cuteonedirectionnovel

Förra delen

Jag vaknar inte upp förrän några timmar senare när Harry ska gå och lägga sig. Han ursäktar sig och försvinner in på sitt rum. Niall ser på mig och ler.

-       Ska vi gå och lägga oss? Frågar han och smeker min kind.

-       Ja, vi ska gå upp tidigt i morgon så att vi hinner med tåget, svarar jag sömnigt.

Vi går hand i hand till badrummet för att borsta tänderna, jag gör mig i ordning och drar på mig en av Nialls stora tröjor. Hans doft sprider sig runt om mig och jag njuter. Allting känns så perfekt när jag är med honom. Snart ska han träffa min familj och jag vet att de kommer älska honom lika mycket som jag gör.

---

Leahs perspektiv

På tåget sätter dig Niall längst in mot väggen. Jag försöker sätta mig skönt utan att min rumpa ska domna bort. Niall drar upp armstödet som skiljer våra platser åt och ler mot mig.

-       Jag älskar dig, säger han lugnt och sätter en hårslinga som hängt ner i mitt ansikte, bakom mitt öra.

-       Jag älskar dig också, svarar jag och lutar mig mot hand bröst.

-       Är du nervös? Viskar han och tar tag i min hand.

-       Inte alls, ljuger jag. De kommer älska dig, säger jag till mig själv än till Niall.

Mamma kommer älska Niall från första början, det är något med hans personlighet som gör honom älskvärd.

Charlie kommer falla för Nialls humor, när han sedan ser hur mycket jag älskar honom kommer han göra samma sak.

Det är min pappa som kommer bli en utmaning. Alltid är det något som han ska gnälla på. Jag kramar om Nialls hand och njuter av stunden. Snart kommer jag vara hemma. Snart kommer jag träffa min familj och få presentera personen som betyder allt för mig. Allting kommer bli perfekt. Niall plockar upp sin mobil och visar ett tweet han skickat iväg.

Åker iväg på en minitripp med älsklingen! @LeahBrown jag älskar dig.

Jag ler stort mot Niall och vänder mig om så att jag kan se honom i ögonen.

-       Jag älskar dig också, viskar jag och kysser honom.

-       Du har fått massa lyckönskningar av fansen, lägger han till och räcker mig mobilen.

Jag sätter mig upp och börjar läsa igenom tweeten. Jag kan inte låta bli att le åt alla fina kommentarer.

-       Dom gillar dig, säger Niall stolt. Jag visste att de skulle göra det, tillägger han och kysser mig på pannan. Han lägger sina armar om mig och jag lutar mig mot hans bröst. Snart hör jag hans djupa andetag, jag tittar upp och ser att han har somnat. Jag kramar om hans arm och slappnar av. Jag önskar att resan kunde ta längre tid, att vi kunde få mer tid tillsammans.

 

Resan tog inte lång tid. Snart steg vi av på stationen i staden jag vuxit upp i. Allting var sig likt. Jag har inte varit borta länge, men det känns som att jag har förändrats och att staden skulle ha gjort det med mig.

Jag drar min lilla rullväska efter mig och Niall har sin ryggsäck över ena axeln. Han tar tag i min hand och kramar om den.

-       Jag sa till mamma att vi kunde gå hem, det är inte så långt.

-       Visst, ska jag ta din väska? Frågar han. Hans irländska dialekt klingar fint i mina öron. Jag skakar lite på huvudet och stannar, min blick möter hans vackra blåa ögon.

-       Vad är det? Frågar han.

-       Jag älskar dig, säger jag lugnt och ler. Så mycket, lägger jag till.

-       Jag älskar dig mer, säger han högt.

Varje gång jag hör hans röst känns det så rätt. Som om jag var gjord att älska honom. Jag vet nu att mitt hem inte är här hos mina föräldrar eller i min lägenhet i London. Mitt hem är vart han än är. Det skulle kunna vara på andra sidan jorden bara han finns vid min sida. Snart tonar mina föräldrars hus upp sig framför oss. Jag ler stort och föreställer mig min mammas min när hon öppnar dörren. Innan jag knackar på ger jag Niall en kram och pussar honom på kinden. Det känns konstigt att knacka på dörren hem men tre gånger knackar jag hårt. Snabbt öppnas dörren och där står min mamma. Hennes blonda hår är uppsatt i en sarvigknut. Hon skiner upp i ett stort leende.

- Leah! Utbrister hon och kramar hårt om mig.

- Hej mamma! Skrattar jag och kysser henne på pannan.

Hon släpper taget om mig och skrattar hon med.

-       mamma, det här är Niall, säger jag och vänder mig mot honom.

-       Hej! Det är jag som är Jane, säger mamma och sträcker fram sin hand åt Niall.

-       Trevligt att äntligen få träffa dig, svarar Niall och skakar hennes hand.

-       Jag har hört mycket bra saker om dig, säger mamma och ler.

Ut genom köket kommer min pappa. När han ser mig skiner han upp i ett stort leende. Han går ram till mig och ger mig en stor kram. Sedan vänder sig pappa mot Niall.

-       Så du är Niall, säger han lugnt och skakar Nialls hand.

-       Ja, det är jag, svarar Niall glatt.

-       Vill ni ha lite fika? Frågar mamma och flyttar våra väskor fram till trappan som leder till övervåningen.

