It's gotta be you part 20
Förra delen
Leah går framtill mig och kysser mig mjukt.
- Jag älskar dig, viskar hon mot mina läppar och kysser mig igen.
Jag lägger en hand om hennes midja och drar henne närmare mig.
Fast jag står med Leah i mina armar, hon är här och ingen annanstans. Så kan jag inte låta bli att tänka på blommorna på hennes köksbord.
Leahs perspektiv
När vi sitter i bilen tillsammans börjar jag genast prata med killarna. Liam berättar att han och Danielle har träffats flera gånger nu och att det verkligen fungerar bra. Danielle är en underbar människa som jag har känt länge och Liam är Liam. Fantastisk och underbar. Jag är så glad för dem. Under hela bilfärden sitter Niall tyst och tittar ut genom fönstret. Han pratar inte, skrattar inte, han beter sig inte som den Niall jag känner. Louis möter min blick och ser sedan på Niall.
- Kom igen Niall, vad är det med dig? Frågar han och puttar till honom på armen.
- Inget, jag är lite trött bara, svarar han kort.
När vi kommer fram till biografen ser jag alla människor som står bredvid och tar kort. På en sekund stiger min nervositet och det känns som att jag ska spy. Jag stannar till och kan inte förmå mig att gå framåt. Liam vänder sig om och tar min hand.
- Hur är det? Frågar han.
- Lite nervöst, mumlar jag.
- Nervös? Så du kan stå på en scen men flera hundra i publiken, men nu är det jobbigt?
- Det är inte samma sak Liam.
- Kanske inte, men jag vet att du kan göra det här. Kom vi går i en grupp. Alla går tillsammans ingen går själv. Han lägger en hand på min rygg och trycker mig framåt.
- Okej, väser jag och går ikapp killarna.
Jag går fram till Niall och tar hans hand. Han ser på mig och ler smått. Jag kan se att någonting stör honom. Men vad?
Louis tar täten och tillsammans går vi ut på mattan. Längre fram står andra kändisar. Flera känner jag igen och det gör att nervositeten stiger rejält. Efter bara några steg stannar vi till och Liam viskar; foto i mitt öra. Vi ställer oss på en rad med mig i mitten håller om varandra. När vi gör det här tillsammans känns det bättre.
Niall kramar om mig och jag slappnar av i hans famn. Det känns tryggt, som att allt kommer bli bra bara vi är tillsammans. För det är med Niall jag vill vara. Killarna beter sig som om det inte alls är en massa fotografer i närheten, de går och pratar tillsammans. Efter ett tag stannar dem och låter fotograferna ta en bild. Jag förundras över hur dem har anpassat sig till kändis livet. Att bli fotograferad så fort de går ut genom dörren. Jag är imponerad.
Filmen var inte speciellt bra, så jag hade mycket tid att tänka.
Under dessa månader jag varit i London så har jag inte gjort mycket annat än att träffa killarna. Vi hade lärt känna varandra riktigt bra, jag räknade nu dem som några av mina bästa vänner. Jag vet inte hur dem kände för mig, men de kändes som familj. Dessutom har de fått mig på andra tankar när jag behövt det. Jag har inte träffat min bror på länge. När han skickade blommorna så började jag inse hur mycket jag faktiskt saknar honom. Visst var vi som alla syskon, vi bråkar, och skrattar om vart annat. Men stunderna när vi satt uppe sent på kvällarna och pratade om allt möjligt. Det saknar jag otroligt mycket. Jag har inte lagt ner mycket energi på skolan heller. Inte på mina vänner där heller. Fast de har inte precis brytt sig så mycket heller. Speciellt inte efter hela grejen med bilderna på mig, Liam och Harry.
När filmen är slut och vi äntligen kommit in i bilen knäpper Louis upp sin kavaj och suckar högt.
- Oj vad jag är varm, pustar han.
Harry knäpper också upp sin kavaj och sjunker ner i sätet.
- Så, vart ska vi nu? Frågar jag.
- Hem till oss, vi måste byta om.
- Va? Nej! Ni måste också vara fin klädd om jag nu ska vara det, utbrister jag.
- Okej, mumlar Louis lågt.
Vi bestämmer att åka till en klubb inte långt ifrån oss, så att vi alla kan ta oss hem på egen hand om man inte orkar längre.
- Min dam, får jag lov att lämna min kavaj i bilen? Frågar Louis och bugar så långt han kan i en bil.
- Okej Louis, jag godkänner det.
När vi har betalat för oss och kommit in på klubben sätter vi oss i en liten soffa långt in.
- Så vill ni ha något att dricka? Ropar Zayn för att överrösta den höga musiken.
Alla nickar på huvudet och Zayn försvinner iväg i folkmassorna. Niall har fortfarande inte pratat så mycket, vilket oroar mig lite eftersom Niall alltid pratar om allt. Liam och Harry sitter redan och diskuterar något, men de måste skrika för att höra varandra. Louis har försvunnit någonstans, förmodligen har han gått efter Zayn.
Musiken skruvas ner och en lugn låt sätts på.
- Niall, vill du dansa? Frågar jag och tar hans hand.
- Leah, jag vet inte om jag… börjar han.
- Kom igen, avbryter jag. För min skull? Jag börjar dra honom i handen och tillslut ställer han sig upp.
- Visst, mumlar han och vi går tillsammans upp på dansgolvet.
