It's gotta be you part 17

Förra avsnittet.

När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.



 

Leahs perspektiv

När vi sitter tillsammans på Starbucks börjar vi genast prata om gamla minnen. Första killen, som vi båda gillade. Första kyssen. Första övernattningen.

Allting kom tillbaka och var precis som innan jag flyttade. Vi satt i flera timmar och bara pratade om allt. När det började mörkna ute reste vi oss och gick hem till mig. Rebecca hade tänkt stanna på ett hotell men det tyckte jag var väldigt onödigt. Varför skulle hon lägga pengar på hotellrum när jag hade plats för en till. Direkt när vi kom hem satte vi oss framför teven. Jag plockade fram en film som vi sedan somnade till. Sent på förmiddagen vaknade jag av att mobilen ringde. Louis. Vi pratar en stund. Jag berättar att en utav mina kompisar är här och att jag inte vet om jag skulle kunna träffa dem på ett tag. Jag har träffat killarna varje dag under flera veckor. De hade blivit en del utav mig, en del utav mitt liv. Nu känns det lite konstigt att inte träffa dem. Dock vill jag lägga så mycket tid jag kunde på Rebecca. Det var inte mycket jag saknade hemifrån men mina vänner var det jag saknade mest. Såklart saknar jag min familj också. Särskilt min bror Charlie. Charlie är två år äldre än mig, dock har de två åren inte skilt oss åt. Vi umgås, pratar och skrattar tillsammans. Att jag skulle kunna vara den som flyttade hemifrån först av oss två var ingen som hade gissat. När Rebecca vaknat bestämde vi oss för att skippa frukost och beställa hem pizza till lunch. Snabbt byter vi om och gör oss i ordning.

-       Så? Hur går det med killarna? Frågar Rebecca och ler.

-       Vilka killar? Frågar jag. Visste hon om att jag umgicks med one direction?

-       Du vet killar, pojkar det motsatta könet…

Jag skrattar till och pustar ut.

-       Det finns ju en kille, men jag vet inte om du vill höra, säger jag och försöker låta normal.

-       Leah! Du vet att jag ALLTID vill veta!

-       Så, du vet bandet One Direction.

Jag bestämde mig för att berätta. Varför skulle jag inte berätta för henne? Vi pratade om allt. Varför skulle det vara annorlunda nu?

-       Ja, min syster lyssnar på dem jämt. Dom är ju jätte söta, säger Rebecca och skrattar.

-       Dem bor inte långt här ifrån.

-       Hur vet du det? Frågar hon skeptiskt.

-       För jag har träffat dem, flera gånger faktiskt. 

-       På singeringar och så eller? Säger Rebecca högt. Eller? Upprepar hon.

- Inte riktigt, under de senaste dagarna har jag. Har ja… Umgåtts med One direction, säger jag tveksamt.

-       Du menar att du, har umgåtts med ONE DIRECTION? Frågar Rebecca glatt och kramar om mig.

-       Ja, säger jag och ler.

-       Jag är så glad för din skull Leah!

-       Det är inte riktigt allt, säger jag sakta.

Jag börjar berätta för Rebecca om Niall och mig. Hur vi började umgås och hur jag började gilla honom på riktigt. När jag är klar börjar hon fnissa.

-       Vad är det? Frågar jag henne.

-       Du ler, du ler varje gång du pratar om Niall, säger hon och ler stort.

Jag rodnar lite och fnissar nervöst.

-       Så när får jag träffa honom?

-       Jag vet inte om jag.

-       Leah, jag vill träffa killen du är förälskad i. Inget annat. Bara godkänna honom. Så jag vet att han är värd dig.  

Jag kunde inte säga något annat än ja. Varför skulle de inte träffa. Jag gillar verkligen Niall och det skulle betyda mycket för mig om mina kompisar också tyckte om honom. Så jag bjöd över killarna på middag vid 7. Jag fick Rebecca att lova att inte säga något pinsamt om mig, för det fanns för mycket att skämmas över.

När klockan är halv 7 är både maten och vi klara. Efter att fått tre nervsammanbrott brott på 10 minuter så bestämde Rebecca att hon skulle hjälpa mig med kläderna bara jag gjorde maten. Jag valde att göra lasagne. En enkel rätt som jag lagat många gånger och inte kunde göra fel. När jag kom inrusande på mitt rum ligger det kläder på min säng. Jag antar att det är mina och klär mig snabbt. Jag kollar mig själv i spegeln och ler. Jag har på mig en vit t-shirt och en grön hög kjol med ett brunt bälte. När Rebecca kommer in i rummet jag ler stort.

