cuteonedirectionnovel

Förra delen

- Jag tar gärna lite pizza, säger jag glatt.

Danielle lyckas alltid få mig på bättre humör.

 Den kvällen somnar jag proppmätt, vi har tryckt i oss så mycket att vi mådde illa. Det var tur att vi båda skulle jobba imorgon så att vi fick röra på oss. Danielle vägrade lämna mig och tur var det. Det var skönt att slippa vara ensam.

---

 

Liams perspektiv

 När jag slår upp ögonen känner jag genast att detta kommer bli en tuff dag. Jag reser mig upp och sätter på mig ett par byxor. När jag går förbi Nialls dörr hör jag honom sucka. Jag tar ett djupt andetag och öppnar hans dörr.

- Godmorgon! Säger jag glatt och sätter mig i hans säng.

Niall svarar inte utan sätter sig bara upp.

- Så, hur länge ska du ligga här?

- Tills jag vill gå upp, mumlar Niall till svar och drar täcket hårdare om sig.

- Ska du ligga här och tycka synd om dig själv?

- Nej.

- Gå upp då, säger jag och puttar till Niall på armen.

Jag går ut ur Nialls rum och in i vardagsrummet. I soffan sitter Harry och tittar på tv. Jag slår mig ner bredvid honom och lägger upp fötterna på soffbordet.

- Vad ska du göra idag? Frågar Harry utan att slita blicken från tvn.

- Jag tänkte höra av mig till Danielle och fråga om hon vill hitta på något, när jag säger det plockar jag upp mobilen och skickar iväg ett sms till henne. Efter en liten stund kommer ett svar tillbaka då hon säger att hon är hos Leah nu och sen ska dom iväg och jobba. Jag såg fram emot att träffa Danielle men det känns skönt att veta att Leah inte är ensam. Niall har inte berättat vad som hänt men jag hoppas att de kan lösas.

 

Leahs perspektiv

 När jag och Lucas kommer ur studion efter att ha tränat i 3 timmar i sträck är jag riktigt trött.

- Har du lust att hitta på något ikväll? Frågar han när jag ska gå in i min loge.

- Gärna, svarar jag och ler. Jag blir glad över att han frågar.

- Är det något speciellt du vill göra?

- Bestäm du, säger jag och ler stort.

- Ska vi ses här utanför om 20 minuter?

- Visst.

 Jag låser dörren bakom mig och går direkt in i duschen. 15 minuter senare står jag i korridoren och väntar på Lucas. När han kommer går vi till ett café i närheten.

- Vad vill du ha? Frågar han.

Jag pekar ut vad jag vill ha och börjar plocka upp plånboken.

- Lägg ner den Leah, jag betalar, säger han bestämt.

- Jag kan betala för mig själv, säger jag lugnt.

- Fast nu var det jag som bjöd ut dig.

- Bjöd ut? Jag kan inte...

- Ta det lugnt Leah.

Lucas beställer allting och tar med det i en takeaway påse. Vart vi ska vill han inte berätta. På vägen pratar vi om allt möjligt. Från jobbet till familjen. Plötsligt stannar han vid en liten park. En park som jag förmodligen inte skulle lägga märke till om jag gick ensam. Den är inte mycket för ögat till en början. Fullt med träd och buskar. Men desto längre in vi kommer så förbluffas jag. Mitt i parken ligger en liten bäck och marken är fylld med vackra blommor.

- Wow, utbrister jag.

- Coolt va?

- Väldigt coolt.

Det sitter några i parken och njuter av den första varma kvällen på länge. Vi slår oss ner i gräset och börjar äta av vårt fika. Allting känns så avslappnat och lugnt. När jag proppat i mig den sista biten blåbärsmuffin lutar jag mig tillbaka och njuter av värmen.

- Tack så mycket Lucas, säger jag glatt.

- Vill du dansa? Frågar han lugnt.

- Va?

- Jag kan behöva öva lite till och det skulle vara kul, säger han sanningsenligt.

- Okej, säger jag och ställer mig upp. Jag sätter på vår danslåt på mobilen och tar Lucas hand. Flera gånger går vi igenom dansen. Klockan börjar bli mycket när vi bestämmer oss för att gå hem. Vi promenerar en bit tillsammans innan vi skils åt. Resten av kvällen tillbringar jag i soffan under en varm filt. Jag måste ha slumrat till, jag vaknar av att min mobil ringer. Jag sträcker mig långsamt efter telefonen och svarar.

- Hej! Hör jag Harrys glada röst ropa i telefonen.

- God morgon, mumlar jag.

- Sover du?

- Inte längre.

- Det är då klart, har du lust att hitta på något? Jag hör hur han stänger en dörr och hur han sedan går i trappor.

- Jag har inte gjort mig i ordning, pustar jag.

- Det gör ingenting, jag kommer om 3 minuter, säger Harry och lägger på.

Jag gör ingen ansträngning för att sätta mig upp utan ligger kvar och startar tvn. Vilken tur att jag satte på mig ett par mjuka byxor istället för de tajta som jag hade igår.

Som Harry sagt knackar han på bara en liten stund senare. Jag tassar ut i hallen och öppnar dörren. Harry har på sig en lila Jack Willis munktröja och ett par jeans. Han sträcker ut armarna mot mig och jag kastar mig in i hans armar. En tår faller nerför min kind som landar på hans tröja. Harry släpper mig och kollar in i mina ögon.

-       Leah, hur är det?

-       Jag är okej, bara lite känslosam just nu, säger jag och går in i vardagsrummet.

Harry stänger dörren om sig och går efter mig. Han sätter sig i soffan och lägger filten om sig. Jag kryper ner bredvid honom och njuter av hans närvaro.

 

Harrys perspektiv

 Leah var den första jag tänkte på den morgonen. Jag såg henne framför mig, det blonda lockiga håret, himmelsblåa ögonen och hennes underbara leende. Sedan började jag tänka på hur sårad hon sett ut på nattklubben. Jag var tvungen att träffa henne, att få se hennes leende och försöka göra allting bättre. Jag vet att jag inte kan göra allt bra, men jag kan i alla fall finnas här för Leah. Annat är det med Niall, han går knappt att prata med. Vi har allihop försökt gaska upp honom, men det är inget som hjälper. Jag vet att han ångrar sig och skäms över det han gjort. Jag hoppas att när han tagit mod till sig, kan be om förlåtelse. För de behöver varandra.  

---

Så där, nu börjar skolan snart. Men innan dess åker jag till Frankrike!

Hoppas ni gillar delen.

xE