra…
- Fast jag ville berätta från första början, säger Zayn snabbt.
- Som om, säger Harry och suckar högt.
- Så, snälla berätta om sånt här, säger jag och ler.
- Okej, säger Liam och reser sig för att ge mig en kram. Resten av killarna reser sig också och det blir en stor gruppkram.
- Finns det någon frukost kvar? Frågar jag när vi släppt varandra.
- Japp, svara Liam och pekar mot köket.
- Toppen! Ropar Niall och skyndar sig mot köket. Jag går efter och grabbar snabbt tag i en macka och kaffe. Kaffet har svalnat lite fast jag orkar inte bry mig. Sedan går jag tillbaka in i vardagsrummet. Harry och Louis sitter på varsin sida av soffan och Zayn och Liam sitter i varsin fåtölj. Jag sätter mig ner i soffan mellan killarna och dricker lite av kaffet.
- Leah? Hör jag Harry viska.
- Ja? Viskar jag tillbaka.
- Kan jag få smaka på ditt kaffe? Han fortsätter viska fast alla i rummet hör.
- Vart är sitt kaffe?
- Slut! Säger han och sträcker sig mot mitt kaffe.
- Okej men bara lite, bara lite Harry.
- Visst, säger han och börjar dricka. En klunk, två klunkar, tre fyra, fem, sex.
- Harry! Det räcker! Ropar jag högt, Harry tar tre klunkar till och räcker sedan den nu halva fulla kaffe pappersmuggen.
- Tack, säger han sen och ger mig en snabb kram.
Jag suckar högt och lutar mig tillbaka i soffan medans Zayn sätter på en skräck film. Jag protesterar så mycket jag kan men ändå sätts filmen på. Louis lägger snällt en om mig. Från första början är filmen ganska lugn men så fort jag har börjat slappna av så börjar det läskiga. Jag kryper snabbt ihop till en boll och gömmer mig bakom filten. Då lägger Harry armen om mig och han håller om mig resten av filmen. Louis känner sig lite ensam efter en stund så han lutar sig mot mig och jag lägger filten om mig. Niall sitter och proppar i sig sin andra macka och verkar inte alls intresserad av filmen. Jag skulle kunna stanna här hela dagen, då kommer jag på att jag måste till mitt nya jobb i eftermiddag…
Så där ja! Hoppas ni gillar den :D
