It's gotta be you ♥ part 29
- Så du har inte några känslor för honom?
Leah är tyst en stund. Bara det är ett svar i sig.
- Svara bara Leah! Säger jag en aning för högt.
Tystnaden runtom oss är skrämmande. Man hör inte ens musiken från huset. Allt jag hör är bra andetag. Mina och Leahs.
- Jag var tillsammans med honom en väldigt lång tid, börjar Leah och tystnar.
Jag fortsätter vara tyst och vägrar möta hennes blick.
- Jag tycker mycket om James, säger Leah snabbt och det känns som om någon/ något hugger till i mitt hjärta.
- Har du fortfarande känslor för honom? Frågar jag igen och förbereder mig för svaret.
- Ja, men Niall det är... Börjar hon men jag avbryter henne.
- Sluta, säger jag tyst och börjar gå mot dörren.
När jag kommit fram till dörren öppnas den plötsligt och där står James. Han ser på mig och sedan på Leah.
Hon kliver ut och stänger dörren efter sig.
- Leah, vad gör du här ute? Frågar han. Alla väntar på dig, du måste komma in till din familj.
Leah tittar på mig men James ignorerar mig totalt.
- James, jag måste prata med Niall först, säger Leah tyst.
- Lägg av kom bara in till mig, säger James och tar ett hårt tag i Leahs hand. Hon försöker ruska av honom men han håller hårt kvar.
Jag känner hur ilskan bubblar upp igen.
- James, säger jag högt.
- Vad vill du? Frågar han stöddigt.
Han vänder sig om mot mig. Innan han hinner tänka knyter jag näven och klipper till honom hårt vid näsan. Han skriker till och för snabbt sina händer till det onda.
- Niall! Ropar Leah med förfäran i rösten.
Men jag ser henne inte för jag har redan vänt mig om och gått in i huset. Snabbt försvinner jag upp på rummet och sätter mig trött ner på sängkanten. Leahs rum får mig att må illa. Det är här hon och James har tillbringat tid tillsammans. Vad de gjort här vill jag inte veta. Jag tar min väska och går mot gästrummet längre bort i korridoren.
Leahs perspektiv
Jag ser genom tårarna hur Niall skyndar sig in till huset. Jag vill så gärna springa efter honom, säga att allting bara är ett missförstånd. Att allting kommer bli bra, att ingenting har ändrats. Men det är inte som förr, på bara några minuter har det ändrats. En del saker kanske var förhastande slutsatser men inte allt. Jag visste inte vad jag kände för James. Många av de känslorna jag har haft tidigare för James fanns kvar, vad jag verkligen kände för honom var det svåra. Jag tyckte mycket om honom. Men som en vän eller något mer? Det enda jag var säker på var att så som jag kände för Niall, den känslan som jag fick varje gång hans ögon mötte mina. Så han jag aldrig känt för någon annan.
- Leah, lite hjälp kanske? Frågade James och ryckte mig ifrån mina tankar.
Sakta böjde jag mig ner mot James, hans näsa var en aning blå och han hade börjat blöda. Jag kollade snabbt mot dörren, hoppades att se Niall stå där. Så att jag kunde krama om honom och be om förlåtelse. Men någonting i mig sa att det inte var någon bra ide. Han skulle behöva lite tid ensam.
Hoppas ni gillar delen! Mycket drama nu.
Förlåt för sen uppladdning, men nu är den här.
-E
it's gotta be you ♥ part 28
Jag har precis kramat om Nicole när någon lägger en hand på min axel. När jag vänder mig om står James där. Han skrattar och kramar om mig.
- Är du förvånad övar att se mig? Frågar han.
- Ja, jag menar nej. Jag trodde inte att det skulle vara du som…. Vad kul att se dig, avbryter jag.
- Det är kul att se dig också, hur är det med dig?
Vi sätter oss ner i en soffa och börjar prata. Det var länge sedan vi sågs och det finns mycket att prata om.
Nialls perspektiv
Jag hör några tjejer i soffan bredvid sitta och prata om Leah. Jag spärrar öronen för att lyssna.
- Gud vad gulliga som är tillsammans, säger en utav dem.
- Ja, dom är helt underbara, kolla vad lycklig Leah är.
Jag kan inte låta bli att le.
- Kolla hur lycklig Leah är, säger en utav dem.
- Guuuuuud, vad gulliga dom är tillsammans, säger en annan.
Jag kan inte låta bli att le, Leah var lycklig och vi passade faktiskt bra ihop.
- Synd att dom gjorde slut, hör jag någon säga.
Jag rycker till, går det ett ryckte om att jag och Leah gjort slut?
- Man ser att de fortfarande tycker om varandra, kolla bara på dom. Sittandes där tätt intill varandra. Säger en av tjejerna och pekar mot Leah och James där dom sitter tillsammans i en soffa längre bort. Sakta börjar jag förstå att det inte är mig och Leah som de pratar om. Utan Leah och James.
- Dom var så fina tillsammans, stans finaste par.
Har Leah och James varit tillsammans? Jag kollar på dem där de sitter tillsammans. Leendes, skrattandes. Rebecca petar mig lätt på axeln för att få kontakt med mig. Jag dröjer kvar med blicken på Leah och kollar sedan snabbt på Rebecca.
- Niall, vad är det med dig? Frågar hon.
- Eh, har Leah och James varit tillsammans? Frågar jag snabbt för att få det överstökat.
- Va? Hur. Rebecca kom av sig och tittade snabbt mot Leah och James. Hon suckade högt och kollade på mig. Ja, de har varit tillsammans.
Jag kunde inte låta bli att sucka jag med. James la en hand på Leahs ben och dom skrattade tillsammans. Varje gång han rörde Leah gjorde det ont i mig. Som om det bara var jag som fick röra henne. Jag vet att jag inte kunde tänka så men det var så det kändes. Jag vill ha Leah för mig själv.
Musik sattes på och Leahs pappa bjöd upp Leahs hennes mamma. Allt fler började dansa. Alla såg så lyckliga ut. Flera av tjejerna i soffan ställde sig upp och började dansa tillsammans. Jag ser hur James bjuder upp Leah och de går skrattandes mot dansgolvet. De fattar tag i varandras händer och börjar dansa. De gungar lätt från sida till sida och James lägger en hand på Leahs rygg.
Jag känner hur svartsjukan bubblar upp inom mig. Men jag måste hålla mig lugn och inte skämma ut mig nu. Jag ser hur hans hand sakta glider längre och längre ner längs hennes rygg. Tillslut lägger James sin hand på Leahs rumpa. Jag stelnar till, hela kroppen späns på mindre än en sekund. Leah drar bort hans hand, lite för långsamt och ser sig om ihop om att ingen har sett. Men jag har sett.
Hon möter min blick och hennes ögon förstoras i förvånad och lite rädsla. Jag ser henne försöka säga någonting när jag reser mig upp och går. I ögonvrån ser jag Leah börja gå efter men James tar tag i hennes hand och stoppar henne. Jag stannar till och ser på dem. Leah pratar snabbt och irriterat med James, det hörs på hennes tonfall. Han drar henne sakta intill sig och hon låter honom. För en liten sekund låter hon honom dra henne närmare henne.
Jag skakar på huvudet och går ut genom ytterdörren. Jag vill inte skapa en stor scen där inne, inte inför alla hennes släktingar och vänner. Det börjar bli lite kyligt ute och det märks att sommaren snart är slut. Snabbt går jag lite fram och tillbaka på tomten för att lugna ner mig. Jag kan inte hjälpa det, ibland blir jag så rasande arg. Hur kunde hon låta honom lägga sin hand på henne sådär? Hur kunde han göra det? Varför berättade inte Leah detta för honom innan? Att hennes ex skulle vara här ikväll..
Dörren öppnas och där står Leah. Hon kliver ut och stänger den ljudlöst.
- Niall, säger hon lugnt.
Jag är tyst, jag kan inte prata. Inte just nu.
- Niall, det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Leah går fram till mig.
- Se på mig, snälla.
Jag vänder blicken långsamt mot henne. Hon ler mot mig men jag ler inte tillbaka.
- Hur länge var ni tillsammans? Frågar jag och ser på henne.
- Hur vet du? Vem sa det? Leahs röst blir lite pipigare.
- Spelar det någon roll? Personen berättade för mig, men inte du..
- Vad skulle jag ha sagt; killen jag pratar med har jag varit tillsammans med.
- Ja, hellre det än jag får veta det av några skvallertjejer i soffan bredvid. Som inte tycker om att jag är tillsammans med dig. Dom föredrar James.
- Niall, skulle det spela någon roll om vi varit tillsammans eller ej? Frågar hon en aning upprört.
- Såklart det skulle, om ni inte hade varit tillsammans skulle det kanske inte funnits några känslor mellan er två. Men så är inte fallet.
- Så är det inte Niall, säger Leah desperat.
- Så du har inte några känslor för honom?
Leah är tyst en stund. Bara det är ett svar i sig.
- Svara bara Leah! Säger jag en aning för högt.
Tystnaden runtom oss är skrämmande. Man hör inte ens musiken från huset. Allt jag hör är bra andetag. Mina och Leahs.
Drama!
Hoppas ni gillar den!
Tack så mycket för att kommentarerna, det betyder så otroligt mycket och det ger mig mer energi till att skriva! Tack till alla er som har läser min lilla berättelse :) det är kul att ni är så många! :D
Forsätt kommentera sötnosar!!
-E
It's gotta be you part 27
Förra delen
Hans hand letar sig upp från min rygg till håret. Sedan snurrar han runt och drar mig med sig så att han nu håller sig uppe över mig. Han fortsätter kyssa mig tills han slutar och ser på mig. Jag börjar fnissa lite men blir sedan tyst och ser in i hans blåa ögon.
- Jag älskar dig så mycket Leah, viskar han och ler mot mig.
- Jag älskar dig mer, säger jag.
- Som om det skulle vara möjligt, säger Niall lugnt och kysser mig igen.
Vi står tillsammans i köket och brer mackor inför en utflykt som Leah planerat.
- Så vart ska vi gå? Frågar jag och stoppar ner ytterligare en macka i påsen.
- Det finns en plats dit jag ofta gick som liten, en plats där du kan se stora delar av staden, säger Leah och ler stort mot mig,
- Det låter väldigt mysigt. Jag går fram till Leah och lägger mina armar om hennes midja och drar henne närmare och kysser hennes hals.
Vi går hand i hand nerför gatan mot utkikningplatsen som ska ligga en kilometer bort. Solen skiner starkt och jag kavlar upp mina ärmar i hopp om att få en solbränna. Ryggsäcken som jag har på ryggen värmer mig riktigt och Leah svingar den ihop rullade filten hon har i handen fram och tillbaka medans hon går. Efter en stund kommer vi till en brant svängande backe. Leah knatar på utan svårighet medans jag får kämpa på för att hålla hennes takt. När backen jämnar ut sig viker vi av på en liten stig och Leah säger om och om igen att vi snart är framme. En bit in på stigen kommer en liten äng. Där lägger Leah ut filten och säter sig ner. Jag sätter mig ner bredvid henne och njuter av utsikten.
- Visst är det fint? Frågar Leah och tittar ut på utsikten.
- Ja den är väldigt vacker, säger jag men ser bara på Leah. Hennes hår glänser i solljuset och hennes blåa ögon skimrar. Jag lägger min hand på hennes och njuter.
Leah kollar på mig och skrattar.
- Jag pratade om utsikten Niall, skrattar hon.
- Den är också fin men du är finare.
Vi sitter tillsammans och äter utav mackorna samtidigt som vi pratar. Leah berättar att ikväll kommer det vara en fest för Charlie då alla familjens vänner kommer vara inbjudna. Leah pratar så ivrigt att orden trasslar ihop sig med varandra, hon ser fram emot att få presentera mig för sina vänner, hon är helt övertygad om att de kommer tycka om mig. Jag är inte orolig, om jag bara är mig själv så kommer allt gå bra. Det var i alla fall så jag och Leah blev tillsammans.