- Vad fin du är! utbrister jag.

- Tack.

Sedan sätter hon mig ner på en stol och börjar fixa mitt hår. Jag låter Rebecca få fria händer och hon sätter igång att locka mina lockar. Något hon har pratat om länge. Sedan flätar hon en vattenfallsfläta där bak. När hon är klar tar hon några steg bakåt och granskar mig. Hon nickar lätt på huvudet och det betyder att hon är klar. Hennes verk är avklarat. Rebeccas svart, vita klänning sitter perfekt på hennes kropp och hennes hår har hon lockat och satt upp med hårspännen. Jag ger henne en stor kram och går sedan fram till spegeln för att sminka mig. Jag är inte lika bra på att sminka mig som Rebecca, det kommer jag nog aldrig att vara men jag gör en naturell sminkning och går sedan ut i köket för att duka. Tre minuter i sju ringer det på dörren och jag tar tre djupa andetag. Varför blir jag nervös? När jag går mot dörren kommer Rebecca fram och lägger en hand på min axel, det lugnar mig lite men mina händer darrar ändå när jag öppnar dörren. När jag ser killarna känner jag mig genast lugn. Var det de här jag var nervös över? Jag skrattar lågt åt mig själv och ler stort mot killarna.

-       Ser vi så hemska ut? frågar Louis och går fram för att ge mig en kram.

-       Inte alls, ni ser riktigt snygga ut, säger jag och skrattar lite till. När jag kramat om Liam och Zayn kommer jag på att jag inte pressenterat Rebecca. Snabbt drar jag henne till mig.

-       Det här är Rebecca, hon är en av mina bästa kompisar, säger jag högt. Var snälla, lägger jag till och kramar om henne.

Killarna uppför sig och går fram för att hälsa. Jag ler stort och tänker att detta kommer gå bra. En klapp på axeln får mig att vakna till. Jag vänder mig om och möter Harrys blick. Han sträcker ut armarna och jag ger honom en stor kram. Längre bort står Niall och jag skyndar mig fram till honom. När han ser mig ler han stort och det börjar genast bubbla i min mage. Jag kramar om honom och han kramar om mig hårdare. Jag skulle kunna stå där länge men när jag kommer på att det finns andra där måste jag släppa taget om honom. Niall har på sig en snygg blå piké tröja och ett par chinos. Han kommer fram och ger mig en puss på pannan och håller mig om midjan. 

- Så allihopa, jag hoppas ni är hungriga för jag har lagat en massa mat. 

- Leah, vi är alltid hungriga, säger Liam glatt. 

- Bra, så vill ni äta nu? Frågar jag. 

- Gärna, säger Louis och lägger en arm om Harry. 

Vi går tillsammans till köksbordet och alla slår sig ner. Rebecca hamnar bredvid Zayn och Liam något som jag inte tror hon har något emot. Snabbt plockar jag fram lasangeformen och lite dricka. Sedan slår jag mig ner bredvid Niall och Harry. Framför mig sitter Rebecca och ler sitt underbara leende. Jag blinkar lite till henne och hon lyfter på ett ögonbryn som svar. Under middagen frågar Louis, Rebecca hur jag var innan jag flyttade. Jag gav Rebecca en bestämd blick som gjorde att hon började fnissa. Min bestämda blick har aldrig riktigt funkat. 

- Hon har inte förändrats så mycket. Men hon har vuxit i sig själv. Jag tro att det är för att hon tar hand om sig själv nu, säger Rebecca lugnt. 

- Så inga roliga saker som du vill dela? Något Leah gjort? Frågar Louis igen med en busig röst. 

- Tyvärr inte Louis. Tjejer berättar aldrig några andra tjejers hemligheter. 

- Mäh, snälla då. 

- Jag kan bara säga att Leah var mycket galnare hemma. 

Jag fnyser och tar mer mat. Efter maten plockar jag in tallrikarna i diskmaskinen, de andra försöker hjälpa till men jag beordrar dem att sätta sig i vardagsrummet. De lyssnar snällt och snart hör jag babbel och skratt ifrån vardagsrummet. Några gånger nämns mitt namn och jag hoppas att inget pinsamt släpps ut. När jag börjar plocka fram lite fika kommer Rebecca in.

