It's gotta be you part 20
Förra delen
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Leahs perspektiv
När vi sitter i bilen tillsammans börjar jag genast prata med killarna. Liam berättar att han och Danielle har träffats flera gånger nu och att det verkligen fungerar bra. Danielle är en underbar människa som jag har känt länge och Liam är Liam. Fantastisk och underbar. Jag är så glad för dem. Under hela bilfärden sitter Niall tyst och tittar ut genom fönstret. Han pratar inte, skrattar inte, han beter sig inte som den Niall jag känner. Louis möter min blick och ser sedan på Niall.
- Kom igen Niall, vad är det med dig? Frågar han och puttar till honom på armen.
- Inget, jag är lite trött bara, svarar han kort.
När vi kommer fram till biografen ser jag alla människor som står bredvid och tar kort. På en sekund stiger min nervositet och det känns som att jag ska spy. Jag stannar till och kan inte förmå mig att gå framåt. Liam vänder sig om och tar min hand.
- Hur är det? Frågar han.
- Lite nervöst, mumlar jag.
- Nervös? Så du kan stå på en scen men flera hundra i publiken, men nu är det jobbigt?
- Det är inte samma sak Liam.
- Kanske inte, men jag vet att du kan göra det här. Kom vi går i en grupp. Alla går tillsammans ingen går själv. Han lägger en hand på min rygg och trycker mig framåt.
- Okej, väser jag och går ikapp killarna.
Jag går fram till Niall och tar hans hand. Han ser på mig och ler smått. Jag kan se att någonting stör honom. Men vad?
Louis tar täten och tillsammans går vi ut på mattan. Längre fram står andra kändisar. Flera känner jag igen och det gör att nervositeten stiger rejält. Efter bara några steg stannar vi till och Liam viskar; foto i mitt öra. Vi ställer oss på en rad med mig i mitten håller om varandra. När vi gör det här tillsammans känns det bättre.
Niall kramar om mig och jag slappnar av i hans famn. Det känns tryggt, som att allt kommer bli bra bara vi är tillsammans. För det är med Niall jag vill vara. Killarna beter sig som om det inte alls är en massa fotografer i närheten, de går och pratar tillsammans. Efter ett tag stannar dem och låter fotograferna ta en bild. Jag förundras över hur dem har anpassat sig till kändis livet. Att bli fotograferad så fort de går ut genom dörren. Jag är imponerad.
Filmen var inte speciellt bra, så jag hade mycket tid att tänka.
Under dessa månader jag varit i London så har jag inte gjort mycket annat än att träffa killarna. Vi hade lärt känna varandra riktigt bra, jag räknade nu dem som några av mina bästa vänner. Jag vet inte hur dem kände för mig, men de kändes som familj. Dessutom har de fått mig på andra tankar när jag behövt det. Jag har inte träffat min bror på länge. När han skickade blommorna så började jag inse hur mycket jag faktiskt saknar honom. Visst var vi som alla syskon, vi bråkar, och skrattar om vart annat. Men stunderna när vi satt uppe sent på kvällarna och pratade om allt möjligt. Det saknar jag otroligt mycket. Jag har inte lagt ner mycket energi på skolan heller. Inte på mina vänner där heller. Fast de har inte precis brytt sig så mycket heller. Speciellt inte efter hela grejen med bilderna på mig, Liam och Harry.
När filmen är slut och vi äntligen kommit in i bilen knäpper Louis upp sin kavaj och suckar högt.
- Oj vad jag är varm, pustar han.
Harry knäpper också upp sin kavaj och sjunker ner i sätet.
- Så, vart ska vi nu? Frågar jag.
- Hem till oss, vi måste byta om.
- Va? Nej! Ni måste också vara fin klädd om jag nu ska vara det, utbrister jag.
- Okej, mumlar Louis lågt.
Vi bestämmer att åka till en klubb inte långt ifrån oss, så att vi alla kan ta oss hem på egen hand om man inte orkar längre.
- Min dam, får jag lov att lämna min kavaj i bilen? Frågar Louis och bugar så långt han kan i en bil.
- Okej Louis, jag godkänner det.