När vi varit tysta en stund frågar Leah frågan som jag inte vågar ta upp, inte vågat berätta för henne. Hon frågar när det är dags för nästa turné. Jag tar ett djupt andetag och berättar Jag vänder mig mot Leah och berättar att nästa resa kommer vara till Australien och blir borta i två veckor. Hon reagerar när jag säger att jag ska vara borta i två veckor när vi knappt varit ifrån varandra mer än två dagar hittills. När jag släpper bomben om att jag ska åka om fyra dagar tittar hon storögt på mig.
- Varför sa du inte det tidigare? Frågar hon irriterat.
Jag förklarar att jag visste hur mycket den här resan hem betydde för henne och att jag inte ville att hon skulle behöva tänka på att vi skulle vara ifrån varandra. Hon suckar och lägger sig ner på rygg.
- Hur ska jag kunna vara sur på dig när du är så söt din dummer, säger hon och drar ner mig bredvid henne.
Vi ligger och njuter av att solen skiner i våra ansikten. På eftermiddagen blir solen svagare, då bestämmer vi oss för att gå tillbaka hem. Så fort vi kommer genom dörren möter Leahs mamma oss med ett stressat leende.
- Hej på er! Har ni haft det roligt? Så alla gäster kommer om en stund, skulle ni vilja gå upp och göra er i ordning? Frågar hon snabbt i ett och samma andetag.
Vi nickar och smiter tillsammans upp på rummet. Leah öppnar sin väska och plockar fram en vit spetskänning. Jag plockar samtidigt fram en mörkblå kavaj och en vit tröja. Leah hoppar snabbt ur sina kläder och i sin klänning. Hon sätter på sig klänningen och tittar på mig.
- Skulle du kunna dra upp min dragkedja? Frågar hon och vänder ryggen till mig.
Jag går fram till henne och drar upp dragkedjan, lägger en hand på hennes höft och kysser henne på halsen. Leah vänder sig om och lägger sina armar om min hals. Våra läppar möts i en mjuk kyss. Jag förlorar fattning om tid och rum. Det kan ha gått minuter, sekunder, timmar. Det enda jag vet om just nu är Leah och att hon är bara min.
När vi kommer nerför trappan har redan många utav gästerna kommit. Jag blir presenterad för Leahs mormor och morfar, kusiner och mostrar. Vi står vänligt och pratar med varandra och jag svarar på alla frågor som de har att ställa. Tillsammans hand i hand går vi mellan person till person. När vi kommer fram till soffan i mitten av rummet sitter där flera i vår ålder. Jag ser på Leah som lyser upp och börjar små hoppa av glädje. Hon kramar om person efter person och jag går efter och hälsar. Jag kommer fram till en tjej som jag känner igen. Rebecca. Hon ler glatt mot mig och jag ger henne en stor kram. Vi småpratar lite och jag sätter mig såsmåning om ner bredvid henne. Det känns skönt att ha någon som jag känner och kan prata med. Leah står fortfarande upp och pratar med några kompisar en bit bort. Hennes leende skiner upp och jag kan inte låta bli att le när jag ser på henne.
Leahs perspektiv
Att få träffa alla mina bästa vänner igen. Jag kan inte sluta le. Niall har satt sig ner vid Rebecca och när våra blickar möts ler vi glatt mot varandra. Jag har precis kramat om Nicole när någon lägger en hand på min axel. När jag vänder mig om står James där. Han skrattar och kramar om mig.
- Är du förvånad övar att se mig? Frågar han.
- Ja, jag menar nej. Jag trodde inte att det skulle vara du som…. Vad kul att se dig, avbryter jag.
- Det är kul att se dig också, hur är det med dig?
Vi sätter oss ner i en soffa och börjar prata. Det var länge sedan vi sågs och det finns mycket att prata om.
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!
Nu är alla fall del 27 här. Sakta men säkert ;)
Hoppas ni gillar den och är redo för nästa del!!
-E
It's gotta be you part 26
- Vänta? Ska Niall inte sova hos mig? Avbryter jag.
- Jag tänkte att ni kanske ville sova ensamma, jag menar ni har ju inte varit tillsammans länge…
- Mamma, vi har delat säng tidigare.
- Oj, jaha. Då kan du ju sova i Leahs rum, säger hon förvånat och rodnar lite.
- God natt, säger hon tyst och smyger ut ur rummet.
När mamma försvinner in i sitt sovrum på undervåningen går Charlie, jag och Niall för att bära upp våra väskor på rummet. Jag hade inte behövt gjort en stor grej av att vi inte skulle få sova i samma rum. Jag är bara inte säker om jag skulle kunna sova själv. Vi har sovit tillsammans så länge. Det skulle kännas konstigt att inte ha honom bredvid mig.
Nialls perspektiv
När vi kommer in på Leahs rum kastar hon sig ner på mage i sängen och gömmer sitt huvud i en kudde.
- Varför ska de alltid vara så jobbiga?! utbrister hon.
Jag sätter mig ner bredvid henne och stryker hennes rygg.
- Jag tyckte att det var trevligt att få träffa din familj, säger jag och drar hennes hår åt sidan så att jag kan se en bit av hennes ansikte.
Leah lyfter upp sitt huvud och tittar allvarligt på mig.
- Sluta, det var hemskt.
- Det var det inte, att veta att du satt bredvid mig gjorde allting bättre, säger jag i hopp om att få henne att le.
Det gör hon inte, hon ser på mig med samma allvarliga blick som förut.
- Släpp det Leah, de var ju bara intresserade i vad jag gjorde.
- Du behöver inte försvara dem Niall, säger hon och sätter sig upp.
- Kan vi inte bara släppa det? Frågar jag och ser in i hennes blåa ögon.
Leah svarar inte utan lägger sitt huvud i mitt knä och ser upp på mig. Jag drar mina fingrar genom hennes hår och snurrar en av hennes lockar mellan mina fingrar. Hon blundar och jag kan inte låta bli att kyssa henne på pannan. Hon är så underbar. Varje gång hon ler, varje gång hon möter min blick hoppar mitt hjärta över ett slag.
- Vad tänker du på? Avbryter Leah.
- Dig, svarar jag tyst.
- Mig? Frågar hon och sätter sig upp.
- Vad annars?
Hon drar sin hand genom mitt hår lägger sitt huvud på min axel.
- Ska vi gå och borsta tänderna? Frågar jag.
- Okej då, svarar hon trött.
Vi går tillsammans till badrummet för att göra oss i ordning. Leah sätter sig på badkarskanten för att borsta sina tänder och jag ställer mig i dörr öppningen och tittar på henne. Hur skulle allting vara om jag inte träffat henne?
- Vad kollar du på? Avbryter hon.
- Inget, mumlar jag och kollar bort.
Leah borstar klart sina tänder och lägger sedan bort sin tandborste. Hon vänder sig om och ser på mig. Jag kan inte låta bli att le, det pirrar fortfarande i min mage när hon ser på mig. Hon lägger en hand på min axel och ser in i mina ögon i några sekunder innan hon försvinner in på sitt rum. När jag kommer in i rummet sitter hon och tittar i ett gammalt foto album. Vi sitter länge och kollar på alla bilder över de första åren av hennes liv. Under hela tiden ler hon och alla tankar på middagen är som bort blåsta. När vi bestämmer oss för att sova ligger hon i mina armar.
- Niall, hör jag henne viska.
- Ja? Svarar jag.
- Skulle du inte kunna sjunga för mig? Ber hon och kramar om min hand.
- Vill du det? Frågar jag.
- Ja, viskar hon och kryper närmare mig.
Jag börjar visksjunga Moments, en låt Ed Sheeran skrivit åt oss, den låten som är Leahs favorit. När låten tar slut börjar jag genast sjunga en annan och innan jag hunnit sjunga klart den fjärde hör jag Leahs tunga andetag. Jag slutar sjunga, kramar om henne och kysser hennes nacke.
Leahs perspektiv
När jag vaknar ligger jag fortfarande i Nialls armar. Solen strålar in genom fönstret och klockan är redan tio. Jag vänder mig om och ser på Niall. Hans ögon är slutna och hans mun en aning öppen. Om jag lyssnar noga kan jag höra honom snusa tyst. Jag lutar mig fram och pussar honom på munnen. Niall kliar sig i håret och öppnar sedan ögonen. Han kisar mot mig och ler sedan.
- God morgon, säger jag glatt.
- Hej du, säger han hest.
- Jag lutar mig fram och pussar honom igen. Han lägger en hand på min kind och ler.
- Vad ska vi hitta på idag? Frågar Niall.
- Jag vet inte, jag skulle kunna visa dig runt, säger jag eftertänksamt.
- Gärna, mumlar Niall och fattar tag i min hand.
Jag kysser honom igen och han lägger en hand på min rygg och håller mig kvar. Niall kysser mig igen och jag sätter en hand på vardera sida om honom. Hans hand letar sig upp från min rygg till håret. Sedan snurrar han runt och drar mig med sig så att han nu håller sig uppe över mig. Han fortsätter kyssa mig tills han slutar och ser på mig. Jag börjar fnissa lite men blir sedan tyst och ser in i hans blåa ögon.
- Jag älskar dig så mycket Leah, viskar han och ler mot mig.
- Jag älskar dig mer, säger jag.
- Som om det skulle vara möjligt, säger Niall lugnt och kysser mig igen.
Förlåt för att jag har uppdaterat dårligt, men just nu är det mycket i skolan.
Ändå är ni många som tittar in varje dag, fler än jag hade hoppats på faktiskt.
Jag ska försöka bättra mig. Jag lovar.
Hoppas ni gillar delen. Ska skriva en ny så snabbt jag kan :)
-E
It's gotta be you ♥ part 25
Förra delen
Jag vaknar inte upp förrän några timmar senare när Harry ska gå och lägga sig. Han ursäktar sig och försvinner in på sitt rum. Niall ser på mig och ler.
- Ska vi gå och lägga oss? Frågar han och smeker min kind.
- Ja, vi ska gå upp tidigt i morgon så att vi hinner med tåget, svarar jag sömnigt.
Vi går hand i hand till badrummet för att borsta tänderna, jag gör mig i ordning och drar på mig en av Nialls stora tröjor. Hans doft sprider sig runt om mig och jag njuter. Allting känns så perfekt när jag är med honom. Snart ska han träffa min familj och jag vet att de kommer älska honom lika mycket som jag gör.
Leahs perspektiv
På tåget sätter dig Niall längst in mot väggen. Jag försöker sätta mig skönt utan att min rumpa ska domna bort. Niall drar upp armstödet som skiljer våra platser åt och ler mot mig.
- Jag älskar dig, säger han lugnt och sätter en hårslinga som hängt ner i mitt ansikte, bakom mitt öra.
- Jag älskar dig också, svarar jag och lutar mig mot hand bröst.
- Är du nervös? Viskar han och tar tag i min hand.
- Inte alls, ljuger jag. De kommer älska dig, säger jag till mig själv än till Niall.
Mamma kommer älska Niall från första början, det är något med hans personlighet som gör honom älskvärd.
Charlie kommer falla för Nialls humor, när han sedan ser hur mycket jag älskar honom kommer han göra samma sak.
Det är min pappa som kommer bli en utmaning. Alltid är det något som han ska gnälla på. Jag kramar om Nialls hand och njuter av stunden. Snart kommer jag vara hemma. Snart kommer jag träffa min familj och få presentera personen som betyder allt för mig. Allting kommer bli perfekt. Niall plockar upp sin mobil och visar ett tweet han skickat iväg.
Åker iväg på en minitripp med älsklingen! @LeahBrown jag älskar dig.
Jag ler stort mot Niall och vänder mig om så att jag kan se honom i ögonen.
- Jag älskar dig också, viskar jag och kysser honom.
- Du har fått massa lyckönskningar av fansen, lägger han till och räcker mig mobilen.
Jag sätter mig upp och börjar läsa igenom tweeten. Jag kan inte låta bli att le åt alla fina kommentarer.