-       Okej jag godkänner honom, säger hon och sätter sig på diskbänken.

-       Vad kul att du gillar honom, säger jag lugnt.

Jag visste att redan från första början att Rebecca skulle gilla honom. Fast lite osäker var jag nog.

-       Så? Har du berättat för honom än?

-       Förlåt, men jag tror inte jag hänger med dig Rebecca.

-       Jag tror att han skulle vilja veta att hans flickvän fyller år nästa vecka, eller hur? Säger Rebecca och kollar menande på mig.

-       Varför? Jag kan berätta nästa år, säger jag flyktigt.

-       Jag tror inte Niall skulle ha något som helst problem med att fira dig.

-       Jag vill bara inte att det ska bli påtvingat, säger jag trött.

-       Skärp dig! Säger Rebecca och hjälper mig med efterrätten.

När vi kommer ut med fikat börjar killarna ropa och Niall springer fram till mig för att vara den första som tar en kaka. Han tar en i handen och ger mig en snabb puss på kinden. Jag ler stort och ställer ner fatet på vardagsrumsbordet. Vi sitter en stund och pratar om allt möjligt tills klockan blivit tolv. Då reser sig Liam och kollar på killarna en efter en.

-       Vi måste tyvärr gå nu, vi har en intervju tidigt i morgon.

-       Okej, säger jag och reser mig upp.

När de är klara att gå ber Niall dem att gå i förväg och sedan drar han mig i armen.

-       Leah, kan jag få prata med dig? Frågar han och drar ut mig i korridoren.

Jag kan inte direkt säga något utan följer bara efter honom.

-       Så, Leah. Jag gillar dig riktigt mycket. De senaste veckorna har varit de bästa i mitt liv och när du bad oss komma över för att träffa en av dina vänner, kände jag att vi, du och jag, är på riktigt.

Han stannar upp och ser på mig. Jag ler stort och känner hur det bubblar i min mage.

-       Om du inte känner likadant så, säger han tveksamt och jag skakar på huvudet och ler.

-       Niall, jag, säger jag och kysser honom sedan. En lång kyss.

När jag släpper taget om honom säger han tydligt.

-       Jag älskar dig Leah.

Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.

-       Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.

 


 

Hoppas ni gillar part 17. Jag har ändrat den många gånger och jag är inte riktigt säker på att jag är helt nöjd. Men men... Jag får väl arbeta hårdare på nästa del. Den 30 Juni åker jag till Egypten så jag kommer inte ha tillgång till dator. Dock kommer jag skriva inlägg som jag kan lägga ut när jag kommer hem igen. Jag ska försöka göra ett till avsnitt innan jag åker.

Då ska jag skriva mer ur killarnas perspektiv också :)

xE

 


Hej Alla!!

Kolla in dessa söta ringsingnaler!
Ett måste för en Directioner!! :D 
 
http://youtu.be/rxckwnBBtVM
 
LIAM :D Söt va?
 
http://youtu.be/J1-PQEgk7HI
 
Louis :D
 
http://youtu.be/03KuCHbOZs8
 
Niall :D Sååå Sööööt!
 
http://youtu.be/-Sj-NcPu9sw
 
Zayn :D
 
Här är alla gulliga killar :D
 
Ett till avsnitt av It's gotta be you kommer idag. Jag lovar! :D
 

It's gotta be you ♥ part 16

Förra delen

Låten sätter igång och jag känner igen den, det är more than this. Jag känner igen Liams röst, det är han som sjunger först. Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler stort. Sedan kommer Harrys röst, jag ser att han kollar på mig och jag ler mot honom. Han ler tillbaka och ställer sig bredvid mig. När Nialls bit kommer jag kan jag inte låta bli att ger Niall en snabb puss på kinden.

-       Ni sjunger så bra! Ropar jag högt.


 


 

 

På väg till jobbet får jag ett sms från Niall.

Det är en sak jag måste säga dig, men jag vill säga det till dig personligen.

Personligen? Ska dem åka igen? Ska dom vara borta längre denna gång. Jag vill inte vara ifrån honom nu. Jag känner en droppe rinna nerför min kind, gråter jag? Jag tittar upp precis när himlen öppnar sig och regnet börjar ösa ner.

-       Fan, mumlar jag och börjar springa mot jobbet.