-       Gärna, svarar jag och ar av mig skorna.

På vägen in till vardagsrummet tar jag tag i Nialls hand. Han ser på mig och ler.

-       Vart är Charlie? Frågar jag mamma.

-       Han jobbar fortfarande men han kommer hem om en timma hoppas jag.

-       Vet han att vi är här?

-       Nej, det är en överraskning, han kommer bli så glad, utbrister mamma och klappar i händerna.

Framåt kvällen öppnas dörren och någon stapplar in i hallen.

-       Hallå? Ropar Charlie högt.

Jag reser mig häftigt. Min mamma ler lyckligt mot mig och nickar. In i vardagsrummet liver Charlie och börjar prata. Jag hinner inte uppfatta vad han säger, jag har redan börjat springa mot honom. När han ser mig ler han stort.

-       Leah! Utbrister han.

Jag kommer fram till honom och kastar mig i hans armar. Snabbt lyfter han upp mig och snurrar mig runt, runt. När han släpper ner mig ger han mig en stor kram.

-       Jag har saknat dig, viskar jag i hans öra.

-       Jag har saknat dig också, viskar han tillbaka.

Sedan släpper han taget om mig och jag tar ett steg bort från honom. Niall går fram till mig och Charlie sträcker fram en hand mot honom.

-       Niall förstår jag, Leah har berättat så mycket om dig, säger han och blinkar mot mig.

-       Jasså? Vad har hon berättat? Skojar Niall tillbaka.

-       Du skulle vara veta, skrattar Charlie.

-        Lägg av, fnyser jag.

 

Bordet dukas, maten plockas fram och snart sitter vi runt bordet.

-       Jag hoppas att ni är hungriga! Ropar mamma.

-       Det är vi, svarar jag och sneglar på Niall som sitter bredvid mig.

Mamma ställer sig upp för att servera maten.

-       Niall, ska jag lägga upp mat till dig? Frågar hon vänligt.

-       Gärna, svarar han och räcker henne sin tallrik.

-       Så, Niall studerar du på samma skola som Leah? Frågar pappa.

-       Nej det gör jag inte.

-       Vart studerar du någonstans då?

-       Jag går inte i skolan för tillfället.

-       Du har redan pluggat klart alltså? Säger mamma och ler varmt mot Niall.

-       Jag har fortfarande en termin kvar som jag inte hann göra klart, Nialls röst är lugn och sansad medans jag börjar bli irriterad. Varför släpper inte pappa ämne?

-       Varför väntar du?

-       Det är ganska mycket med mitt jobb just nu.

-       Vad jobbar du som? Undrar Charlie nyfiket.

-       Jag är med i ett band, One direction.

-       Ett band? Försörjer du dig på musik? Utbrister pappa.

-       Jag har hört talas om er, fortsätter Charlie utan att bry sig om pappas kommentar.

-       Jasså?

-       Ni är väldigt kända här omkring.

-       Inte bara här Charlie, utan i hela världen, tillägger jag.

-       Niall, så du försörjer dig på musik? Frågar pappa.

-       Det gör jag.

-       Vad har du för planer efteråt? Du u kan inte hplla på med musiken hela livet?

-       Pappa! Ropar jag högt.

Han ignorerar mig och fortsätter.

-       Snart kommer er karriär vara över och vad ska du göra då?

-       Pappa, ropar jag argt.

Utan att släppa Niall med blicken svarar han mig.

-       Vad?

-       Sluta fråga ut honom!

-       Jag frågar bara om hans…

-       Sluta pappa! Avbryter jag. Du gör alltid så här!

-       Leah, lugna ner dig, säger mamma nervöst.

-       Om pappa slutar förhöra Niall så kan jag vara lugn.

-       Leah, du behöver inte… börjar Niall.

Jag ser på honom och ler.

-       Allt som spelar någon roll i allt det här är att jag älskar honom, säger jag en aning lugnare.

Efter det tar Charlie och mamma över frågorna. Jag berättar om mitt jobb och Charlie om sitt. Vi diskuterar, pratar, ställer frågor. Vid klockan tio ursäktar sig pappa från bordet och går för att lägga sig. Vi flyttar oss till vardagsrummet där jag och Niall sitter tätt, tätt ihop i soffan. När klockan börjar närma sig tolv harklar sig mamma och reser sig upp.

-       Det är nog dags att gå och lägga sig nu. Leah du kan sova i ditt gamla rum och Niall, du kan sova i gästrummet…

-       Vänta? Ska Niall inte sova hos mig? Avbryter jag.

-       Jag tänkte att ni kanske ville sova ensamma, jag menar ni har ju inte varit tillsammans länge…

-       Mamma, vi har delat säng tidigare.

-       Oj, jaha. Då kan du ju sova i Leahs rum, säger hon förvånat och rodnar lite.

-       God natt, säger hon tyst och smyger ut ur rummet.

När mamma försvinner in i sitt sovrum på undervåningen går Charle, jag och Niall för att bära upp våra väskor på rummet. Jag hade inte behövt gjort en stor grej av att vi inte skulle få sova i samma rum. Jag är bara inte säker om jag skulle kunna sova själv. Vi har sovit tillsammans så länge. Det skulle kännas konstigt att inte ha honom bredvid mig. 

---

Här kommer del 25! Förlåt för att det har tagit lång tid. Jag ska bättra mig, hoppas jag! 

-E