När vi har betalat för oss och kommit in på klubben sätter vi oss i en liten soffa långt in.
- Så vill ni ha något att dricka? Ropar Zayn för att överrösta den höga musiken.
Alla nickar på huvudet och Zayn försvinner iväg i folkmassorna. Niall har fortfarande inte pratat så mycket, vilket oroar mig lite eftersom Niall alltid pratar om allt. Liam och Harry sitter redan och diskuterar något, men de måste skrika för att höra varandra. Louis har försvunnit någonstans, förmodligen har han gått efter Zayn.
Musiken skruvas ner och en lugn låt sätts på.
- Niall, vill du dansa? Frågar jag och tar hans hand.
- Leah, jag vet inte om jag… börjar han.
- Kom igen, avbryter jag. För min skull? Jag börjar dra honom i handen och tillslut ställer han sig upp.
- Visst, mumlar han och vi går tillsammans upp på dansgolvet.
Nialls perspektiv
Leah drar mig upp på dansgolvet och jag kan inte låta bli att le. Mina tankar har varit på annat håll hela kvällen. Jag har tänkt på en viss C, vem nu C är. Jag borde ha lagt min uppmärksamhet på Leah. För det var det jag ville. Vara med henne. Ändå spökar tanken om att hennes förra kille skickar blommor till henne, han kanske vill ha henne tillbaka? Vad vill hon?
Leah lägger sin hand på min kind så att vi ser varandra i ögonen.
- Vad tänker du på? Frågar hon.
- Eh.. Inget, inget speciellt.
- Är du säker? Frågar hon igen.
- Ja. Ska vi gå tillbaka till soffan?
- Men vi har inte dansat än.
- Kom, säger jag och drar henne till mig. Jag ser in i hennes ögon och kysser henne. När vi kommer tillbaka till bordet står där redan flera olika sorters drycker. Vi sätter oss ner och jag tar tag i en drink som jag inte riktigt vet vad som är i. Det är bara att ta reda på det. Tankarna snurrar runt i huvudet och jag försöker slappna av. Harry och Louis sitter redan och dricker så jag bestämmer mig för att dra i mig en drink. Leah ser på mig och jag ler stort. Nu vill jag bara njuta av stunden och slippa alla tankar. Liam kommer och sätter sig bredvid henne och de börjar genast prata. Glas efter glas tömmer jag snabbt. Inte för att det smakar gott utan för att det känns bra. Det blir lugnare i kroppen, tankarna lämnar huvudet, en efter en. Leah kollar oroligt mot mig och jag ställer mig upp.
- Vill du dansa? Frågar jag henne.
- Är du säker? Hon ser lite förvirrad ut.
- Kom, säger jag och tar hennes hand.
På dansgolvet drar jag henne närmare mig och håller om henne. Jag lägger min hand på hennes kind och kysser henne mjukt. Sedan blir det allt mer intensivt, jag börjar kyssa henne på halsen när hon tar ett steg ifrån mig. Jag tittar förvånat på henne och tar ett steg mot henne. Jag kysser henne igen och igen.
- Niall, mumlar hon.
- Mmh, jag lyssnar inte riktigt. Mina tankar är inte klara. Kanske borde jag inte ha druckit så mycket.
- Niall! Ropar hon och tar ett steg bort från mig.
- Vad är det? Frågar jag. Jag trodde att du ville…
- Du har druckit, mumlar hon och ser ner i golvet. Hon börjar gå mot soffan igen men jag hinner ikapp henne.
- Jag har inte druckit mycket, säger jag och drar henne till mig. Jag vill inte att hon ska gå, inte förstöra ögonblicket.
- Niall, bara släpp mig, snälla.
- Va? Jag förstår inte alls vad hon menar. Jag trodde att det var detta hon ville, att vi skulle vara tillsammans. Jag ville att det skulle vara vi, inte hon och C. Jag ville att hon skulle veta det. Jag drar henne hårdare till mig.
- Släpp! Ropar hon och drar sig loss. Jag tar tag i hennes arm och känner hur ilskan bubblar upp.
- Varför Leah? Varför vill du inte? Är det något du inte berättar för mig?