Jag pustar inte ut förrän jag kommit in i min loge. När jag ser mig själv i spegeln kan jag inte hålla mig för skratt. Mitt hår hänger ner längs mitt ansikte och dessutom har jag mjölklumpar i håret. Jag tar min mobil och tar ett kort på mig själv. Bilden lägger jag upp på twitter och skriver: När jag kom till jobbet såg jag ut såhär. Nu kommer de verkligen ta mig på allvar! Tack @Louis_Tomlingson, @NiallOfficial och @Real_Liam_Payne.

När jag skickat iväg inlägget byter jag snabbt om till tights, dansklackskor och ett färgat linne. Klockan är nästan halv 4 när jag bytt om. Något måste jag göra för att få tiden att gå, så jag börjar gå mot danssalen med min iPod i handen. Flera av salarna är tomma och ur några spelas det låg musik. Flera som kommit tidigt, tänker jag.

Jag gå in i min sal och stänger dörren efter mig. I danssalen kopplar jag in min iPod och sätter på en av låtarna. Sen släpper jag loss, jag rör mig till musiken och övar på vår korigrafi. Fem i 4 kommer Lucas in genom dörren.

-       Hej! Ropar han och skyndar sig fram för att ge mig en kram.

-       Har du övat? Frågar jag honom när han ger mig en kram.

-       Det har jag faktiskt, säger Lucas stolt och skrockar lågt.

Vi sätter igång att öva på koreografin, fast det blir flera felsteg och blåmärken på fötterna har jag riktigt roligt. Efter 3 timmars aktivt tränande ligger Lucas matt på golvet.

-       Jag tror inte, jag har tränat så här mycket i streck, suckar han.

-       Det är bara att vänja sig, om du ska vinna tävlingen kommer du behöva fortsätta i två månader, skrattar jag.

-       Det är det värt, säger han tyst.

-       Hoppas det! Nu tänkte jag sticka hem, säger jag och går mot dörren.

-       Det bli skönt att sova!

Lucas följer mig till min loge och ger mig sedan en kram.

-       Vi ses, säger han glatt och kramar om mig.

-       Det gör vi, svarar jag.

-       Du, skulle du vilja gå ut och äta någon kväll? Frågar Lucas tveksamt.

-       Gärna, vi hörs, säger jag och går in i logen.

Så fort jag kommer genom dörren låser jag om mig och går direkt in i duschen. Det tar ett tag för mig att göra mig i ordning men snart står jag nyduschad och påklädd i logen. Jag ska precis börja packa ihop mina saker när jag får ett sms. Jag skyndar mig fram till mobilen för att se vem det är ifrån.

Rebecca.

Min mage fylls av fjärilar och jag kan inte låta bli att le. Jag och Rebecca gick i samma klass hemma och vi gjorde allt tillsammans. Sedan jag flyttade in till London hade vi inte hörts av, vilket kändes ganska konstigt eftersom att vi brukade prata varje dag. I meddelandet skriver hon att hon är inne i London nu och har tänkt stanna några dagar. Så hon undrar om jag skulle vilja träffas. Jag skriver snabbt ett sms och skriver att jag har saknat henne och att vi skulle kunna ses redan idag. Jag går in på twitter i mobilen medans jag väntar på hennes svar. Både Niall, Louis och Liam har kommenterat mitt senaste tweet.

@Louis_Tomlingson: Haha Leah, det var värt det!

@NiallOfficial: Du ser underbar ut!

@Real_Liam_Payne: Förlåt Leah, roligt var det i alla fall.

Jag suckar högt och struntar i att svara på kommentarerna istället så börjar jag plocka undan lite i rummet. Fast jag inte har tillbringat mycket tid här inne, så har jag ändå lyckats göra det stökigt. När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.


Hope you like it! Förlåt för dårlig uppdatering och kort del men jag har tappat insperationen :(

Den kommer nog tillbaka nu när det är sommarlov :D

xE


It's gotta be you ♥ part 15

Tidigare avsnitt

Plötsligt störs jag av skrik utanför. Jag går fram till fönstret för att kolla ut. Jag ser Niall stå och skriva autografer ute hos de skrikande tjejerna. Snart försvinner han in och inte mycket senare knackar han på dörren.

 


 

När jag öppnar dörren står Niall där i en vit tröja och hans röda keps. Jag ler stort och ger honom en kram.

-       Kom in, säger jag och puttar upp dörren så han kan komma in.

-       Nej, säger han lugnt.

-       Varför inte? Säger jag lite oroligt.