Nialls perspektiv
Leah drar mig upp på dansgolvet och jag kan inte låta bli att le. Mina tankar har varit på annat håll hela kvällen. Jag har tänkt på en viss C, vem nu C är. Jag borde ha lagt min uppmärksamhet på Leah. För det var det jag ville. Vara med henne. Ändå spökar tanken om att hennes förra kille skickar blommor till henne, han kanske vill ha henne tillbaka? Vad vill hon?
Leah lägger sin hand på min kind så att vi ser varandra i ögonen.
- Vad tänker du på? Frågar hon.
- Eh.. Inget, inget speciellt.
- Är du säker? Frågar hon igen.
- Ja. Ska vi gå tillbaka till soffan?
- Men vi har inte dansat än.
- Kom, säger jag och drar henne till mig. Jag ser in i hennes ögon och kysser henne. När vi kommer tillbaka till bordet står där redan flera olika sorters drycker. Vi sätter oss ner och jag tar tag i en drink som jag inte riktigt vet vad som är i. Det är bara att ta reda på det. Tankarna snurrar runt i huvudet och jag försöker slappna av. Harry och Louis sitter redan och dricker så jag bestämmer mig för att dra i mig en drink. Leah ser på mig och jag ler stort. Nu vill jag bara njuta av stunden och slippa alla tankar. Liam kommer och sätter sig bredvid henne och de börjar genast prata. Glas efter glas tömmer jag snabbt. Inte för att det smakar gott utan för att det känns bra. Det blir lugnare i kroppen, tankarna lämnar huvudet, en efter en. Leah kollar oroligt mot mig och jag ställer mig upp.
- Vill du dansa? Frågar jag henne.
- Är du säker? Hon ser lite förvirrad ut.
- Kom, säger jag och tar hennes hand.
På dansgolvet drar jag henne närmare mig och håller om henne. Jag lägger min hand på hennes kind och kysser henne mjukt. Sedan blir det allt mer intensivt, jag börjar kyssa henne på halsen när hon tar ett steg ifrån mig. Jag tittar förvånat på henne och tar ett steg mot henne. Jag kysser henne igen och igen.
- Niall, mumlar hon.
- Mmh, jag lyssnar inte riktigt. Mina tankar är inte klara. Kanske borde jag inte ha druckit så mycket.
- Niall! Ropar hon och tar ett steg bort från mig.
- Vad är det? Frågar jag. Jag trodde att du ville…
- Du har druckit, mumlar hon och ser ner i golvet. Hon börjar gå mot soffan igen men jag hinner ikapp henne.
- Jag har inte druckit mycket, säger jag och drar henne till mig. Jag vill inte att hon ska gå, inte förstöra ögonblicket.
- Niall, bara släpp mig, snälla.
- Va? Jag förstår inte alls vad hon menar. Jag trodde att det var detta hon ville, att vi skulle vara tillsammans. Jag ville att det skulle vara vi, inte hon och C. Jag ville att hon skulle veta det. Jag drar henne hårdare till mig.
- Släpp! Ropar hon och drar sig loss. Jag tar tag i hennes arm och känner hur ilskan bubblar upp.
- Varför Leah? Varför vill du inte? Är det något du inte berättar för mig?
- Vad pratar du om? Hon ser ner i golvet.
- Så varför kan du inte möta min blick? När tänkte du berätta för mig om honom? Om C?
- C, hon tänker efter en stund och ser sedan åt sidan. Niall sluta..
- Så? Vem är han? Ropar jag frustrerat.
- Förstör inte allt nu, säger hon högt.
- Se mig i ögonen och.. försöker jag.
- Niall! Jag kan inte se dig i ögonen när du är så här. Du är inte samma person! Tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
- C, är min bror. Min bror Charlie! Det är vem C är Niall. Ingen annan, hon tystnar och försöker torka bort tårarna.
Jag är tyst en stund. Hennes bror? Jag trodde att det var en kille.
- Leah, jag trodde han var, din. Ehh istället för mig… Orden kommer inte ut så som jag vill. Allting blandas och ingenting låter bra.
- Du kunde ha frågat! Utbrister hon igen. Innan du förstörde.
- Jag förstörde? Det var DU! Jag pekar på henne. När jag precis sagt det så förstår jag hur fel det lät. Det var inte alls så jag menade. Mina ögon fylls med tårar. Jag försöker binka bort dem. Genom tårarna ser jag hur Liam reser sig och går mot oss.
- Leah, jag menade det inte så… Jag försöker fånga hennes blick men hon vänder sig om och går.
- Snälla, mumlar jag. Jag ser henne gå mot utgången när Liam stoppar henne. Tårarna rinner längs hennes kinder och hon försöker inte torka bort dem nu. Hon säger något snabbt och försvinner sedan ut genom dörren. Jag försöker komma till henne, jag snubblar och ramlar. Jag vill hålla om henne, förklara att jag hade fel. Jag vill hålla om henne och veta att allt kommer bli bra. När jag kommer fram till Liam stoppar han mig.
- Låt henne gå Niall.
Jag ser oförstående på honom och sätter mig ner på golvet.
Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så där? Varför gjorde jag så där?! Varför litade jag inte på henne? Varför lät jag min svartsjuka ta över? Jag kan ha förstört allt. Jag har förstört allt.
Så vad tycker ni? Stackars Niall :( Kommentera nu! Hoppas ni har haft en underbar sommar än så länge!
xE