- Dom gillar dig, säger Niall stolt. Jag visste att de skulle göra det, tillägger han och kysser mig på pannan. Han lägger sina armar om mig och jag lutar mig mot hans bröst. Snart hör jag hans djupa andetag, jag tittar upp och ser att han har somnat. Jag kramar om hans arm och slappnar av. Jag önskar att resan kunde ta längre tid, att vi kunde få mer tid tillsammans.
Resan tog inte lång tid. Snart steg vi av på stationen i staden jag vuxit upp i. Allting var sig likt. Jag har inte varit borta länge, men det känns som att jag har förändrats och att staden skulle ha gjort det med mig.
Jag drar min lilla rullväska efter mig och Niall har sin ryggsäck över ena axeln. Han tar tag i min hand och kramar om den.
- Jag sa till mamma att vi kunde gå hem, det är inte så långt.
- Visst, ska jag ta din väska? Frågar han. Hans irländska dialekt klingar fint i mina öron. Jag skakar lite på huvudet och stannar, min blick möter hans vackra blåa ögon.
- Vad är det? Frågar han.
- Jag älskar dig, säger jag lugnt och ler. Så mycket, lägger jag till.
- Jag älskar dig mer, säger han högt.
Varje gång jag hör hans röst känns det så rätt. Som om jag var gjord att älska honom. Jag vet nu att mitt hem inte är här hos mina föräldrar eller i min lägenhet i London. Mitt hem är vart han än är. Det skulle kunna vara på andra sidan jorden bara han finns vid min sida. Snart tonar mina föräldrars hus upp sig framför oss. Jag ler stort och föreställer mig min mammas min när hon öppnar dörren. Innan jag knackar på ger jag Niall en kram och pussar honom på kinden. Det känns konstigt att knacka på dörren hem men tre gånger knackar jag hårt. Snabbt öppnas dörren och där står min mamma. Hennes blonda hår är uppsatt i en sarvigknut. Hon skiner upp i ett stort leende.
- Leah! Utbrister hon och kramar hårt om mig.
- Hej mamma! Skrattar jag och kysser henne på pannan.
Hon släpper taget om mig och skrattar hon med.
- mamma, det här är Niall, säger jag och vänder mig mot honom.
- Hej! Det är jag som är Jane, säger mamma och sträcker fram sin hand åt Niall.
- Trevligt att äntligen få träffa dig, svarar Niall och skakar hennes hand.
- Jag har hört mycket bra saker om dig, säger mamma och ler.
Ut genom köket kommer min pappa. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende. Han går ram till mig och ger mig en stor kram. Sedan vänder sig pappa mot Niall.
- Så du är Niall, säger han lugnt och skakar Nialls hand.
- Ja, det är jag, svarar Niall glatt.
- Vill ni ha lite fika? Frågar mamma och flyttar våra väskor fram till trappan som leder till övervåningen.
- Gärna, svarar jag och ar av mig skorna.
På vägen in till vardagsrummet tar jag tag i Nialls hand. Han ser på mig och ler.
- Vart är Charlie? Frågar jag mamma.
- Han jobbar fortfarande men han kommer hem om en timma hoppas jag.
- Vet han att vi är här?
- Nej, det är en överraskning, han kommer bli så glad, utbrister mamma och klappar i händerna.
Framåt kvällen öppnas dörren och någon stapplar in i hallen.
- Hallå? Ropar Charlie högt.
Jag reser mig häftigt. Min mamma ler lyckligt mot mig och nickar. In i vardagsrummet liver Charlie och börjar prata. Jag hinner inte uppfatta vad han säger, jag har redan börjat springa mot honom. När han ser mig ler han stort.
- Leah! Utbrister han.
Jag kommer fram till honom och kastar mig i hans armar. Snabbt lyfter han upp mig och snurrar mig runt, runt. När han släpper ner mig ger han mig en stor kram.
- Jag har saknat dig, viskar jag i hans öra.
- Jag har saknat dig också, viskar han tillbaka.
Sedan släpper han taget om mig och jag tar ett steg bort från honom. Niall går fram till mig och Charlie sträcker fram en hand mot honom.
- Niall förstår jag, Leah har berättat så mycket om dig, säger han och blinkar mot mig.
- Jasså? Vad har hon berättat? Skojar Niall tillbaka.
- Du skulle vara veta, skrattar Charlie.
- Lägg av, fnyser jag.
Bordet dukas, maten plockas fram och snart sitter vi runt bordet.
- Jag hoppas att ni är hungriga! Ropar mamma.
- Det är vi, svarar jag och sneglar på Niall som sitter bredvid mig.
Mamma ställer sig upp för att servera maten.
- Niall, ska jag lägga upp mat till dig? Frågar hon vänligt.
- Gärna, svarar han och räcker henne sin tallrik.
- Så, Niall studerar du på samma skola som Leah? Frågar pappa.
- Nej det gör jag inte.
- Vart studerar du någonstans då?
- Jag går inte i skolan för tillfället.
- Du har redan pluggat klart alltså? Säger mamma och ler varmt mot Niall.
- Jag har fortfarande en termin kvar som jag inte hann göra klart, Nialls röst är lugn och sansad medans jag börjar bli irriterad. Varför släpper inte pappa ämne?
- Varför väntar du?
- Det är ganska mycket med mitt jobb just nu.
- Vad jobbar du som? Undrar Charlie nyfiket.
- Jag är med i ett band, One direction.
- Ett band? Försörjer du dig på musik? Utbrister pappa.
- Jag har hört talas om er, fortsätter Charlie utan att bry sig om pappas kommentar.
- Jasså?
- Ni är väldigt kända här omkring.
- Inte bara här Charlie, utan i hela världen, tillägger jag.
- Niall, så du försörjer dig på musik? Frågar pappa.
- Det gör jag.
- Vad har du för planer efteråt? Du u kan inte hplla på med musiken hela livet?
- Pappa! Ropar jag högt.
Han ignorerar mig och fortsätter.
- Snart kommer er karriär vara över och vad ska du göra då?
- Pappa, ropar jag argt.
Utan att släppa Niall med blicken svarar han mig.
- Vad?
- Sluta fråga ut honom!
- Jag frågar bara om hans…
- Sluta pappa! Avbryter jag. Du gör alltid så här!
- Leah, lugna ner dig, säger mamma nervöst.
- Om pappa slutar förhöra Niall så kan jag vara lugn.
- Leah, du behöver inte… börjar Niall.
Jag ser på honom och ler.
- Allt som spelar någon roll i allt det här är att jag älskar honom, säger jag en aning lugnare.
Efter det tar Charlie och mamma över frågorna. Jag berättar om mitt jobb och Charlie om sitt. Vi diskuterar, pratar, ställer frågor. Vid klockan tio ursäktar sig pappa från bordet och går för att lägga sig. Vi flyttar oss till vardagsrummet där jag och Niall sitter tätt, tätt ihop i soffan. När klockan börjar närma sig tolv harklar sig mamma och reser sig upp.
- Det är nog dags att gå och lägga sig nu. Leah du kan sova i ditt gamla rum och Niall, du kan sova i gästrummet…
- Vänta? Ska Niall inte sova hos mig? Avbryter jag.
- Jag tänkte att ni kanske ville sova ensamma, jag menar ni har ju inte varit tillsammans länge…
- Mamma, vi har delat säng tidigare.
- Oj, jaha. Då kan du ju sova i Leahs rum, säger hon förvånat och rodnar lite.
- God natt, säger hon tyst och smyger ut ur rummet.
När mamma försvinner in i sitt sovrum på undervåningen går Charle, jag och Niall för att bära upp våra väskor på rummet. Jag hade inte behövt gjort en stor grej av att vi inte skulle få sova i samma rum. Jag är bara inte säker om jag skulle kunna sova själv. Vi har sovit tillsammans så länge. Det skulle kännas konstigt att inte ha honom bredvid mig.
Här kommer del 25! Förlåt för att det har tagit lång tid. Jag ska bättra mig, hoppas jag!
-E
It's gotta be you part 24
- Vi kan inte låta en sådan sak komma i mellan oss, säger jag lågt och tar ett till steg närmare Niall.
- Jag lovar, viskar han.
Jag lägger mina armar om hans nacke och drar honom närmare mig. När jag ser honom i ögonen försvinner allt runt om. Mina läppar möter hans. Just då, i det ögonblicket är det bara han och jag. Tillsammans. Han lägger sina armar om mina höfter och drar mig ännu närmare honom. Han är min, bara min. När en utav killarna harklar sig så påminns jag om omvärlden. Sakta flyttar jag mina armar från hans nacke och tar tag i hans hand. Jag vill inte släppa taget om honom, inte nu när jag just fått tillbaka honom. Det är här jag vill vara. Hos Niall.
Nialls perspektiv
Den natten sov Leah i min säng. Jag vaknade mitt i natten rädd för att hon hade gått. Det hade hon inte. Jag höll hennes hand tills jag somnade om, allting kändes tryggt med henne nära. Hela veckan sov hon i min säng, jag ville inte släppa taget om henne, inte nu. Så småningom började hon i skolan och jag började arbeta igen. Hennes jobb satte igång på allvar, flera gånger i veckan gick hon iväg för att träffa Lucas. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk. Om hon varit ute sent på natten kom hon ändå och kröp ner i min säng när hon kom hem. Aldrig använde hon gästrummet. Varje gång hon smög in i mitt rum kysste hon mig och kröp ner bredvid mig. Killarna njöt också av hennes närvaro hon gjorde oss alla glada.
På morgonen vaknar jag av att Leahs mobil ringer. Sakta vaknar hon upp och sträcker sig efter telefonen. Jag kan inte låta bli att le år hennes morgonröst. Hon skiner upp i ett leende när hon hör vem det är som ringer. Jag gissar på att det är antingen hennes bror eller mamma. Leah reser sig upp och går runt i rummet medan hon pratar. Ord som hem, tåg och pengar dyker upp i samtalet. Även mitt namn och Charlie nämns flera gånger. När samtalet avslutas kryper hon ner under täcket och lägger sig tätt intill mig.
- Var det din mamma? Frågar jag och lägger armen om henne.
- Ja, hon påminde mig om att Charlie fyller år snart. Som om jag inte visste det, suckar hon.
Jag vet att det är något mer som hon har att säga så jag är tyst.
- Hon frågade om jag ville överraska honom genom att komma hem till helgen.
- Det låter kul, klart du ska åka, säger jag glatt.
- Mamma frågade om du ville följa med? Hon vill så gärna träffa dig. Säger hon nervöst.
Jag är tyst en stund och hon fortsätter.
- Du behöver inte Niall, säger hon snabbt.
- Leah, det är klart jag vill följa med dig! Säger jag och kysser henne på pannan.
- Vill du? Är det säkert?
- Såklart, varför skulle jag inte vilja följa med?
- Min familj kan vara lite, konstig ibland, säger hon tyst.
- Men det är ju du också och dig älskar jag ju, skojar jag.
Hon slår till mig på magen och skrattar.
- Då säger vi så.
Vi ligger och myser en stund men när klockan närmar sig 12 går vi upp för att göra oss i ordning.
Leahs perspektiv
När jag kommer in i köket sitter redan alla killar i soffan och väntar.
- Hur lång tid kan det ta? Undrar Harry.
- Harry jag är tjej, jag får ta lång tid för att göra i ordning. Varför väntar ni på mig för?
- Jag tänkte att vi alla kunde gå ut och äta lunch, säger Louis glatt.
- Jag tyckte att det lät som en bra ide, säger Niall
- Det var en bra ide, säger jag glatt och går mot dörren. Jag tar på mig ett par Converse och öppnar dörren.
- Ska vi gå eller måste ni fixa håret innan? Ropar jag åt killarna.
De skrattar och snart är vi alla ute på gatan.
- Så vart ska vi äta? Frågar Harry.
- Nandos! Skriker Niall högt.
- Nej snälla inte igen, säger jag.
Niall vänder sig mot mig och ler sött.
- Snälla, söta, rara, underbara, fantastiska...
- Smöra lagom, mumlar Zayn.
