cuteonedirectionnovel

---

 

Nialls perspektiv

 

Min natt blir orolig, jag vänder och vrider mig, vaknar och somnar om.När jag äntligen sjunker in i drömmarnas värld hamnar jag i ett mörkt rum. Jag börjar gå omkring tills jag ser en gestalt längre bort. Mina fötter för mig snabbt framåt när jag hör hennes skratt. Skrattet jag skulle känna igen var som helst, skrattet jag har saknat mer än jag kan förklara de senaste dagarna. En ljusstråle lyser ner på henne. Min mage knyts ihop av en längtan att få hålla om henne. Jag fylls av skam över vad som hände den kvällen. Fort går fram mot henne och försöker ropa hennes namn men inget ljud kommer ut från mina läppar. Jag börjar springa så snabbt jag kan för att nå fram till henne. Helt plötsligt krockar jag med något hårt. En glasvägg. Jag stapplar baklänges men känner inte smärtan av krocken. Bakom väggen sitter Leah och ler, inte mot mig utan mot en gestalt som står längre bort. Jag börjar banka på väggen för att få hennes uppmärksamhet. Det är som om hon inte hör mig, som att jag inte finns. Frustrationen växer och jag börjar sparka på väggen. Leah ställer sig upp precis när personen kommer ut i ljuset. Ansiktet är skymt men jag ser att det är en kille. Han sträcker ut armarna och kramar om henne. Jag börjar ropa hennes namn. Om och om igen ropar jag på Leah. Hon kollar inte ens åt mitt håll. Killen tar Leahs ansikte mellan sina händer och kysser henne på kinden, sedan på halsen och sist på munnen. Tårar rinner nerför mina kinder, det känns som om allt jag gjort de senaste dagarna är att gråta och ångrat allt jag gjort. Någon gång borde väl tårarna ta slut? De fortsätter kyssa varandra och jag fortsätter sparka och ropa.

 

 När jag öppnar ögonen sträcker jag mig efter Leah, hoppas allt allting bara var en dröm. Ensamheten i rummet finns kvar. Jag hör inga djupa andetag bredvid mig, det känns som om en del av mig själv saknas. Som om Leah tog den med sig när hon gick. Jag torkar bort tårarna och reser mig sakta upp. Att en person som inte funnits i ens liv länge kan göra allt så annorlunda. Det är som om hon alltid funnits vid min sida och nu är hon borta. Jag går in i duschen försöker reda ut alla känslor som irrar omkring i mitt huvud. Ilska, sorg, skam. Innan jag klivit ur duschen har jag bestämt mig. Idag ska jag träffa henne.

 

Ute i köket sitter Louis och Zayn.

 

-       God morgon, säger jag och går direkt till kaffebryggaren.

 -       Oj, kolla vem som har kommit upp ur sängen! Skojar Louis.

 -       Ja, säger jag lugnt och hivar i mig kaffe.

 -       Så, du är tillbaka? Frågar Zayn med en liten antydan till orolighet på rösten.

 -       Tror det, säger jag tyst och sätter mig ner på en utav barstolarna.

 -       När tänker du berätta vad som hände mellan dig och Leah? Säger Louis.

 -       Finns inte så mycket att berätta, jag var en idiot helt enkelt.

 -       När ska du göra någonting åt det? Frågar Zayn.

 -       Idag, jag ska gå över till henne när jag är klar. Vart är Liam? Frågar jag sedan.

 -       Vad tror du? Med Danielle såklart, svarar Zayn bittert.

 

Louis skrattar lågt.

 

Jag ger dem båda en dunk i ryggen och går ut genom dörren. På vägen till Leah köper jag en chai latte på starbucks. När de frågar efter mitt namn ber jag dem skriva; Förlåt /N

 

Utanför starbucks stannar jag till. Hur tänkte jag? Kommer Leah ens öppna dörren när hon ser att det är jag? Kommer hon lyssna? Jag börjar gå runt kvarteret ihop om att finna mod. Varför måste jag finna mod över att prata med någon som står mig så nära? Någon som jag kan berätta allt för? Jag börjar springa resten av biten fram till Leahs port. Nervositeten börjar stiga när jag kliver in i hissen och åker uppåt mot hennes våning. Utanför dörren stannar jag till och tar ett djupt andetag. Jag ska precis knacka på när jag hör hur Leah skrattar. Två mumlande röster hörs och sedan mer skratt. Jag tar ett steg bakåt och börjar åter tänka på drömmen. Leah med en annan kille. Lycklig. Att komma hit var ett misstag. Jag ställer chai latten utanför dörren och börjar gå hem.

 

Leahs perspektiv

 

Det börjar bli kväll när Harry reser sig upp för att gå. Jag ger honom en stor kram och jag lovar att ringa honom i morgon. Han säger hejdå och börjar gå mot hissen. När han försvunnit ner ska jag precis stänga dörren när jag ser en starbucks takeaway kopp vid dörren. Jag plockar upp den och känner den ljuvliga doften av chai latte. Snabbt snurrar jag på koppen och letar efter namnet. Förlåt /N.

 Niall? Var han här? När? Varför kom han inte in? Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på honom. Hur han var innan vi började bråka. Redan innan jag bestämt mig har jag dragit på mig min jacka, plockat på mig väskan och klivigt i skorna. När jag står vid dörren pirrar det i magen. Jag har längtat så mycket efter Niall de senaste dagarna trotts att han sårat mig så han jag känt ett behov att ha honom nära mig. Har jag verkligen tänkt igenom detta? Jag avbryter mina tankar och öppnar dörren. Varför måste jag alltid tänka igenom allt? Kan jag inte vara lite impulsiv?

Snabbt låser jag bakom mig och tar trapporna ner. Det tar inte många minuter att komma fram till killarnas gemensamma lägenhet och när jag knackar på öppnar Louis. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende och ger mig en stor kram.

-       Leah! Hur är det med dig? Frågar han glatt.

-       Det är bra Lou, är Niall här? Frågar jag så snabbt att orden blandas ihop med varandra.

-       Jag tror han är på sitt rum, säger Louis förvånat.

Jag drar av mig jackan, skorna och kastar väskan på golvet. I vardagsrummet sitter Liam och Harry och kollar på tv.

-       Hej, säger Liam och reser sig för att ge mig en kram.

Då kommer Niall ut i vardagsrummet, jag möter hans blick och han stannar upp.

Han harklar sig.

-       Leah, jag… börjar han.

Jag går fram till honom.

-       Niall, varför blev det så här? Hur kunde vi låta något så litet komma i mellan oss?

-       Jag vet inte, Leah. Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som flög i mig, säger han sorgset.

-       Vi kan inte låta en sådan sak komma i mellan oss, säger jag lågt och tar ett till steg närmare Niall.

-       Jag lovar, viskar han.

Jag lägger mina armar om hans nacke och drar honom närmare mig. När jag ser honom i ögonen försvinner allt runt om. Mina läppar möter hans. Just då, i det ögonblicket är det bara han och jag. Tillsammans. Han lägger sina armar om mina höfter och drar mig ännu närmare honom. Han är min, bara min. När en utav killarna harklar sig så påminns jag om omvärlden. Sakta flyttar jag mina armar från hans nacke och tar tag i hans hand. Jag vill inte släppa taget om honom, inte nu när jag just fått tillbaka honom. Det är här jag vill vara. Hos Niall.

 

---

Förlåt att det tagit lång tid för denna del...

Tack till alla er som fortfarande läser!

Jag uppskattar det verkligen!

Kommentera nu! Mycket!

xE