- Vad pratar du om? Hon ser ner i golvet.
- Så varför kan du inte möta min blick? När tänkte du berätta för mig om honom? Om C?
- C, hon tänker efter en stund och ser sedan åt sidan. Niall sluta..
- Så? Vem är han? Ropar jag frustrerat.
- Förstör inte allt nu, säger hon högt.
- Se mig i ögonen och.. försöker jag.
- Niall! Jag kan inte se dig i ögonen när du är så här. Du är inte samma person! Tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
- C, är min bror. Min bror Charlie! Det är vem C är Niall. Ingen annan, hon tystnar och försöker torka bort tårarna.
Jag är tyst en stund. Hennes bror? Jag trodde att det var en kille.
- Leah, jag trodde han var, din. Ehh istället för mig… Orden kommer inte ut så som jag vill. Allting blandas och ingenting låter bra.
- Du kunde ha frågat! Utbrister hon igen. Innan du förstörde.
- Jag förstörde? Det var DU! Jag pekar på henne. När jag precis sagt det så förstår jag hur fel det lät. Det var inte alls så jag menade. Mina ögon fylls med tårar. Jag försöker binka bort dem. Genom tårarna ser jag hur Liam reser sig och går mot oss.
- Leah, jag menade det inte så… Jag försöker fånga hennes blick men hon vänder sig om och går.
- Snälla, mumlar jag. Jag ser henne gå mot utgången när Liam stoppar henne. Tårarna rinner längs hennes kinder och hon försöker inte torka bort dem nu. Hon säger något snabbt och försvinner sedan ut genom dörren. Jag försöker komma till henne, jag snubblar och ramlar. Jag vill hålla om henne, förklara att jag hade fel. Jag vill hålla om henne och veta att allt kommer bli bra. När jag kommer fram till Liam stoppar han mig.
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
Så vad tycker ni? Stackars Niall :( Kommentera nu! Hoppas ni har haft en underbar sommar än så länge!
xE
It's gotta be you part 19
Förra delen
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Leahs perspektiv
Dagarna efter intervjun går snabbt. Under dagarna umgås jag tillsammans med Becca, vi hittar på alla möjliga saker. Snart var dagen för hennes hemfärd här. Ingen av oss var särskilt positiva när hennes väska skulle packas.
Harry har lovat att köra oss till stationen och det är vi båda tacksamma över eftersom ingen av oss har bil. När hennes väska läggs i bagageutrymmet och vi sätter oss tungt i bilen så är det ingen som kommer på något att säga. Niall och Louis har båda insisterat på att följa med, vilket känns skönt för mig. Då kan de båda lätta upp stämningen när Becca åker. Tyvärr tar det inte lång tid att komma till Heathrow tågstation och hela vägen sitter jag och håller henne i handen. Louis har redan lyckats lätta upp stämningen genom att dra skämt. Vilket jag hade förväntat mig. När vi kommer fram till perrongen står tåget redan inne och Rebecca vänder sig för att krama om mig.
- Va inte så ledsen Leah, vi hörs av. Fast nästa gång är det din tur att komma till mig! Säger hon glatt.
Hon lyckas ofta muntra upp mig fast jag inte vill bli uppmuntrad.
- Det lovar jag att jag ska, svarar jag och tvingar fram ett leende.
Sedan kramar hon Harry och Louis. När hon kommer till Niall ser jag att hon viskar något till honom och ger honom sedan en stor kram. Innan hon går på tåget kramar hon mig igen och vinkar till killarna. De vinkar tillbaka och sedan kliver hon på tåget.
Nialls perspektiv
Jag står en bit bakom Leah när Rebecca försvinner in i tåget.
- Ta hand om henne. Rebeccas viskning åker fortfarande runt i huvudet och jag kan inte låta bli att le. Nog för att Leah kan ta hand om sig själv men jag förstår vad hon menar. Det ska jag göra. Jag går fram och lägger mina armar om Leahs midja och kysser henne på halsen. Hon ler stort och drar mina armar hårdare om sig. En stund står vi och ser efter tåget som rullar iväg tills Harry ropar högt.