-       Du och jag ska ut och äta, säger han och tar min hand.

-       Äta? Okej, jag ska bara byta om först, säger jag och försöker gå in i lägenheten men Niall håller min hand så jag inte kommer loss.

-       Du är jätte fin som du är, nu går vi.

Jag hinner nätt och jämt grabba tag i min mobil och väska innan Niall börjar gå mot hissen.

-       Så vart ska vi? Nandos? Föreslår jag.

-       Inte riktigt vad jag hade tänkt, säger Niall och ler lurigt mot mig.

-       Vart ska vi då? Frågar jag.

-       Hemligt, säger han när vi kliver ut ur hissen.

När vi står nere i trapphuset ser jag flera utav tjejerna fortfarande är kvar utanför. De har slutat ropa nu står de flesta och skriker för att kanske få se Niall igen. Niall håller uppe dörren åt mig och jag går ut till fansen. Jag stannar till vid den lilla trappan ner till trottoaren. Dörren slås igen bakom mig och strax efter tar Niall tag i min hand och vi går tillsammans ner för trappan. Skriken tystnar ner lite och bytts ut mot rop igen. Dock inte lika högt som förra gången.

-       Niall varför är du med henne? Skriker en tjej från första raden.

-       Jag är bättre!  Skriker någon längst bak.

-       Kom!

-       Se mig!! Ropar en tjej desperat.

 

Jag rycker i Nialls hand, jag vill inte stå kvar här längre. Han kramar om min hand och släpper den. Sedan går han fram till folkmassan och försöker tysta ner dem.

-       Ni undrar varför jag är med henne, säger han och pekar mot mig. Det är för att hon är en av de underbaraste tjejer jag träffat. Och jag gillar henne.

Reaktionerna blir många, vissa står paffa, vissa lägger huvudet på sned och tycker det är gulligt, andra fortsätter skrika och andra att ropa.

Niall går tillbaka till mig och ger mig en snabb kram innan vi går iväg på gatan.

-       Tack, säger jag och kramar om hans hand.

-       För vadå?

-       För att du sa så där.

-       Det var sant, säger han och ler mot mig.

Jag känner hur mina kinder skiftar färg och jag ler stort.

När vi kommer fram till en stor restaurang som är fylld med folk känner jag mig lite orolig. Ska vi verkligen sitta med en massa folk på en dyr restaurang? Som tur är fortsätter Niall att gå och stannar sedan utanför en amerikansk 50-tals café.

-       Jag tänkte att vi kunde äta här, säger han och ler.

-       Jag visste inte ens att det här fanns, skrattar jag.

-       Bra, för det kunde bli vår första dejt, säger Niall lågt och rodnar lite.

-       Det är perfekt, utbrister jag och ger honom en puss på kinden.

Vi går in och slår oss ner i ett bås. En dam iklädd en svart serveringsklänning kommer för att ta våra beställningar.

-       Får jag bestämma åt dig? Frågar Niall.

-       Okej, ler jag.

-       Håll för öronen, säger han tyst och jag skrattar i tron om att det är ett skämt. Niall tittar konstigt på mig, så jag lägger händerna för ögonen. När han ser på mig och nickar kan jag ta bort mina händer.

-       Hoppas du kommer gilla det, säger Niall och ler sitt stora, charmiga leende.

-       Det gör jag nog, säger jag och försöker avfyra ett charmigt leende jag också. Dock utan framgång, såg jag ger upp och kollar ner i bordet.

-       Så, jag vet inte så mycket om ditt liv innan du kom hit, så berätta lite om din familj, säger Niall.

Vi sitter länge och pratar innan maten kommer. Om allt som har hänt innan vi träffade varandra. Jag berättade om min familj, mina kompisar och om skolan.

Sedan var det Nialls tur att berätta om sitt liv och sin familj. När maten kommer börjar vi genast mumsa i oss alla härligheter. Niall har beställt en god pasta med köttfärssås till mig och pasta med skinksås till sig själv. När jag pratar med honom känns det som om jag kan berätta allt, jag behöver inte gömma hur jag verkligen är. Jag är bara mig själv.

 

Nialls perspektiv

 

Hennes blåa ögon, hennes lockiga hår som föll så vackert över hennes axlar, hennes leende som kunde få vilken kille som helst att smälta.

