cuteonedirectionnovel

Förra avsnittet.

När jag hunnit städa kommer äntligen Rebeccas sms. Vi bestämmer oss för att träffas på starbucks som ligger nära mig om 20 minuter. Jag nästan skriker av lycka för att äntligen få träffa henne igen.

---

 

Leahs perspektiv

När vi sitter tillsammans på Starbucks börjar vi genast prata om gamla minnen. Första killen, som vi båda gillade. Första kyssen. Första övernattningen.

Allting kom tillbaka och var precis som innan jag flyttade. Vi satt i flera timmar och bara pratade om allt. När det började mörkna ute reste vi oss och gick hem till mig. Rebecca hade tänkt stanna på ett hotell men det tyckte jag var väldigt onödigt. Varför skulle hon lägga pengar på hotellrum när jag hade plats för en till. Direkt när vi kom hem satte vi oss framför teven. Jag plockade fram en film som vi sedan somnade till. Sent på förmiddagen vaknade jag av att mobilen ringde. Louis. Vi pratar en stund. Jag berättar att en utav mina kompisar är här och att jag inte vet om jag skulle kunna träffa dem på ett tag. Jag har träffat killarna varje dag under flera veckor. De hade blivit en del utav mig, en del utav mitt liv. Nu känns det lite konstigt att inte träffa dem. Dock vill jag lägga så mycket tid jag kunde på Rebecca. Det var inte mycket jag saknade hemifrån men mina vänner var det jag saknade mest. Såklart saknar jag min familj också. Särskilt min bror Charlie. Charlie är två år äldre än mig, dock har de två åren inte skilt oss åt. Vi umgås, pratar och skrattar tillsammans. Att jag skulle kunna vara den som flyttade hemifrån först av oss två var ingen som hade gissat. När Rebecca vaknat bestämde vi oss för att skippa frukost och beställa hem pizza till lunch. Snabbt byter vi om och gör oss i ordning.

-       Så? Hur går det med killarna? Frågar Rebecca och ler.

-       Vilka killar? Frågar jag. Visste hon om att jag umgicks med one direction?

-       Du vet killar, pojkar det motsatta könet…

Jag skrattar till och pustar ut.

-       Det finns ju en kille, men jag vet inte om du vill höra, säger jag och försöker låta normal.

-       Leah! Du vet att jag ALLTID vill veta!

-       Så, du vet bandet One Direction.

Jag bestämde mig för att berätta. Varför skulle jag inte berätta för henne? Vi pratade om allt. Varför skulle det vara annorlunda nu?

-       Ja, min syster lyssnar på dem jämt. Dom är ju jätte söta, säger Rebecca och skrattar.

-       Dem bor inte långt här ifrån.

-       Hur vet du det? Frågar hon skeptiskt.

-       För jag har träffat dem, flera gånger faktiskt. 

-       På singeringar och så eller? Säger Rebecca högt. Eller? Upprepar hon.

- Inte riktigt, under de senaste dagarna har jag. Har ja… Umgåtts med One direction, säger jag tveksamt.

-       Du menar att du, har umgåtts med ONE DIRECTION? Frågar Rebecca glatt och kramar om mig.

-       Ja, säger jag och ler.

-       Jag är så glad för din skull Leah!

-       Det är inte riktigt allt, säger jag sakta.

Jag börjar berätta för Rebecca om Niall och mig. Hur vi började umgås och hur jag började gilla honom på riktigt. När jag är klar börjar hon fnissa.

-       Vad är det? Frågar jag henne.

-       Du ler, du ler varje gång du pratar om Niall, säger hon och ler stort.

Jag rodnar lite och fnissar nervöst.

-       Så när får jag träffa honom?

-       Jag vet inte om jag.

-       Leah, jag vill träffa killen du är förälskad i. Inget annat. Bara godkänna honom. Så jag vet att han är värd dig.  