- ...coola, intressanta, talangfulla... Fortsätter Niall och ser på mig.
- Hm, jag vet inte. Fortsätt smickra så ska vi se.
Alla skrattar utom Niall som ser sur ut.
- Okej då, säger jag och ger Niall en snabb puss på kinden.
- Jippi! Skynda nu, jag är hungrig! Säger Niall och tar min hand.
- Kom igen! Vi tävlar, ropar Harry och hoppar upp på Louis rygg. Liam ställer sig framför mig och ber mig hoppa upp. Jag hoppar upp på Liams rygg samtidigt som Niall klättrar upp på Zayn. När Harry ropat klara, färdiga, gå börjar alla springa nerför gatan mot Nandos. Jag håller i mig med benen medans jag försöker synka Harry och Niall.
När Liam springer om Louis sträcker jag mig fram för att rufsa till hans hår.
- Sluta, ropar Louis.
- Jag ser Nandos! Utbrister Niall plötsligt.
Jag möter Nialls blick och han blinkar med ena ögat åt mig.
- Bered dig på att förlora, ropar jag åt Niall.
- Drömma kan du alltid! Ropar han tillbaka.
Det var jag och Liam som vann tävlingen, Niall skyllde på att det var för att Zayns byxor ramlade av. Resten av kvällen retade vi de andra för att de inte kunnat hålla samma tempo som vi.
Dagarna går snabbt och snart är det fredag kväll. Jag och Niall beställer hem pizza till min lägenhet och äter samtidigt som jag packar min väska. Senare går vi över till deras lägenhet för att Niall ska få packa sin väska. Hela kvällen är jag helt euforisk över att snart få träffa min familj igen. När Niall äntligen packat klart sin väska går vi ut i vardagsrummet för att se på en film tillsammans med killarna. Harry och Louis sitter tillsammans i soffan, jag går fram till dem och kräver en plats.
- Sen när började du bo här? Frågar Louis kaxigt.
- Vill du att jag ska gå? Visst jag kan dra på en gång! Säger jag högt och vänder mig om.
- Sluta, såklart jag inte vill att du ska gå, det vet du, säger Louis glatt och makar på sig så att jag kan slå mig ner i mellan dem.
- Så vad kollar vi på? Frågar jag och sätter mig tillrätta.
- Marley och jag, svarar Harry helt försjunken i filmen.
- Den är ju så sorglig.
- Tyst! Ropar Liam. Jag har inte sett den förut. Förstör inte filmen nu!
- Förlåt, mumlar jag och börjar kolla på filmen.
Marley och jag har jag sett minns tre gånger och en fjärde gång gör inte filmen men intressant, efter en stund känner jag hur mina ögonlock blir tyngre. Jag lutar mig mot Harry som lägger en arm om mig och snart sover jag.
Jag vaknar inte upp förrän några timmar senare när Harry ska gå och lägga sig. Han ursäktar sig och försvinner in på sitt rum. Niall ser på mig och ler.
- Ska vi gå och lägga oss? Frågar han och smeker min kind.
- Ja, vi ska gå upp tidigt i morgon så att vi hinner med tåget, svarar jag sömnigt.
Vi går hand i hand till badrummet för att borsta tänderna, jag gör mig i ordning och drar på mig en av Nialls stora tröjor. Hans doft sprider sig runt om mig och jag njuter. Allting känns så perfekt när jag är med honom. Snart ska han träffa min familj och jag vet att de kommer älska honom lika mycket som jag gör.
Sådär ja! Det händer inte så mycket än men det kommer!
Hoppas ni har det bra allihopa!
xE
Jippi!!
Tack för alla er som läste och jag hoppas ni kommer fortsätta läsa!
It's gotta be you part 23
Nialls perspektiv
Min natt blir orolig, jag vänder och vrider mig, vaknar och somnar om.När jag äntligen sjunker in i drömmarnas värld hamnar jag i ett mörkt rum. Jag börjar gå omkring tills jag ser en gestalt längre bort. Mina fötter för mig snabbt framåt när jag hör hennes skratt. Skrattet jag skulle känna igen var som helst, skrattet jag har saknat mer än jag kan förklara de senaste dagarna. En ljusstråle lyser ner på henne. Min mage knyts ihop av en längtan att få hålla om henne. Jag fylls av skam över vad som hände den kvällen. Fort går fram mot henne och försöker ropa hennes namn men inget ljud kommer ut från mina läppar. Jag börjar springa så snabbt jag kan för att nå fram till henne. Helt plötsligt krockar jag med något hårt. En glasvägg. Jag stapplar baklänges men känner inte smärtan av krocken. Bakom väggen sitter Leah och ler, inte mot mig utan mot en gestalt som står längre bort. Jag börjar banka på väggen för att få hennes uppmärksamhet. Det är som om hon inte hör mig, som att jag inte finns. Frustrationen växer och jag börjar sparka på väggen. Leah ställer sig upp precis när personen kommer ut i ljuset. Ansiktet är skymt men jag ser att det är en kille. Han sträcker ut armarna och kramar om henne. Jag börjar ropa hennes namn. Om och om igen ropar jag på Leah. Hon kollar inte ens åt mitt håll. Killen tar Leahs ansikte mellan sina händer och kysser henne på kinden, sedan på halsen och sist på munnen. Tårar rinner nerför mina kinder, det känns som om allt jag gjort de senaste dagarna är att gråta och ångrat allt jag gjort. Någon gång borde väl tårarna ta slut? De fortsätter kyssa varandra och jag fortsätter sparka och ropa.
När jag öppnar ögonen sträcker jag mig efter Leah, hoppas allt allting bara var en dröm. Ensamheten i rummet finns kvar. Jag hör inga djupa andetag bredvid mig, det känns som om en del av mig själv saknas. Som om Leah tog den med sig när hon gick. Jag torkar bort tårarna och reser mig sakta upp. Att en person som inte funnits i ens liv länge kan göra allt så annorlunda. Det är som om hon alltid funnits vid min sida och nu är hon borta. Jag går in i duschen försöker reda ut alla känslor som irrar omkring i mitt huvud. Ilska, sorg, skam. Innan jag klivit ur duschen har jag bestämt mig. Idag ska jag träffa henne.
Ute i köket sitter Louis och Zayn.
- God morgon, säger jag och går direkt till kaffebryggaren.
- Oj, kolla vem som har kommit upp ur sängen! Skojar Louis.
- Ja, säger jag lugnt och hivar i mig kaffe.
- Så, du är tillbaka? Frågar Zayn med en liten antydan till orolighet på rösten.
- Tror det, säger jag tyst och sätter mig ner på en utav barstolarna.
- När tänker du berätta vad som hände mellan dig och Leah? Säger Louis.
- Finns inte så mycket att berätta, jag var en idiot helt enkelt.
- När ska du göra någonting åt det? Frågar Zayn.
- Idag, jag ska gå över till henne när jag är klar. Vart är Liam? Frågar jag sedan.
- Vad tror du? Med Danielle såklart, svarar Zayn bittert.
Louis skrattar lågt.
Jag ger dem båda en dunk i ryggen och går ut genom dörren. På vägen till Leah köper jag en chai latte på starbucks. När de frågar efter mitt namn ber jag dem skriva; Förlåt /N
Utanför starbucks stannar jag till. Hur tänkte jag? Kommer Leah ens öppna dörren när hon ser att det är jag? Kommer hon lyssna? Jag börjar gå runt kvarteret ihop om att finna mod. Varför måste jag finna mod över att prata med någon som står mig så nära? Någon som jag kan berätta allt för? Jag börjar springa resten av biten fram till Leahs port. Nervositeten börjar stiga när jag kliver in i hissen och åker uppåt mot hennes våning. Utanför dörren stannar jag till och tar ett djupt andetag. Jag ska precis knacka på när jag hör hur Leah skrattar. Två mumlande röster hörs och sedan mer skratt. Jag tar ett steg bakåt och börjar åter tänka på drömmen. Leah med en annan kille. Lycklig. Att komma hit var ett misstag. Jag ställer chai latten utanför dörren och börjar gå hem.
Leahs perspektiv
Det börjar bli kväll när Harry reser sig upp för att gå. Jag ger honom en stor kram och jag lovar att ringa honom i morgon. Han säger hejdå och börjar gå mot hissen. När han försvunnit ner ska jag precis stänga dörren när jag ser en starbucks takeaway kopp vid dörren. Jag plockar upp den och känner den ljuvliga doften av chai latte. Snabbt snurrar jag på koppen och letar efter namnet. Förlåt /N.
Niall? Var han här? När? Varför kom han inte in? Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på honom. Hur han var innan vi började bråka. Redan innan jag bestämt mig har jag dragit på mig min jacka, plockat på mig väskan och klivigt i skorna. När jag står vid dörren pirrar det i magen. Jag har längtat så mycket efter Niall de senaste dagarna trotts att han sårat mig så han jag känt ett behov att ha honom nära mig. Har jag verkligen tänkt igenom detta? Jag avbryter mina tankar och öppnar dörren. Varför måste jag alltid tänka igenom allt? Kan jag inte vara lite impulsiv?
Snabbt låser jag bakom mig och tar trapporna ner. Det tar inte många minuter att komma fram till killarnas gemensamma lägenhet och när jag knackar på öppnar Louis. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende och ger mig en stor kram.
- Leah! Hur är det med dig? Frågar han glatt.
- Det är bra Lou, är Niall här? Frågar jag så snabbt att orden blandas ihop med varandra.
- Jag tror han är på sitt rum, säger Louis förvånat.
Jag drar av mig jackan, skorna och kastar väskan på golvet. I vardagsrummet sitter Liam och Harry och kollar på tv.
- Hej, säger Liam och reser sig för att ge mig en kram.
Då kommer Niall ut i vardagsrummet, jag möter hans blick och han stannar upp.
Han harklar sig.
- Leah, jag… börjar han.
Jag går fram till honom.
- Niall, varför blev det så här? Hur kunde vi låta något så litet komma i mellan oss?
- Jag vet inte, Leah. Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som flög i mig, säger han sorgset.
- Vi kan inte låta en sådan sak komma i mellan oss, säger jag lågt och tar ett till steg närmare Niall.
- Jag lovar, viskar han.
Jag lägger mina armar om hans nacke och drar honom närmare mig. När jag ser honom i ögonen försvinner allt runt om. Mina läppar möter hans. Just då, i det ögonblicket är det bara han och jag. Tillsammans. Han lägger sina armar om mina höfter och drar mig ännu närmare honom. Han är min, bara min. När en utav killarna harklar sig så påminns jag om omvärlden. Sakta flyttar jag mina armar från hans nacke och tar tag i hans hand. Jag vill inte släppa taget om honom, inte nu när jag just fått tillbaka honom. Det är här jag vill vara. Hos Niall.
Förlåt att det tagit lång tid för denna del...
Tack till alla er som fortfarande läser!
Jag uppskattar det verkligen!
Kommentera nu! Mycket!
xE
It's gotta be you part 22
Förra delen
- Jag tar gärna lite pizza, säger jag glatt.
Danielle lyckas alltid få mig på bättre humör.
Den kvällen somnar jag proppmätt, vi har tryckt i oss så mycket att vi mådde illa. Det var tur att vi båda skulle jobba imorgon så att vi fick röra på oss. Danielle vägrade lämna mig och tur var det. Det var skönt att slippa vara ensam.
Liams perspektiv
När jag slår upp ögonen känner jag genast att detta kommer bli en tuff dag. Jag reser mig upp och sätter på mig ett par byxor. När jag går förbi Nialls dörr hör jag honom sucka. Jag tar ett djupt andetag och öppnar hans dörr.
- Godmorgon! Säger jag glatt och sätter mig i hans säng.
Niall svarar inte utan sätter sig bara upp.
- Så, hur länge ska du ligga här?
- Tills jag vill gå upp, mumlar Niall till svar och drar täcket hårdare om sig.
- Ska du ligga här och tycka synd om dig själv?
- Nej.
- Gå upp då, säger jag och puttar till Niall på armen.
