It's gotta be you ♥ part 29

Tidigare del

- Så du har inte några känslor för honom? 

Leah är tyst en stund. Bara det är ett svar i sig. 

- Svara bara Leah! Säger jag en aning för högt. 

Tystnaden runtom oss är skrämmande. Man hör inte ens musiken från huset. Allt jag hör är bra andetag. Mina och Leahs. 


 

 

 

- Jag var tillsammans med honom en väldigt lång tid, börjar Leah och tystnar. 

Jag fortsätter vara tyst och vägrar möta hennes blick.

- Jag tycker mycket om James, säger Leah snabbt och det känns som om någon/ något hugger till i mitt hjärta. 

- Har du fortfarande känslor för honom? Frågar jag igen och förbereder mig för svaret.

- Ja, men Niall det är... Börjar hon men jag avbryter henne.

- Sluta, säger jag tyst och börjar gå mot dörren.

När jag kommit fram till dörren öppnas den plötsligt och där står James. Han ser på mig och sedan på Leah. 

Hon kliver ut och stänger dörren efter sig. 

- Leah, vad gör du här ute? Frågar han. Alla väntar på dig, du måste komma in till din familj. 

Leah tittar på mig men James ignorerar mig totalt. 

- James, jag måste prata med Niall först, säger Leah tyst.

- Lägg av kom bara in till mig, säger James och tar ett hårt tag i Leahs hand. Hon försöker ruska av honom men han håller hårt kvar. 

Jag känner hur ilskan bubblar upp igen. 

- James, säger jag högt. 

- Vad vill du? Frågar han stöddigt. 

Han vänder sig om mot mig. Innan han hinner tänka knyter jag näven och klipper till honom hårt vid näsan. Han skriker till och för snabbt sina händer till det onda. 

- Niall! Ropar Leah med förfäran i rösten. 

Men jag ser henne inte för jag har redan vänt mig om och gått in i huset. Snabbt försvinner jag upp på rummet och sätter mig trött ner på sängkanten. Leahs rum får mig att må illa. Det är här hon och James har tillbringat tid tillsammans. Vad de gjort här vill jag inte veta. Jag tar min väska och går mot gästrummet längre bort i korridoren. 

 

Leahs perspektiv

 

Jag ser genom tårarna hur Niall skyndar sig in till huset. Jag vill så gärna springa efter honom, säga att allting bara är ett missförstånd. Att allting kommer bli bra, att ingenting har ändrats. Men det är inte som förr, på bara några minuter har det ändrats. En del saker kanske var förhastande slutsatser men inte allt. Jag visste inte vad jag kände för James. Många av de känslorna jag har haft tidigare för James fanns kvar, vad jag verkligen kände för honom var det svåra. Jag tyckte mycket om honom. Men som en vän eller något mer? Det enda jag var säker på var att så som jag kände för Niall, den känslan som jag fick varje gång hans ögon mötte mina. Så han jag aldrig känt för någon annan.

-       Leah, lite hjälp kanske? Frågade James och ryckte mig ifrån mina tankar.

Sakta böjde jag mig ner mot James, hans näsa var en aning blå och han hade börjat blöda. Jag kollade snabbt mot dörren, hoppades att se Niall stå där. Så att jag kunde krama om honom och be om förlåtelse. Men någonting i mig sa att det inte var någon bra ide. Han skulle behöva lite tid ensam. 

 


Hoppas ni gillar delen! Mycket drama nu. 

Förlåt för sen uppladdning, men nu är den här. 

-E 


RSS 2.0