Jag kunde inte säga något annat än ja. Varför skulle de inte träffa. Jag gillar verkligen Niall och det skulle betyda mycket för mig om mina kompisar också tyckte om honom. Så jag bjöd över killarna på middag vid 7. Jag fick Rebecca att lova att inte säga något pinsamt om mig, för det fanns för mycket att skämmas över.

När klockan är halv 7 är både maten och vi klara. Efter att fått tre nervsammanbrott brott på 10 minuter så bestämde Rebecca att hon skulle hjälpa mig med kläderna bara jag gjorde maten. Jag valde att göra lasagne. En enkel rätt som jag lagat många gånger och inte kunde göra fel. När jag kom inrusande på mitt rum ligger det kläder på min säng. Jag antar att det är mina och klär mig snabbt. Jag kollar mig själv i spegeln och ler. Jag har på mig en vit t-shirt och en grön hög kjol med ett brunt bälte. När Rebecca kommer in i rummet jag ler stort.

- Vad fin du är! utbrister jag.

- Tack.

Sedan sätter hon mig ner på en stol och börjar fixa mitt hår. Jag låter Rebecca få fria händer och hon sätter igång att locka mina lockar. Något hon har pratat om länge. Sedan flätar hon en vattenfallsfläta där bak. När hon är klar tar hon några steg bakåt och granskar mig. Hon nickar lätt på huvudet och det betyder att hon är klar. Hennes verk är avklarat. Rebeccas svart, vita klänning sitter perfekt på hennes kropp och hennes hår har hon lockat och satt upp med hårspännen. Jag ger henne en stor kram och går sedan fram till spegeln för att sminka mig. Jag är inte lika bra på att sminka mig som Rebecca, det kommer jag nog aldrig att vara men jag gör en naturell sminkning och går sedan ut i köket för att duka. Tre minuter i sju ringer det på dörren och jag tar tre djupa andetag. Varför blir jag nervös? När jag går mot dörren kommer Rebecca fram och lägger en hand på min axel, det lugnar mig lite men mina händer darrar ändå när jag öppnar dörren. När jag ser killarna känner jag mig genast lugn. Var det de här jag var nervös över? Jag skrattar lågt åt mig själv och ler stort mot killarna.

-       Ser vi så hemska ut? frågar Louis och går fram för att ge mig en kram.

-       Inte alls, ni ser riktigt snygga ut, säger jag och skrattar lite till. När jag kramat om Liam och Zayn kommer jag på att jag inte pressenterat Rebecca. Snabbt drar jag henne till mig.

-       Det här är Rebecca, hon är en av mina bästa kompisar, säger jag högt. Var snälla, lägger jag till och kramar om henne.

Killarna uppför sig och går fram för att hälsa. Jag ler stort och tänker att detta kommer gå bra. En klapp på axeln får mig att vakna till. Jag vänder mig om och möter Harrys blick. Han sträcker ut armarna och jag ger honom en stor kram. Längre bort står Niall och jag skyndar mig fram till honom. När han ser mig ler han stort och det börjar genast bubbla i min mage. Jag kramar om honom och han kramar om mig hårdare. Jag skulle kunna stå där länge men när jag kommer på att det finns andra där måste jag släppa taget om honom. Niall har på sig en snygg blå piké tröja och ett par chinos. Han kommer fram och ger mig en puss på pannan och håller mig om midjan. 

- Så allihopa, jag hoppas ni är hungriga för jag har lagat en massa mat. 

- Leah, vi är alltid hungriga, säger Liam glatt. 

- Bra, så vill ni äta nu? Frågar jag. 

- Gärna, säger Louis och lägger en arm om Harry. 

Vi går tillsammans till köksbordet och alla slår sig ner. Rebecca hamnar bredvid Zayn och Liam något som jag inte tror hon har något emot. Snabbt plockar jag fram lasangeformen och lite dricka. Sedan slår jag mig ner bredvid Niall och Harry. Framför mig sitter Rebecca och ler sitt underbara leende. Jag blinkar lite till henne och hon lyfter på ett ögonbryn som svar. Under middagen frågar Louis, Rebecca hur jag var innan jag flyttade. Jag gav Rebecca en bestämd blick som gjorde att hon började fnissa. Min bestämda blick har aldrig riktigt funkat. 