- Kommer ni eller ska vi promenera hem?
Leah skrattar lite och vi går hand i hand mot bilen.
- Leah, vill du följa med ut ikväll? Frågar Louis och bryter tystnaden.
- Vart? Frågar hon.
- Först ska vi på en filmpremiär, sedan tänkte vi bara gå ut någonstans.
- Shit, var det i kväll? Det hade jag glömt, säger jag sakta.
- Det skulle jag gärna om det inte är för mycket att ha mig med, säger Leah med sin underbart söta röst.
- Det skulle vara jätteroligt om du ville komma! Säger Harry. Dessutom skulle Niall skina som en sol hela kvällen.
- Det skulle jag, säger jag och kramar om henne.
- Då säger vi det, hur finklädd ska jag vara?
- Vi kommer ha kostym… Säger Louis och jag ser på Leahs ansikte att hon får lite panik.
- Jag måste shoppa, mumlar hon.
- Jag följder med dig, säger jag.
- Tack!
I den andra affären vi är i plockar Leah med sig sju klänningar in i provhytten. Hon har redan visat upp fem klänningar som hon sedan nekat.
- Niall? Ropar hon från provhytten.
- Ja?
Hon drar iväg skynket som hon gjort fem gånger förut och kommer ut med en ny klänning på sig. Känningen är guldglittrig utan axelband på överdelen. På den nedre delen, en bit över midjan är klänningen vit. Leah ser fantastisk ut. Jag märker att hon gillar klänningen för hon ler säkert.
- Vad tycker du? Frågar hon och snurrar runt ett varv framför mig.
- Du ser väldigt vacker ut! Säger jag och menar det verkligen.
Som alltid, tänker jag.
Hon skiner upp och ger mig en stor kram.
När vi står i kassakön erbjuder jag mig att betala men Leah bara skakar på huvudet.
Efter det gick vi hand i hand. Det känns underbart att få hålla i henne. Att inte vara rädd för att någon ska ta ett foto som kan ses på fel sätt. Nu är det hon och jag, tillsammans. Efter ikväll skulle alla veta att vi är på riktigt.
Harrys perspektiv
Jag vaknar av att någon rufsar till mitt hår. Jag behöver inte öppna ögonen för att se vem det är.
- Gå, mumlar jag och drar täcket hårdare om mig. Jag sov knappt någonting i natt och ingen ska få förstöra min sömn nu.
- Harry, du måste göra dig i ordning! Säger Louis och sliter av mig täcket.
- Nej, utbrister jag och sätter mig sakta upp.
- Lou kommer snart, hoppa in i duschen så länge.
Lou är vår stylist, hon brukar hjälpa oss i stunder som dessa. När vi ska ut på tillställningar så är det hon som bestämmer vad vi ska ha på oss.
Så fort Louis går ut genom dörren skyndar jag mig in i duschen. När jag kommer ut hänger en kostym på dörren och jag ler stort.
Att leva i sin dröm, få sjunga, träffa nya människor och umgås med mina bästa vänner. Allting är så fantasiskt. I kväll ska vi iväg på en biopremiär och sedan sticka ut och ha kul.
Jag, Louis, Zayn, Niall, Liam och Leah.
Leah, hon hade kommit in i våra liv, fast jag inte känt henne särskilt länge så tycker jag mycket om henne.
Fast att hon och Niall skulle bli tillsammans trodde jag inte. Niall var inte den som, ja raggade upp tjejer. Fast jag är glad för dem båda.
Leahs perspektiv
Niall följde mig hela vägen hem, fast det blev en omväg för honom. Vi bestämde att de skulle hämta mig om tre timmar. Fast jag påpekade att jag kunde promenera hem till dem, men nej. Niall var mycket bestämd.
Vid dörren kysste han mig mjukt och gav mig en av hans berömda kramar.
När jag kommer in genom dörren dunkar mitt hjärta hårt, som det alltid gör när han är i närheten. Jag går mot köket och bestämmer mig för att få någonting i mig innan jag gör mig i ordning. Jag börjar leta efter något som skulle funka som en sen lunch. Jag har nötfärs i kylen som jag behöver steka eller frysa in.