Jag hade tagit ut Leah på en första dejt och vi hade riktigt trevligt. I början när vi inte riktigt kände varandra var hon ganska stel i min närvaro. Nu slappnade hon av och vågade vara sig själv. Inte den där perfekta tjejen som de trodde att killar gillade. Visst hade säkert Leah sina brister, alla har ju brister. Fast hon hade så mycket som var underbart om henne så jag såg inte bristerna. Hon var perfekt i mina ögon. Efter middagen tog vi en taxi hem till henne och gick upp för att se på en film. När vi kom upp smet hon snabbt in på toaletten för att byta om till mjukiskläder. Sedan kom hon ut med ett par mjukisbyxor som jag genast kände igen. Det var mina, som jag lånat ut till Leah för länge sedan.

-       Kan vi sitta i min säng? Jag tror att jag kommer somna när som helst, säger Leah trött.

-       Om du vill så kan jag gå, säger jag för att inte vara i vägen.

-       Nej! Utbrister hon. Jag vill att du stannar, fortsätter hon och ger mig en djup kyss. Jag lägger min hand bakom hennes huvud och kysser henne länge.

När filmen sätts på lägger sig Leah nära mig och håller i min hand. Hennes beröring gör min varm och jag kan inte låta bli att kyssa henne på pannan. Hon ler stort mot mig och ser hennes ögonlock fladdra till. Snart har vi båda somnat. När jag vaknar av solstrålar som lyser i mitt ansikte märker jag att Leah ligger och sover i min famn. Jag ler stort och kysser henne i nacken. Hon börjar röra lite på sig och vänder sig åt mitt håll.

-       God morgon sötnos, viskar jag.

-       God morgon, svarar hon och gäspar stort.

Vi ligger en stund och bara njuter av stunden tills Leah tillslut sätter sig upp. Jag sträcker på min och sätter mig upp jag med.

-       Vill du ha frukost? Frågar hon ställer sig upp i sängen.

-       Gärna, svarar jag och skrattar lite.

-       Bra, säger Leah glatt och ska precis kliva ner från sängen när hon snubblar och ramlar ner på golvet.

Jag spärrar upp ögonen och skyndar mig för att hjälpa henne.

-       Hur gick det, frågar jag oroligt.

-       Det gick bra, det är bara jag som är lite klantig som vanligt, mumlar hon och reser sig försiktigt upp. När hon står på benen igen springer hon in till köket för att fixa fram lite frukost. Jag reser mig sakta och går efter henne. Leah har redan ställt sig vid spisen för att steka ägg och bacon. Sakta smyger jag fram och lägger mina armar om hennes höfter och kramar henne. Hon fnissar lite och vänder sig om för att le mot mig.

-       Jobbar du idag? Frågar jag.

-       Ja, svarar hon tyst och kollar ner i marken.

Jag lägger två fingrar under hennes haka och lyfter upp hennes huvud. Sedan kysser jag henne mjukt.

 

Liams perspektiv

 

Jag tar äntligen modet till mig och skickar iväg ett sms till Danielle. Jag känner oron över att hon kanske inte svarar. Sluta vara en fegis, säger jag till mig själv och går iväg för att äta frukost. I köket står Harry och lagar frukost.

-       Vad blir det? Frågar jag och sätter mig på en av barstolarna som står vid köksbänken.

-       Fattiga riddare, svarar han glatt. Jag tänkte att Niall skulle gilla det, fortsätter han.

-       Det skulle han nog, men Niall kom inte hem igår.

Harrys ansiktsutryck blir förvånat.

-       Vart är han då?

-       Hos Leah antar jag. Man vet ju inte vad dom kan hitta på, skrattar jag och går iväg för att göra mig i ordning. Än har det inte kommit något sms och jag suckar högt och hoppar in i duschen.

 

Leahs perspektiv

 

Efter frukosten gör vi oss i ordning, jag tar på mig en vit blus och ett par jeans. När jag går ut till vardagsrummet sitter Niall dör i sin vita tröja och sin röda keps. Jag går fram till honom och snor till mig hans keps.

-       Så vad tycker du? Frågar jag och snurrar runt. Passar jag i den kända Niall Horan kepsen?

-       Ja, väldigt bra faktiskt.

-       Tycker du? Frågar jag och sätter mig ner i soffan bredvid Niall.

-       Varför skulle jag ljuga?

-       Nu måste alla fans tro att jag är värsta playern, säger jag lugnt.

-       Varför?

-       Först bilden på min och Liam, sen bilden på mig i Harrys bil och sen går jag ut på dejt tillsammans med dig, säger jag och rodnar.