Jag går ut ur Nialls rum och in i vardagsrummet. I soffan sitter Harry och tittar på tv. Jag slår mig ner bredvid honom och lägger upp fötterna på soffbordet.
- Vad ska du göra idag? Frågar Harry utan att slita blicken från tvn.
- Jag tänkte höra av mig till Danielle och fråga om hon vill hitta på något, när jag säger det plockar jag upp mobilen och skickar iväg ett sms till henne. Efter en liten stund kommer ett svar tillbaka då hon säger att hon är hos Leah nu och sen ska dom iväg och jobba. Jag såg fram emot att träffa Danielle men det känns skönt att veta att Leah inte är ensam. Niall har inte berättat vad som hänt men jag hoppas att de kan lösas.
Leahs perspektiv
När jag och Lucas kommer ur studion efter att ha tränat i 3 timmar i sträck är jag riktigt trött.
- Har du lust att hitta på något ikväll? Frågar han när jag ska gå in i min loge.
- Gärna, svarar jag och ler. Jag blir glad över att han frågar.
- Är det något speciellt du vill göra?
- Bestäm du, säger jag och ler stort.
- Ska vi ses här utanför om 20 minuter?
- Visst.
Jag låser dörren bakom mig och går direkt in i duschen. 15 minuter senare står jag i korridoren och väntar på Lucas. När han kommer går vi till ett café i närheten.
- Vad vill du ha? Frågar han.
Jag pekar ut vad jag vill ha och börjar plocka upp plånboken.
- Lägg ner den Leah, jag betalar, säger han bestämt.
- Jag kan betala för mig själv, säger jag lugnt.
- Fast nu var det jag som bjöd ut dig.
- Bjöd ut? Jag kan inte...
- Ta det lugnt Leah.
Lucas beställer allting och tar med det i en takeaway påse. Vart vi ska vill han inte berätta. På vägen pratar vi om allt möjligt. Från jobbet till familjen. Plötsligt stannar han vid en liten park. En park som jag förmodligen inte skulle lägga märke till om jag gick ensam. Den är inte mycket för ögat till en början. Fullt med träd och buskar. Men desto längre in vi kommer så förbluffas jag. Mitt i parken ligger en liten bäck och marken är fylld med vackra blommor.
- Wow, utbrister jag.
- Coolt va?
- Väldigt coolt.
Det sitter några i parken och njuter av den första varma kvällen på länge. Vi slår oss ner i gräset och börjar äta av vårt fika. Allting känns så avslappnat och lugnt. När jag proppat i mig den sista biten blåbärsmuffin lutar jag mig tillbaka och njuter av värmen.
- Tack så mycket Lucas, säger jag glatt.
- Vill du dansa? Frågar han lugnt.
- Va?
- Jag kan behöva öva lite till och det skulle vara kul, säger han sanningsenligt.
- Okej, säger jag och ställer mig upp. Jag sätter på vår danslåt på mobilen och tar Lucas hand. Flera gånger går vi igenom dansen. Klockan börjar bli mycket när vi bestämmer oss för att gå hem. Vi promenerar en bit tillsammans innan vi skils åt. Resten av kvällen tillbringar jag i soffan under en varm filt. Jag måste ha slumrat till, jag vaknar av att min mobil ringer. Jag sträcker mig långsamt efter telefonen och svarar.
- Hej! Hör jag Harrys glada röst ropa i telefonen.
- God morgon, mumlar jag.
- Sover du?
- Inte längre.
- Det är då klart, har du lust att hitta på något? Jag hör hur han stänger en dörr och hur han sedan går i trappor.
- Jag har inte gjort mig i ordning, pustar jag.
- Det gör ingenting, jag kommer om 3 minuter, säger Harry och lägger på.
Jag gör ingen ansträngning för att sätta mig upp utan ligger kvar och startar tvn. Vilken tur att jag satte på mig ett par mjuka byxor istället för de tajta som jag hade igår.
Som Harry sagt knackar han på bara en liten stund senare. Jag tassar ut i hallen och öppnar dörren. Harry har på sig en lila Jack Willis munktröja och ett par jeans. Han sträcker ut armarna mot mig och jag kastar mig in i hans armar. En tår faller nerför min kind som landar på hans tröja. Harry släpper mig och kollar in i mina ögon.
- Leah, hur är det?
- Jag är okej, bara lite känslosam just nu, säger jag och går in i vardagsrummet.
Harry stänger dörren om sig och går efter mig. Han sätter sig i soffan och lägger filten om sig. Jag kryper ner bredvid honom och njuter av hans närvaro.
Harrys perspektiv
Leah var den första jag tänkte på den morgonen. Jag såg henne framför mig, det blonda lockiga håret, himmelsblåa ögonen och hennes underbara leende. Sedan började jag tänka på hur sårad hon sett ut på nattklubben. Jag var tvungen att träffa henne, att få se hennes leende och försöka göra allting bättre. Jag vet att jag inte kan göra allt bra, men jag kan i alla fall finnas här för Leah. Annat är det med Niall, han går knappt att prata med. Vi har allihop försökt gaska upp honom, men det är inget som hjälper. Jag vet att han ångrar sig och skäms över det han gjort. Jag hoppas att när han tagit mod till sig, kan be om förlåtelse. För de behöver varandra.
Så där, nu börjar skolan snart. Men innan dess åker jag till Frankrike!
Hoppas ni gillar delen.
xE
It's gotta be you part 21
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
- Kom vi går hem, säger han lugnt och lägger sin arm om mina axlar.
- Vad, vad sa hon till dig? Orden blandas med varandra och jag är inte säker på att Liam förstår.
- När, jag tvekar vid hennes namn. När Leah gick, vad sa hon till dig? Frågar jag tydligare.
- Vi behöver inte prata om det nu. Hans röst är fylld med medlidande.
På något sätt kommer vi hem, jag snubblar flera gånger men Liam håller hårt upp mig. Så fort vi kommer in genom dörren till mitt rum, kastar jag i min säng. Mitt huvud har aldrig känts så tungt som det gjorde nu. Fast huvudet var fullt med tankar så somnade jag på en gång.
Leahs perspektiv
Utanför klubben var det lugnare. Dunken från musiken på insidan hördes fortfarande lågt genom den stängda dörren. Nu kunde jag åtminstone höra mina egna tankar. Jag började gå hemåt med snabb takt. Att vara ute ensam i mörkret var inte något jag gillar. Tanken att ringa efter en taxi kom upp i huvudet men jag tryckte bort den. Det var inte långt hem. Det skulle kanske ta 10 minuter att promenera. Gång på gång försökte jag torka bort tårarna som ideligen rann nerför mina kinder, men utan större resultat. Jag kunde inte sluta gråta. Egentligen var det kanske lite löjligt att göra en stor grej av det hela. Niall var full och menade säkert inte ens hälften av det han sa. Men han hade sårat mig, när man är full borde man väl kunna tänka på vad man säger. Eller i alla fall säga förlåt innan det gått överstyr. Jag hade inte druckit överhuvudtaget, jag kunde inte. Inte efter vad som hade hänt förra gången.
Det hade gått snabbare att gå hem än vad jag hade trott. Så fort jag kom in sparkade jag av mig skorna och knäppte upp klänningen som satt för hårt efter det som hänt. Längst in i garderoben lade jag klänningen så jag skulle slippa titta på den imorgon. Jag stördes av min irriterande ringsignal, snabbt plockade jag upp mobilen och tittade på displayen. Harry Styles.
Jag suckade högt och svarade.
- Leah, sa jag med en trött röst.
- Hej! Säger Harry glatt i telefonen.
Jag försöker komma på någonting att säga men vet inte vad.
- Jag kom hem just och jag pratade men Liam.
- Okej? Jag låter kaxig och ångrar mig genast.
- Jo, han sa att du gick tidigare. Så jag ville bara kolla att du hade kommit hem.
Jag blir överraskad, det var inte vad jag trodde att han skulle säga.
- Jag är hemma.
- Ja, det bara väl bara det. Du vet väl att du kan ringa och prata med mig, när som helst?
- Mm, jag vill inte låta trött eller kaxig men jag det är inte så lätt.
- Okej, hejd… Börjar han.
- Harry! Ropar jag.
- Eh, ja?
- Tack, för allt. Jag lyckas låta lite gladare på rösten.
- Ingen orsak, vi ses.
När jag har lagt ifrån mig telefonen känns det väldigt ensamt. Jag kommer att tänka på Danielle. Jag har inte hört av mig till henne på väldigt länge. Det känns lite konstigt, att vi inte har träffats. Det har varit lite mycket att göra just nu. Jag letar upp hennes nummer i mobilen och ringer upp.
- Det är Danielle, hörs det i telefonen.
- Hej, det är Leah, min röst bryts mitt i meningen.
- Är du okej gumman? Frågar Danielle oroligt.
- Förlåt att jag inte hört av mig på länge, men jag behöver verkligen dig nu, nu försöker jag inte ens att dölja mig gråtfyllda röst.
- Vad har hänt?
- Niall och jag, vi har bråkat, säger jag kort.
- Vet du vad? Jag kommer över, är du hemma?
- Ja, men du behöver inte. Det kan vänta tills i morgon.
- Var inte löjlig. Jag kommer på en gång, är du hungrig? Ska jag ta med pizza?
Jag kände efter och visst var jag lite hungrig.
- Gärna, tack så mycket Dan.
När la på och jag tog på mig ett par mjukisbyxor och en tröja. Jag gick bort till köket och såg salladsskålen från tidigare. Den stoppade jag in diskmaskinen och skickade en tacksam tanke till min mamma som hade insisterat på att jag skulle ha en diskmaskin. Hon kände mig så väl och visste att jag inte skulle klara av att diska för hand. Efter det började jag städa undan i vardagsrummet. När jag precis var klar knackade det på dörren och jag sprang till dörren för att öppna. Där i dörröppningen står Danielle men två pizza kartonger och en plastkasse. Hon ser medlidande mot mig och ger mig en stor kram. Vi sätter oss i soffan och pratar om vad som har hänt oss under de sista veckorna. Jag berättar om jobbet och Rebecca eftersom det är ungefär allt som har hänt. Om man inte räknar med Niall.
Jag pressar Danielle på alla smaskiga detaljer om vad hon och Liam har gjort. Hon berättar med stor inlevelse om hur han bjöd ut henne, vad de gjorde på dejten, vad de pratade om och hur han var. Danielle sa det inte till mig men jag såg på henne att hon var förälskad. Det syntes lång väg på hennes leende och hur hon pratade om honom. Äntligen hade Danielle hittat en kille som hon passade perfekt med. Som jag och Niall, hinner jag tänka innan jag kommer ihåg vad som hänt.
- Leah, säger Danielle och lägger sin hand på min. Hur mår du?
- Inte så bra antar jag.
- Vad hände? Jag menar ni var ju så söta tillsammans.
- Jag vet inte, idag fick jag en bukett rosor från Charlie. Det fanns ett kuvert med där han skrivit under med ett C. Killarna och jag skulle till en klubb här i närheten. Så Niall kom upp och hämtade mig. När han var här såg han förmodligen buketten, läste lappen och drog el slutsatser. Sedan drack han lite för mycket och allt blev fel, jag märkte inte förrän nu att jag grät igen.
Jag var trött på att gråta men ändå fortsatte tårarna att komma.
Danielle kramade om mig hårt.
- Så han blev svartsjuk eller? Frågar hon.
- Förmodligen.
- Jag tror du behöver något att äta. Vill du ha pizza eller glass? Frågar hon och plockar upp två glasspaket.
- Glass? Frågar jag.
Jag vet att man brukar driva med killproblem och glass. Men glass ska inte underskattas det är en räddare i nöden.
Jag kan inte låta bli att skatta åt henne. Hon ser så seriös ut så man skulle kunna tro att hon pratade om världsfred.
- Jag tar gärna lite pizza, säger jag glatt.
Danielle lyckas alltid få mig på bättre humör.