JAG ORKAR INTE!!
Jag stampar trött i golvet och suckar högt. Snabbt plockar jag fram sallad, tomater, gurka och selleri som jag skär upp och blandar ner i en skål med vinäger. Jag tar den stora skålen, en gaffel och sätter mig i soffan framför teven.
Jag börjar zappa mellan kanalerna tills jag hittar rätt program. Glimore girls. Tiden går väldigt snabbt, när jag reser mig för att diska hade jag bara två timmar på mig innan jag ska vara klar. Jag låter salladskålen stå odiskad på bänken och går in i duschen. Så fort jag klivit ur duschen började oroliga tankar snurra runt i mitt huvud. Hur skulle folk reagera på att jag följde med? Skulle jag bli utanför? Hur skulle jag bete mig? Prata? Inte prata? Skratta? Inte skratta?
Var inte löjlig! Tänkte jag för mig själv. Varför bry sig, bara ha kul!
Det är svårt att inte bli nervös.
Jag virar en handuk om min kropp och en om mitt hår och börjar plocka fram vad jag ska använda. Klänningen lägger jag upp fint på sängen och kan inte låta bli att le. Jag hoppas att det blir en underbar kväll tillsammans med killarna.
Mina tankar störs av att det knackar på min dörr. Kommer Niall redan? Det är nästan 2 timmar. Jag tar på mig en morgonrock och kastar iväg handuken jag hade i håret. Sedan tassar jag till dörren och öppnar.
Där står en man med en bukett rosor i handen.
Jag tittar förvånat på honom och kan inte låta bli att stirra.
- Är du Leah Brown? Frågar han.
- Ja, det är jag.
- Jag ska leverera dessa blommor till dig.
- Okej, tack antar jag, säger jag och tar emot buketten.
Han ber mig skriva under, önskar mig en trevlig kväll och går sedan sin väg. Rosorna luktar underbart så jag sätter dem i en vas på matbordet. Mitt i buketten sitter ett litet kuvert, jag plockar fram det och läser.
Jag saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Jag ler när jag ser att kortet är signerat med ett C. Det tar en stund för mig att förstå vem C är. Egentligen borde Charlie, min bror vara den första jag tänker på. C som i Charlie, smart. Jag lägger tillbaka kortet och går in i mitt rum för att göra mig i ordning. Jag börjar med sminkningen, sedan plattar jag håret och lockar håret i korkskruvar. När jag är nöjd med resultatet sätter jag mig ner på sängen och skriver ett sms till Charlie.
Tack för rosorna.
Jag älskar dem!
Saknar dig också!
/Leah
När det är en stund kvar sätter jag på mig klänningen och ser mig i spegeln. Klänningen sitter väldigt bra på min kropp. Jag brukar oftast hålla mig borta från tajta kläder men denna klänning är ett undantag. Jag bättrar på sminket och sprejar på lite extra hårsprej.
När en bil bromsar till utanför skuttar jag fram till fönstret och blickar ut. Bilen är inte Harrys så jag blir osäker på om jag ska gå ut eller inte. Bara några minuter senare knackar det på dörren. Där står Niall iklädd en svart kostym.
- Wow, säger han förundrat och ler mot mig.
Nialls perspektiv
Dörren öppnas och där står Leah i klänningen hon köpt tidigare. Jag kan inte låta bli att stirra. Hon ser underbar ut. Mitt hjärta dunkar fortare när hon ger mig en lång kram och släpper in mig i lägenheten.
- Du ser stilig ut, säger hon glatt.
- Och du riktigt vacker.
- Vänta lite, jag ska bara hämta mina skor, säger hon och försvinner in på sitt rum.
Jag tittar ut över rummet och ser en bukett med rosor på bordet. Rosor är inte den sortens blommor man köper åt sig själv. Jag går fram och plockar upp ett litet kuvert som ligger i buketten. Ska jag verkligen öppna det? Tänker jag och fingrar på kanten. Jag vill väldigt gärna veta vem det är ifrån. Snabbt öppnar jag upp kuvertet och läser på kortet.
Saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Vem är C? Jag börjar gå igenom samtal jag haft med Leah, aldrig har hon nämnt någon på C… Jag vet att jag kanske överdriver men jag börjar bli arg över att jag inte vet vem som skickat blommorna. Är det en vän? En kille? Hennes ex- pojkvän?
När Leah kommer tillbaka står jag fortfarande vid blommorna.
- Visst är dom fina? Frågar hon och nickar mot rosorna.
- Ja, svarar jag tyst.
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Hej! Sorry för dårlig uppdatering. Jag ska bättra mig :D
Kommentera gärna! :)
xE
HEJ!!!
It's gotta be you part 18
I förra delen
När jag släpper taget om honom säger han tydligt.
- Jag älskar dig Leah.
Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.
- Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.
Leahs perspektiv
När jag kom in till Rebecca försökte jag hålla mitt pokerface. Hon ställde en massa frågor och jag låtsades som ingenting. Tillslut kunde jag inte hålla mig utan berättade allt Niall hade sagt. När jag berättat för Becca att Niall sagt att han älskar mig kunde hon inte riktigt förstå det. Det kunde inte jag heller. Det viktigaste var att han sagt det och jag sagt det tillbaka. Inte bara för att det inte skulle bli pinsamt utan för att jag verkligen älskade honom. Jag kunde fortfarande inte lugna ner mig. Min kropp gick på högvarv och jag kunde inte riktigt tänka. Det kändes lite som om jag svävade på moln.
Klockan började bli mycket och vi bestämde oss för att gå och lägga oss för att kunna kolla på killarnas intervju tidigt i morgon.
- Så? Frågar jag Becca när vi ligger i sängen och ska sova. Hur var det att tillbringa kvällen med One Direction?
- Det var kul, jag trodde att de skulle vara mer… Självupptagna, eller drygare men de var helt underbara, svarar hon och jag kan höra på hennes röst att hon ler.
Jag somnar den kvällen med ett leende på läpparna. Under natten svävar jag mellan olika scenarion som jag haft tillsammans med killarna. Första gången vi träffades, filmkvällarna, Niall, en perfekt dröm som gör att jag absolut inte vill vakna. Såklart så kan man inte få de man vill ha utan jag vaknar av att Rebecca skakar om mig. Motvilligt öppnar jag mina ögon och kisar mot henne.
- Leah? Vill du se intervjun eller inte? Frågar hon glatt och plockar upp sin dator.
Jag reser mig sakta upp och fixar till kuddarna så att vi kan sitta skönt.
Intervjun är live direkt från en tv studio i London, först kommer det in en man som presenterar sig.
- Flytta, mumlar jag till mannen fast han inte kommer höra.
Sedan filmar kameran in genom en dörr fram till en soffa där man ser fem ryggar. Genast känner jag igen Harrys lockiga hår och Nialls blonda rufs. Jag kan inte låta bli att le stort och höjer volymen ett snäpp för att verkligen kunna höra vad som sägs. Mannen pressenterar glatt killarna och så sätter de igång att ställa frågor.
De är vanliga frågor som vart de kommer ifrån och hur det känns att vara kända.
- Så killar, det har gått en massa rykten om hur vida ni är singlar eller inte, säger han och blinkar med ena ögat.
- Jo, det är många som drar förhastade slutsatser, säger Harry och ler stort.
- Ja, jag såg bilder på dig och en tjej Liam. Gåendes hand i hand. På en annan bild klev hon ur Harrys bil. Hur funkar det? Frågar han.
Jag ser hur Harry suckar ljudlöst och Liam drar efter andan för att svara.
- Hon är bara en nära vän till oss alla, säger Liam. Det verkar som om fotograferna har lyckats ta bilder när allt verkar vara något annat.
- Så alla ni är fortfarande singlar?
- Singel, säger Zayn och lutar sig tillbaka.
- Jag med, säger Louis och Harry i ett.
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Tidiställt inlägg! Love it!
Så vid den här tiden är jag förmodligen och solar i Egypten! Härligt!
Jag har några korta inlägg som ni kan läsa medans jag är borta..
Så Hope you like it!
xE