-       Dom kommer förstå tids nog, säger han och ger mig en snabb puss. Så vad vill du göra?

-       Du får välja, jag ska vara på jobbet vid 4 så vi har 3 timmar på oss att göra något kul.

-       Vi kan gå över till killarna och hitta på något tillsammans, säger Niall och ler.

-       Visst, säger jag och ställer mig upp, vi går ut i hallen tar på oss skorna och ger oss ut. På vägen till killarnas lägenhet träffar vi ett fan som ber om ett kort. Jag börjar gå åt sidan så tjejen ska få sitt foto på Niall när hon ropar på mig.

-       Leah! Jag vill ha en bild på er tillsammans, säger hon och ler stort mot mig.

-       Jasså? frågar jag.

-       Ja, jag tycker mer om Leall än Leam och Learry.

-       Va? Frågar både jag och Niall i kör.

-       Leall som i Leah och Niall, fortsätter hon.

-       Vad står det andra för? Frågar jag.

-       Leam för Leah och Liam och Lerry för Leah och Harry.

Jag blir förvånad, har fasen redan kommit på passande namn? Niall och jag ställer oss bredvid varandra så att tjejen får ta ett kort, sedan går vi vidare hand i hand. Leall, tänker jag för mig själv. Det är vi, tillsammans. Leall.

 

När vi kommer in till lägenheten sitter alla killar och kollar på tv. Vi hejar på alla och ger varandra en kram.

-       Vi tänkte att vi kunde hitta på något tillsammans, säger Niall och ler.

-       Kan vi inte baka? Frågar Louis och skrattar.

-       Bra ide Louis, ropar Liam.

-       Baka blir det, ropar Harry och skyndar sig in i köket.

Vi bestämmer oss för att baka cupcakes, Liam letar efter ett bra recept och Harry letar efter ingredienser. När vi precis ska börja kommer Liam in med sin iPod och en högtalare.

-       Man kan väl inte baka utan musik? Ropar han och sätter på The A team.

-       Åå det här är min favoritlåt! Utbrister jag.

När vi börjar baka börjar Louis hälla i mjöl i en skål då han ser på mig ler stort.

-       Vad? Frågar jag och känner genast att något är fel.

-       Inget, säger han lugnt och vänder sig om hämtar en näve mjöl som han kastar på mig.

-       Louis!! Vad gör du! Skriker jag högt. Bakom mig hör jag Niall stå och gapskratta.

-       Du tycker det här är kul? Frågar jag Niall. Han nickar mellan skratten. Jag sträcker mig efter mjölpåsen och häller en näve över honom. Då slutar han genast skratta och börjar kittla mig. Liam hugger samtidigt tar i påsen så att inte allt ska ramla ut på golvet.

-       Niall, sluta, jag klarar inte mer, skrattar jag.

Efter att vi har städat och bakat klart är alla cupcakes inne i ugnen sitter vi på köksbänkarna och lyssnar på musik.

-       Hur känns det för er att lyssna på er egen musik? Frågar jag.

-       Jag tycker det är lite konstigt, att det är ens egen röst i en låt, säger Liam.

-       Jag tror inte jag har lyssnar på alla era låtar, säger jag.

-       Va? Leah vad är det här? Överdriver Louis.

-       Sätt på en låt, säger jag.

-       Nej! Utbrister Harry.

-       Okej, vilken? Frågar Liam.

-       Vilken som helst, svarar jag och rycker på axlarna.

Låten sätter igång och jag känner igen den, det är more than this. Jag känner igen Liams röst, det är han som sjunger först. Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler stort. Sedan kommer Harrys röst, jag ser att han kollar på mig och jag ler mot honom. Han ler tillbaka och ställer sig bredvid mig. När Nialls bit kommer jag kan jag inte låta bli att ger Niall en snabb puss på kinden.

-       Ni sjunger så bra! Ropar jag högt.

-       Tack Leah, säger Zayn och ler.


Så där! Hoppas ni gillar den. I nästa avsnitt kommer en ny person i berättelsen. R :)
xE

Nästa inlägg på gång!



Nu ska vi se om det funkar, men följ gärna mig via bloglovin.

Jag håller på att fixa i ordning slutet på del  15.
Så den kommer idag :D

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3635893/cuteonedirectionnovel?claim=33vdcef6aar">Följ min blogg med Bloglovin</a>

RSS 2.0