Den kvällen somnar jag proppmätt, vi har tryckt i oss så mycket att vi mådde illa. Det var tur att vi båda skulle jobba imorgon så att vi fick röra på oss. Danielle vägrade lämna mig och tur var det. Det var skönt att slippa vara ensam.
Så, nu när jag kommit hem så har jag fixat så det är enklare att läsa. Hoppas ni gillar den. Kommentera nu! :)
xE
It's gotta be you part 20
Förra delen
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Leahs perspektiv
När vi sitter i bilen tillsammans börjar jag genast prata med killarna. Liam berättar att han och Danielle har träffats flera gånger nu och att det verkligen fungerar bra. Danielle är en underbar människa som jag har känt länge och Liam är Liam. Fantastisk och underbar. Jag är så glad för dem. Under hela bilfärden sitter Niall tyst och tittar ut genom fönstret. Han pratar inte, skrattar inte, han beter sig inte som den Niall jag känner. Louis möter min blick och ser sedan på Niall.
- Kom igen Niall, vad är det med dig? Frågar han och puttar till honom på armen.
- Inget, jag är lite trött bara, svarar han kort.
När vi kommer fram till biografen ser jag alla människor som står bredvid och tar kort. På en sekund stiger min nervositet och det känns som att jag ska spy. Jag stannar till och kan inte förmå mig att gå framåt. Liam vänder sig om och tar min hand.
- Hur är det? Frågar han.
- Lite nervöst, mumlar jag.
- Nervös? Så du kan stå på en scen men flera hundra i publiken, men nu är det jobbigt?
- Det är inte samma sak Liam.
- Kanske inte, men jag vet att du kan göra det här. Kom vi går i en grupp. Alla går tillsammans ingen går själv. Han lägger en hand på min rygg och trycker mig framåt.
- Okej, väser jag och går ikapp killarna.
Jag går fram till Niall och tar hans hand. Han ser på mig och ler smått. Jag kan se att någonting stör honom. Men vad?
Louis tar täten och tillsammans går vi ut på mattan. Längre fram står andra kändisar. Flera känner jag igen och det gör att nervositeten stiger rejält. Efter bara några steg stannar vi till och Liam viskar; foto i mitt öra. Vi ställer oss på en rad med mig i mitten håller om varandra. När vi gör det här tillsammans känns det bättre.
Niall kramar om mig och jag slappnar av i hans famn. Det känns tryggt, som att allt kommer bli bra bara vi är tillsammans. För det är med Niall jag vill vara. Killarna beter sig som om det inte alls är en massa fotografer i närheten, de går och pratar tillsammans. Efter ett tag stannar dem och låter fotograferna ta en bild. Jag förundras över hur dem har anpassat sig till kändis livet. Att bli fotograferad så fort de går ut genom dörren. Jag är imponerad.
Filmen var inte speciellt bra, så jag hade mycket tid att tänka.
Under dessa månader jag varit i London så har jag inte gjort mycket annat än att träffa killarna. Vi hade lärt känna varandra riktigt bra, jag räknade nu dem som några av mina bästa vänner. Jag vet inte hur dem kände för mig, men de kändes som familj. Dessutom har de fått mig på andra tankar när jag behövt det. Jag har inte träffat min bror på länge. När han skickade blommorna så började jag inse hur mycket jag faktiskt saknar honom. Visst var vi som alla syskon, vi bråkar, och skrattar om vart annat. Men stunderna när vi satt uppe sent på kvällarna och pratade om allt möjligt. Det saknar jag otroligt mycket. Jag har inte lagt ner mycket energi på skolan heller. Inte på mina vänner där heller. Fast de har inte precis brytt sig så mycket heller. Speciellt inte efter hela grejen med bilderna på mig, Liam och Harry.
När filmen är slut och vi äntligen kommit in i bilen knäpper Louis upp sin kavaj och suckar högt.
- Oj vad jag är varm, pustar han.
Harry knäpper också upp sin kavaj och sjunker ner i sätet.
- Så, vart ska vi nu? Frågar jag.
- Hem till oss, vi måste byta om.
- Va? Nej! Ni måste också vara fin klädd om jag nu ska vara det, utbrister jag.
- Okej, mumlar Louis lågt.
Vi bestämmer att åka till en klubb inte långt ifrån oss, så att vi alla kan ta oss hem på egen hand om man inte orkar längre.
- Min dam, får jag lov att lämna min kavaj i bilen? Frågar Louis och bugar så långt han kan i en bil.
- Okej Louis, jag godkänner det.
När vi har betalat för oss och kommit in på klubben sätter vi oss i en liten soffa långt in.
- Så vill ni ha något att dricka? Ropar Zayn för att överrösta den höga musiken.
Alla nickar på huvudet och Zayn försvinner iväg i folkmassorna. Niall har fortfarande inte pratat så mycket, vilket oroar mig lite eftersom Niall alltid pratar om allt. Liam och Harry sitter redan och diskuterar något, men de måste skrika för att höra varandra. Louis har försvunnit någonstans, förmodligen har han gått efter Zayn.
Musiken skruvas ner och en lugn låt sätts på.
- Niall, vill du dansa? Frågar jag och tar hans hand.
- Leah, jag vet inte om jag… börjar han.
- Kom igen, avbryter jag. För min skull? Jag börjar dra honom i handen och tillslut ställer han sig upp.
- Visst, mumlar han och vi går tillsammans upp på dansgolvet.
Nialls perspektiv
Leah drar mig upp på dansgolvet och jag kan inte låta bli att le. Mina tankar har varit på annat håll hela kvällen. Jag har tänkt på en viss C, vem nu C är. Jag borde ha lagt min uppmärksamhet på Leah. För det var det jag ville. Vara med henne. Ändå spökar tanken om att hennes förra kille skickar blommor till henne, han kanske vill ha henne tillbaka? Vad vill hon?
Leah lägger sin hand på min kind så att vi ser varandra i ögonen.
- Vad tänker du på? Frågar hon.
- Eh.. Inget, inget speciellt.
- Är du säker? Frågar hon igen.
- Ja. Ska vi gå tillbaka till soffan?
- Men vi har inte dansat än.
- Kom, säger jag och drar henne till mig. Jag ser in i hennes ögon och kysser henne. När vi kommer tillbaka till bordet står där redan flera olika sorters drycker. Vi sätter oss ner och jag tar tag i en drink som jag inte riktigt vet vad som är i. Det är bara att ta reda på det. Tankarna snurrar runt i huvudet och jag försöker slappna av. Harry och Louis sitter redan och dricker så jag bestämmer mig för att dra i mig en drink. Leah ser på mig och jag ler stort. Nu vill jag bara njuta av stunden och slippa alla tankar. Liam kommer och sätter sig bredvid henne och de börjar genast prata. Glas efter glas tömmer jag snabbt. Inte för att det smakar gott utan för att det känns bra. Det blir lugnare i kroppen, tankarna lämnar huvudet, en efter en. Leah kollar oroligt mot mig och jag ställer mig upp.
- Vill du dansa? Frågar jag henne.
- Är du säker? Hon ser lite förvirrad ut.
- Kom, säger jag och tar hennes hand.
På dansgolvet drar jag henne närmare mig och håller om henne. Jag lägger min hand på hennes kind och kysser henne mjukt. Sedan blir det allt mer intensivt, jag börjar kyssa henne på halsen när hon tar ett steg ifrån mig. Jag tittar förvånat på henne och tar ett steg mot henne. Jag kysser henne igen och igen.
- Niall, mumlar hon.
- Mmh, jag lyssnar inte riktigt. Mina tankar är inte klara. Kanske borde jag inte ha druckit så mycket.
- Niall! Ropar hon och tar ett steg bort från mig.
- Vad är det? Frågar jag. Jag trodde att du ville…
- Du har druckit, mumlar hon och ser ner i golvet. Hon börjar gå mot soffan igen men jag hinner ikapp henne.
- Jag har inte druckit mycket, säger jag och drar henne till mig. Jag vill inte att hon ska gå, inte förstöra ögonblicket.
- Niall, bara släpp mig, snälla.
- Va? Jag förstår inte alls vad hon menar. Jag trodde att det var detta hon ville, att vi skulle vara tillsammans. Jag ville att det skulle vara vi, inte hon och C. Jag ville att hon skulle veta det. Jag drar henne hårdare till mig.
- Släpp! Ropar hon och drar sig loss. Jag tar tag i hennes arm och känner hur ilskan bubblar upp.
- Varför Leah? Varför vill du inte? Är det något du inte berättar för mig?
- Vad pratar du om? Hon ser ner i golvet.
- Så varför kan du inte möta min blick? När tänkte du berätta för mig om honom? Om C?
- C, hon tänker efter en stund och ser sedan åt sidan. Niall sluta..
- Så? Vem är han? Ropar jag frustrerat.
- Förstör inte allt nu, säger hon högt.
- Se mig i ögonen och.. försöker jag.
- Niall! Jag kan inte se dig i ögonen när du är så här. Du är inte samma person! Tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
- C, är min bror. Min bror Charlie! Det är vem C är Niall. Ingen annan, hon tystnar och försöker torka bort tårarna.
Jag är tyst en stund. Hennes bror? Jag trodde att det var en kille.
- Leah, jag trodde han var, din. Ehh istället för mig… Orden kommer inte ut så som jag vill. Allting blandas och ingenting låter bra.
- Du kunde ha frågat! Utbrister hon igen. Innan du förstörde.
- Jag förstörde? Det var DU! Jag pekar på henne. När jag precis sagt det så förstår jag hur fel det lät. Det var inte alls så jag menade. Mina ögon fylls med tårar. Jag försöker binka bort dem. Genom tårarna ser jag hur Liam reser sig och går mot oss.
- Leah, jag menade det inte så… Jag försöker fånga hennes blick men hon vänder sig om och går.
- Snälla, mumlar jag. Jag ser henne gå mot utgången när Liam stoppar henne. Tårarna rinner längs hennes kinder och hon försöker inte torka bort dem nu. Hon säger något snabbt och försvinner sedan ut genom dörren. Jag försöker komma till henne, jag snubblar och ramlar. Jag vill hålla om henne, förklara att jag hade fel. Jag vill hålla om henne och veta att allt kommer bli bra. När jag kommer fram till Liam stoppar han mig.
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
Så vad tycker ni? Stackars Niall :( Kommentera nu! Hoppas ni har haft en underbar sommar än så länge!
xE
It's gotta be you part 19
Förra delen
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Leahs perspektiv
Dagarna efter intervjun går snabbt. Under dagarna umgås jag tillsammans med Becca, vi hittar på alla möjliga saker. Snart var dagen för hennes hemfärd här. Ingen av oss var särskilt positiva när hennes väska skulle packas.
Harry har lovat att köra oss till stationen och det är vi båda tacksamma över eftersom ingen av oss har bil. När hennes väska läggs i bagageutrymmet och vi sätter oss tungt i bilen så är det ingen som kommer på något att säga. Niall och Louis har båda insisterat på att följa med, vilket känns skönt för mig. Då kan de båda lätta upp stämningen när Becca åker. Tyvärr tar det inte lång tid att komma till Heathrow tågstation och hela vägen sitter jag och håller henne i handen. Louis har redan lyckats lätta upp stämningen genom att dra skämt. Vilket jag hade förväntat mig. När vi kommer fram till perrongen står tåget redan inne och Rebecca vänder sig för att krama om mig.
- Va inte så ledsen Leah, vi hörs av. Fast nästa gång är det din tur att komma till mig! Säger hon glatt.
Hon lyckas ofta muntra upp mig fast jag inte vill bli uppmuntrad.
- Det lovar jag att jag ska, svarar jag och tvingar fram ett leende.
Sedan kramar hon Harry och Louis. När hon kommer till Niall ser jag att hon viskar något till honom och ger honom sedan en stor kram. Innan hon går på tåget kramar hon mig igen och vinkar till killarna. De vinkar tillbaka och sedan kliver hon på tåget.
Nialls perspektiv
Jag står en bit bakom Leah när Rebecca försvinner in i tåget.