- Hon har inte förändrats så mycket. Men hon har vuxit i sig själv. Jag tro att det är för att hon tar hand om sig själv nu, säger Rebecca lugnt. 

- Så inga roliga saker som du vill dela? Något Leah gjort? Frågar Louis igen med en busig röst. 

- Tyvärr inte Louis. Tjejer berättar aldrig några andra tjejers hemligheter. 

- Mäh, snälla då. 

- Jag kan bara säga att Leah var mycket galnare hemma. 

Jag fnyser och tar mer mat. Efter maten plockar jag in tallrikarna i diskmaskinen, de andra försöker hjälpa till men jag beordrar dem att sätta sig i vardagsrummet. De lyssnar snällt och snart hör jag babbel och skratt ifrån vardagsrummet. Några gånger nämns mitt namn och jag hoppas att inget pinsamt släpps ut. När jag börjar plocka fram lite fika kommer Rebecca in.

-       Okej jag godkänner honom, säger hon och sätter sig på diskbänken.

-       Vad kul att du gillar honom, säger jag lugnt.

Jag visste att redan från första början att Rebecca skulle gilla honom. Fast lite osäker var jag nog.

-       Så? Har du berättat för honom än?

-       Förlåt, men jag tror inte jag hänger med dig Rebecca.

-       Jag tror att han skulle vilja veta att hans flickvän fyller år nästa vecka, eller hur? Säger Rebecca och kollar menande på mig.

-       Varför? Jag kan berätta nästa år, säger jag flyktigt.

-       Jag tror inte Niall skulle ha något som helst problem med att fira dig.

-       Jag vill bara inte att det ska bli påtvingat, säger jag trött.

-       Skärp dig! Säger Rebecca och hjälper mig med efterrätten.

När vi kommer ut med fikat börjar killarna ropa och Niall springer fram till mig för att vara den första som tar en kaka. Han tar en i handen och ger mig en snabb puss på kinden. Jag ler stort och ställer ner fatet på vardagsrumsbordet. Vi sitter en stund och pratar om allt möjligt tills klockan blivit tolv. Då reser sig Liam och kollar på killarna en efter en.

-       Vi måste tyvärr gå nu, vi har en intervju tidigt i morgon.

-       Okej, säger jag och reser mig upp.

När de är klara att gå ber Niall dem att gå i förväg och sedan drar han mig i armen.

-       Leah, kan jag få prata med dig? Frågar han och drar ut mig i korridoren.

Jag kan inte direkt säga något utan följer bara efter honom.

-       Så, Leah. Jag gillar dig riktigt mycket. De senaste veckorna har varit de bästa i mitt liv och när du bad oss komma över för att träffa en av dina vänner, kände jag att vi, du och jag, är på riktigt.

Han stannar upp och ser på mig. Jag ler stort och känner hur det bubblar i min mage.

-       Om du inte känner likadant så, säger han tveksamt och jag skakar på huvudet och ler.

-       Niall, jag, säger jag och kysser honom sedan. En lång kyss.

När jag släpper taget om honom säger han tydligt.

-       Jag älskar dig Leah.

Jag känner hur glädjetårarna tränger fram och jag ger honom en stor kram.

-       Jag älskar dig också, säger jag och kysser honom igen.

 

---

 

Hoppas ni gillar part 17. Jag har ändrat den många gånger och jag är inte riktigt säker på att jag är helt nöjd. Men men... Jag får väl arbeta hårdare på nästa del. Den 30 Juni åker jag till Egypten så jag kommer inte ha tillgång till dator. Dock kommer jag skriva inlägg som jag kan lägga ut när jag kommer hem igen. Jag ska försöka göra ett till avsnitt innan jag åker.

Då ska jag skriva mer ur killarnas perspektiv också :)

xE