- Ta hand om henne. Rebeccas viskning åker fortfarande runt i huvudet och jag kan inte låta bli att le. Nog för att Leah kan ta hand om sig själv men jag förstår vad hon menar. Det ska jag göra. Jag går fram och lägger mina armar om Leahs midja och kysser henne på halsen. Hon ler stort och drar mina armar hårdare om sig. En stund står vi och ser efter tåget som rullar iväg tills Harry ropar högt.
- Kommer ni eller ska vi promenera hem?
Leah skrattar lite och vi går hand i hand mot bilen.
- Leah, vill du följa med ut ikväll? Frågar Louis och bryter tystnaden.
- Vart? Frågar hon.
- Först ska vi på en filmpremiär, sedan tänkte vi bara gå ut någonstans.
- Shit, var det i kväll? Det hade jag glömt, säger jag sakta.
- Det skulle jag gärna om det inte är för mycket att ha mig med, säger Leah med sin underbart söta röst.
- Det skulle vara jätteroligt om du ville komma! Säger Harry. Dessutom skulle Niall skina som en sol hela kvällen.
- Det skulle jag, säger jag och kramar om henne.
- Då säger vi det, hur finklädd ska jag vara?
- Vi kommer ha kostym… Säger Louis och jag ser på Leahs ansikte att hon får lite panik.
- Jag måste shoppa, mumlar hon.
- Jag följder med dig, säger jag.
- Tack!
I den andra affären vi är i plockar Leah med sig sju klänningar in i provhytten. Hon har redan visat upp fem klänningar som hon sedan nekat.
- Niall? Ropar hon från provhytten.
- Ja?
Hon drar iväg skynket som hon gjort fem gånger förut och kommer ut med en ny klänning på sig. Känningen är guldglittrig utan axelband på överdelen. På den nedre delen, en bit över midjan är klänningen vit. Leah ser fantastisk ut. Jag märker att hon gillar klänningen för hon ler säkert.
- Vad tycker du? Frågar hon och snurrar runt ett varv framför mig.
- Du ser väldigt vacker ut! Säger jag och menar det verkligen.
Som alltid, tänker jag.
Hon skiner upp och ger mig en stor kram.
När vi står i kassakön erbjuder jag mig att betala men Leah bara skakar på huvudet.
Efter det gick vi hand i hand. Det känns underbart att få hålla i henne. Att inte vara rädd för att någon ska ta ett foto som kan ses på fel sätt. Nu är det hon och jag, tillsammans. Efter ikväll skulle alla veta att vi är på riktigt.
Harrys perspektiv
Jag vaknar av att någon rufsar till mitt hår. Jag behöver inte öppna ögonen för att se vem det är.
- Gå, mumlar jag och drar täcket hårdare om mig. Jag sov knappt någonting i natt och ingen ska få förstöra min sömn nu.
- Harry, du måste göra dig i ordning! Säger Louis och sliter av mig täcket.
- Nej, utbrister jag och sätter mig sakta upp.
- Lou kommer snart, hoppa in i duschen så länge.
Lou är vår stylist, hon brukar hjälpa oss i stunder som dessa. När vi ska ut på tillställningar så är det hon som bestämmer vad vi ska ha på oss.
Så fort Louis går ut genom dörren skyndar jag mig in i duschen. När jag kommer ut hänger en kostym på dörren och jag ler stort.
Att leva i sin dröm, få sjunga, träffa nya människor och umgås med mina bästa vänner. Allting är så fantasiskt. I kväll ska vi iväg på en biopremiär och sedan sticka ut och ha kul.
Jag, Louis, Zayn, Niall, Liam och Leah.
Leah, hon hade kommit in i våra liv, fast jag inte känt henne särskilt länge så tycker jag mycket om henne.
Fast att hon och Niall skulle bli tillsammans trodde jag inte. Niall var inte den som, ja raggade upp tjejer. Fast jag är glad för dem båda.
Leahs perspektiv
Niall följde mig hela vägen hem, fast det blev en omväg för honom. Vi bestämde att de skulle hämta mig om tre timmar. Fast jag påpekade att jag kunde promenera hem till dem, men nej. Niall var mycket bestämd.
Vid dörren kysste han mig mjukt och gav mig en av hans berömda kramar.
När jag kommer in genom dörren dunkar mitt hjärta hårt, som det alltid gör när han är i närheten. Jag går mot köket och bestämmer mig för att få någonting i mig innan jag gör mig i ordning. Jag börjar leta efter något som skulle funka som en sen lunch. Jag har nötfärs i kylen som jag behöver steka eller frysa in.
JAG ORKAR INTE!!
Jag stampar trött i golvet och suckar högt. Snabbt plockar jag fram sallad, tomater, gurka och selleri som jag skär upp och blandar ner i en skål med vinäger. Jag tar den stora skålen, en gaffel och sätter mig i soffan framför teven.
Jag börjar zappa mellan kanalerna tills jag hittar rätt program. Glimore girls. Tiden går väldigt snabbt, när jag reser mig för att diska hade jag bara två timmar på mig innan jag ska vara klar. Jag låter salladskålen stå odiskad på bänken och går in i duschen. Så fort jag klivit ur duschen började oroliga tankar snurra runt i mitt huvud. Hur skulle folk reagera på att jag följde med? Skulle jag bli utanför? Hur skulle jag bete mig? Prata? Inte prata? Skratta? Inte skratta?
Var inte löjlig! Tänkte jag för mig själv. Varför bry sig, bara ha kul!
Det är svårt att inte bli nervös.
Jag virar en handuk om min kropp och en om mitt hår och börjar plocka fram vad jag ska använda. Klänningen lägger jag upp fint på sängen och kan inte låta bli att le. Jag hoppas att det blir en underbar kväll tillsammans med killarna.
Mina tankar störs av att det knackar på min dörr. Kommer Niall redan? Det är nästan 2 timmar. Jag tar på mig en morgonrock och kastar iväg handuken jag hade i håret. Sedan tassar jag till dörren och öppnar.
Där står en man med en bukett rosor i handen.
Jag tittar förvånat på honom och kan inte låta bli att stirra.
- Är du Leah Brown? Frågar han.
- Ja, det är jag.
- Jag ska leverera dessa blommor till dig.
- Okej, tack antar jag, säger jag och tar emot buketten.
Han ber mig skriva under, önskar mig en trevlig kväll och går sedan sin väg. Rosorna luktar underbart så jag sätter dem i en vas på matbordet. Mitt i buketten sitter ett litet kuvert, jag plockar fram det och läser.
Jag saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Jag ler när jag ser att kortet är signerat med ett C. Det tar en stund för mig att förstå vem C är. Egentligen borde Charlie, min bror vara den första jag tänker på. C som i Charlie, smart. Jag lägger tillbaka kortet och går in i mitt rum för att göra mig i ordning. Jag börjar med sminkningen, sedan plattar jag håret och lockar håret i korkskruvar. När jag är nöjd med resultatet sätter jag mig ner på sängen och skriver ett sms till Charlie.
Tack för rosorna.
Jag älskar dem!
Saknar dig också!
/Leah
När det är en stund kvar sätter jag på mig klänningen och ser mig i spegeln. Klänningen sitter väldigt bra på min kropp. Jag brukar oftast hålla mig borta från tajta kläder men denna klänning är ett undantag. Jag bättrar på sminket och sprejar på lite extra hårsprej.
När en bil bromsar till utanför skuttar jag fram till fönstret och blickar ut. Bilen är inte Harrys så jag blir osäker på om jag ska gå ut eller inte. Bara några minuter senare knackar det på dörren. Där står Niall iklädd en svart kostym.
- Wow, säger han förundrat och ler mot mig.
Nialls perspektiv
Dörren öppnas och där står Leah i klänningen hon köpt tidigare. Jag kan inte låta bli att stirra. Hon ser underbar ut. Mitt hjärta dunkar fortare när hon ger mig en lång kram och släpper in mig i lägenheten.
- Du ser stilig ut, säger hon glatt.
- Och du riktigt vacker.
- Vänta lite, jag ska bara hämta mina skor, säger hon och försvinner in på sitt rum.
Jag tittar ut över rummet och ser en bukett med rosor på bordet. Rosor är inte den sortens blommor man köper åt sig själv. Jag går fram och plockar upp ett litet kuvert som ligger i buketten. Ska jag verkligen öppna det? Tänker jag och fingrar på kanten. Jag vill väldigt gärna veta vem det är ifrån. Snabbt öppnar jag upp kuvertet och läser på kortet.
Saknar dig!
Kom hem snart!
xC
Vem är C? Jag börjar gå igenom samtal jag haft med Leah, aldrig har hon nämnt någon på C… Jag vet att jag kanske överdriver men jag börjar bli arg över att jag inte vet vem som skickat blommorna. Är det en vän? En kille? Hennes ex- pojkvän?
När Leah kommer tillbaka står jag fortfarande vid blommorna.
- Visst är dom fina? Frågar hon och nickar mot rosorna.
- Ja, svarar jag tyst.
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Hej! Sorry för dårlig uppdatering. Jag ska bättra mig :D
Kommentera gärna! :)
xE
HEJ!!!
It's gotta be you part 18
I förra delen
När jag släpper taget om honom säger han tydligt.
- Jag älskar dig Leah.
Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.
- Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.
Leahs perspektiv
När jag kom in till Rebecca försökte jag hålla mitt pokerface. Hon ställde en massa frågor och jag låtsades som ingenting. Tillslut kunde jag inte hålla mig utan berättade allt Niall hade sagt. När jag berättat för Becca att Niall sagt att han älskar mig kunde hon inte riktigt förstå det. Det kunde inte jag heller. Det viktigaste var att han sagt det och jag sagt det tillbaka. Inte bara för att det inte skulle bli pinsamt utan för att jag verkligen älskade honom. Jag kunde fortfarande inte lugna ner mig. Min kropp gick på högvarv och jag kunde inte riktigt tänka. Det kändes lite som om jag svävade på moln.
Klockan började bli mycket och vi bestämde oss för att gå och lägga oss för att kunna kolla på killarnas intervju tidigt i morgon.
- Så? Frågar jag Becca när vi ligger i sängen och ska sova. Hur var det att tillbringa kvällen med One Direction?
- Det var kul, jag trodde att de skulle vara mer… Självupptagna, eller drygare men de var helt underbara, svarar hon och jag kan höra på hennes röst att hon ler.
Jag somnar den kvällen med ett leende på läpparna. Under natten svävar jag mellan olika scenarion som jag haft tillsammans med killarna. Första gången vi träffades, filmkvällarna, Niall, en perfekt dröm som gör att jag absolut inte vill vakna. Såklart så kan man inte få de man vill ha utan jag vaknar av att Rebecca skakar om mig. Motvilligt öppnar jag mina ögon och kisar mot henne.
- Leah? Vill du se intervjun eller inte? Frågar hon glatt och plockar upp sin dator.
Jag reser mig sakta upp och fixar till kuddarna så att vi kan sitta skönt.
Intervjun är live direkt från en tv studio i London, först kommer det in en man som presenterar sig.
- Flytta, mumlar jag till mannen fast han inte kommer höra.
Sedan filmar kameran in genom en dörr fram till en soffa där man ser fem ryggar. Genast känner jag igen Harrys lockiga hår och Nialls blonda rufs. Jag kan inte låta bli att le stort och höjer volymen ett snäpp för att verkligen kunna höra vad som sägs. Mannen pressenterar glatt killarna och så sätter de igång att ställa frågor.
De är vanliga frågor som vart de kommer ifrån och hur det känns att vara kända.
- Så killar, det har gått en massa rykten om hur vida ni är singlar eller inte, säger han och blinkar med ena ögat.
- Jo, det är många som drar förhastade slutsatser, säger Harry och ler stort.
- Ja, jag såg bilder på dig och en tjej Liam. Gåendes hand i hand. På en annan bild klev hon ur Harrys bil. Hur funkar det? Frågar han.
Jag ser hur Harry suckar ljudlöst och Liam drar efter andan för att svara.
- Hon är bara en nära vän till oss alla, säger Liam. Det verkar som om fotograferna har lyckats ta bilder när allt verkar vara något annat.
- Så alla ni är fortfarande singlar?
- Singel, säger Zayn och lutar sig tillbaka.
- Jag med, säger Louis och Harry i ett.
Liam tvekar lite med säger sedan att han är singel. Sedan kollar alla mot Niall som ler glatt.
- Jag är inte singel, säger han och skrattar.
Liam som sitter bredvid honom klappar Niall på ryggen.
- Så hur gick det till?
- Vi har umgåtts ett tag och nu är det vi! Utbrister han och skrattar igen.
Jag känner hur jag blir varm inombords och Rebecca kramar om mig.
Just nu är allting helt perfekt.
Tidiställt inlägg! Love it!
Så vid den här tiden är jag förmodligen och solar i Egypten! Härligt!
Jag har några korta inlägg som ni kan läsa medans jag är borta..
Så Hope you like it!
xE
It's gotta be you part 17
Förra avsnittet.
När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.
Leahs perspektiv
När vi sitter tillsammans på Starbucks börjar vi genast prata om gamla minnen. Första killen, som vi båda gillade. Första kyssen. Första övernattningen.
Allting kom tillbaka och var precis som innan jag flyttade. Vi satt i flera timmar och bara pratade om allt. När det började mörkna ute reste vi oss och gick hem till mig. Rebecca hade tänkt stanna på ett hotell men det tyckte jag var väldigt onödigt. Varför skulle hon lägga pengar på hotellrum när jag hade plats för en till. Direkt när vi kom hem satte vi oss framför teven. Jag plockade fram en film som vi sedan somnade till. Sent på förmiddagen vaknade jag av att mobilen ringde. Louis. Vi pratar en stund. Jag berättar att en utav mina kompisar är här och att jag inte vet om jag skulle kunna träffa dem på ett tag. Jag har träffat killarna varje dag under flera veckor. De hade blivit en del utav mig, en del utav mitt liv. Nu känns det lite konstigt att inte träffa dem. Dock vill jag lägga så mycket tid jag kunde på Rebecca. Det var inte mycket jag saknade hemifrån men mina vänner var det jag saknade mest. Såklart saknar jag min familj också. Särskilt min bror Charlie. Charlie är två år äldre än mig, dock har de två åren inte skilt oss åt. Vi umgås, pratar och skrattar tillsammans. Att jag skulle kunna vara den som flyttade hemifrån först av oss två var ingen som hade gissat. När Rebecca vaknat bestämde vi oss för att skippa frukost och beställa hem pizza till lunch. Snabbt byter vi om och gör oss i ordning.
- Så? Hur går det med killarna? Frågar Rebecca och ler.
- Vilka killar? Frågar jag. Visste hon om att jag umgicks med one direction?
- Du vet killar, pojkar det motsatta könet…
Jag skrattar till och pustar ut.
- Det finns ju en kille, men jag vet inte om du vill höra, säger jag och försöker låta normal.
- Leah! Du vet att jag ALLTID vill veta!
- Så, du vet bandet One Direction.
Jag bestämde mig för att berätta. Varför skulle jag inte berätta för henne? Vi pratade om allt. Varför skulle det vara annorlunda nu?
- Ja, min syster lyssnar på dem jämt. Dom är ju jätte söta, säger Rebecca och skrattar.
- Dem bor inte långt här ifrån.
- Hur vet du det? Frågar hon skeptiskt.
- För jag har träffat dem, flera gånger faktiskt.
- På singeringar och så eller? Säger Rebecca högt. Eller? Upprepar hon.
- Inte riktigt, under de senaste dagarna har jag. Har ja… Umgåtts med One direction, säger jag tveksamt.
- Du menar att du, har umgåtts med ONE DIRECTION? Frågar Rebecca glatt och kramar om mig.
- Ja, säger jag och ler.
- Jag är så glad för din skull Leah!
- Det är inte riktigt allt, säger jag sakta.
Jag börjar berätta för Rebecca om Niall och mig. Hur vi började umgås och hur jag började gilla honom på riktigt. När jag är klar börjar hon fnissa.
- Vad är det? Frågar jag henne.
- Du ler, du ler varje gång du pratar om Niall, säger hon och ler stort.
Jag rodnar lite och fnissar nervöst.
- Så när får jag träffa honom?
- Jag vet inte om jag.
- Leah, jag vill träffa killen du är förälskad i. Inget annat. Bara godkänna honom. Så jag vet att han är värd dig.
Jag kunde inte säga något annat än ja. Varför skulle de inte träffa. Jag gillar verkligen Niall och det skulle betyda mycket för mig om mina kompisar också tyckte om honom. Så jag bjöd över killarna på middag vid 7. Jag fick Rebecca att lova att inte säga något pinsamt om mig, för det fanns för mycket att skämmas över.
När klockan är halv 7 är både maten och vi klara. Efter att fått tre nervsammanbrott brott på 10 minuter så bestämde Rebecca att hon skulle hjälpa mig med kläderna bara jag gjorde maten. Jag valde att göra lasagne. En enkel rätt som jag lagat många gånger och inte kunde göra fel. När jag kom inrusande på mitt rum ligger det kläder på min säng. Jag antar att det är mina och klär mig snabbt. Jag kollar mig själv i spegeln och ler. Jag har på mig en vit t-shirt och en grön hög kjol med ett brunt bälte. När Rebecca kommer in i rummet jag ler stort.
- Vad fin du är! utbrister jag.
- Tack.
Sedan sätter hon mig ner på en stol och börjar fixa mitt hår. Jag låter Rebecca få fria händer och hon sätter igång att locka mina lockar. Något hon har pratat om länge. Sedan flätar hon en vattenfallsfläta där bak. När hon är klar tar hon några steg bakåt och granskar mig. Hon nickar lätt på huvudet och det betyder att hon är klar. Hennes verk är avklarat. Rebeccas svart, vita klänning sitter perfekt på hennes kropp och hennes hår har hon lockat och satt upp med hårspännen. Jag ger henne en stor kram och går sedan fram till spegeln för att sminka mig. Jag är inte lika bra på att sminka mig som Rebecca, det kommer jag nog aldrig att vara men jag gör en naturell sminkning och går sedan ut i köket för att duka. Tre minuter i sju ringer det på dörren och jag tar tre djupa andetag. Varför blir jag nervös? När jag går mot dörren kommer Rebecca fram och lägger en hand på min axel, det lugnar mig lite men mina händer darrar ändå när jag öppnar dörren. När jag ser killarna känner jag mig genast lugn. Var det de här jag var nervös över? Jag skrattar lågt åt mig själv och ler stort mot killarna.
- Ser vi så hemska ut? frågar Louis och går fram för att ge mig en kram.
- Inte alls, ni ser riktigt snygga ut, säger jag och skrattar lite till. När jag kramat om Liam och Zayn kommer jag på att jag inte pressenterat Rebecca. Snabbt drar jag henne till mig.
- Det här är Rebecca, hon är en av mina bästa kompisar, säger jag högt. Var snälla, lägger jag till och kramar om henne.
Killarna uppför sig och går fram för att hälsa. Jag ler stort och tänker att detta kommer gå bra. En klapp på axeln får mig att vakna till. Jag vänder mig om och möter Harrys blick. Han sträcker ut armarna och jag ger honom en stor kram. Längre bort står Niall och jag skyndar mig fram till honom. När han ser mig ler han stort och det börjar genast bubbla i min mage. Jag kramar om honom och han kramar om mig hårdare. Jag skulle kunna stå där länge men när jag kommer på att det finns andra där måste jag släppa taget om honom. Niall har på sig en snygg blå piké tröja och ett par chinos. Han kommer fram och ger mig en puss på pannan och håller mig om midjan.
- Så allihopa, jag hoppas ni är hungriga för jag har lagat en massa mat.
- Leah, vi är alltid hungriga, säger Liam glatt.
- Bra, så vill ni äta nu? Frågar jag.
- Gärna, säger Louis och lägger en arm om Harry.
Vi går tillsammans till köksbordet och alla slår sig ner. Rebecca hamnar bredvid Zayn och Liam något som jag inte tror hon har något emot. Snabbt plockar jag fram lasangeformen och lite dricka. Sedan slår jag mig ner bredvid Niall och Harry. Framför mig sitter Rebecca och ler sitt underbara leende. Jag blinkar lite till henne och hon lyfter på ett ögonbryn som svar. Under middagen frågar Louis, Rebecca hur jag var innan jag flyttade. Jag gav Rebecca en bestämd blick som gjorde att hon började fnissa. Min bestämda blick har aldrig riktigt funkat.
- Hon har inte förändrats så mycket. Men hon har vuxit i sig själv. Jag tro att det är för att hon tar hand om sig själv nu, säger Rebecca lugnt.
- Så inga roliga saker som du vill dela? Något Leah gjort? Frågar Louis igen med en busig röst.
- Tyvärr inte Louis. Tjejer berättar aldrig några andra tjejers hemligheter.
- Mäh, snälla då.
- Jag kan bara säga att Leah var mycket galnare hemma.
Jag fnyser och tar mer mat. Efter maten plockar jag in tallrikarna i diskmaskinen, de andra försöker hjälpa till men jag beordrar dem att sätta sig i vardagsrummet. De lyssnar snällt och snart hör jag babbel och skratt ifrån vardagsrummet. Några gånger nämns mitt namn och jag hoppas att inget pinsamt släpps ut. När jag börjar plocka fram lite fika kommer Rebecca in.
- Okej jag godkänner honom, säger hon och sätter sig på diskbänken.
- Vad kul att du gillar honom, säger jag lugnt.
Jag visste att redan från första början att Rebecca skulle gilla honom. Fast lite osäker var jag nog.
- Så? Har du berättat för honom än?
- Förlåt, men jag tror inte jag hänger med dig Rebecca.
- Jag tror att han skulle vilja veta att hans flickvän fyller år nästa vecka, eller hur? Säger Rebecca och kollar menande på mig.
- Varför? Jag kan berätta nästa år, säger jag flyktigt.
- Jag tror inte Niall skulle ha något som helst problem med att fira dig.
- Jag vill bara inte att det ska bli påtvingat, säger jag trött.
- Skärp dig! Säger Rebecca och hjälper mig med efterrätten.
När vi kommer ut med fikat börjar killarna ropa och Niall springer fram till mig för att vara den första som tar en kaka. Han tar en i handen och ger mig en snabb puss på kinden. Jag ler stort och ställer ner fatet på vardagsrumsbordet. Vi sitter en stund och pratar om allt möjligt tills klockan blivit tolv. Då reser sig Liam och kollar på killarna en efter en.
- Vi måste tyvärr gå nu, vi har en intervju tidigt i morgon.
- Okej, säger jag och reser mig upp.
När de är klara att gå ber Niall dem att gå i förväg och sedan drar han mig i armen.
- Leah, kan jag få prata med dig? Frågar han och drar ut mig i korridoren.
Jag kan inte direkt säga något utan följer bara efter honom.
- Så, Leah. Jag gillar dig riktigt mycket. De senaste veckorna har varit de bästa i mitt liv och när du bad oss komma över för att träffa en av dina vänner, kände jag att vi, du och jag, är på riktigt.
Han stannar upp och ser på mig. Jag ler stort och känner hur det bubblar i min mage.
- Om du inte känner likadant så, säger han tveksamt och jag skakar på huvudet och ler.
- Niall, jag, säger jag och kysser honom sedan. En lång kyss.
När jag släpper taget om honom säger han tydligt.
- Jag älskar dig Leah.
Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.
- Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.
Hoppas ni gillar part 17. Jag har ändrat den många gånger och jag är inte riktigt säker på att jag är helt nöjd. Men men... Jag får väl arbeta hårdare på nästa del. Den 30 Juni åker jag till Egypten så jag kommer inte ha tillgång till dator. Dock kommer jag skriva inlägg som jag kan lägga ut när jag kommer hem igen. Jag ska försöka göra ett till avsnitt innan jag åker.
Då ska jag skriva mer ur killarnas perspektiv också :)
xE
