it's gotta be you ♥ part 8

Tidigare avsnitt

Jag och killarna åker till Irland i morgon!

Hoppas du har det bra J

Xx

Jag skickar snabbt ett svar.

Kul, vi måste prata sen! :/

Jag struntar i x:en. Sedan återgår jag till verkligheten. Det känns lite som om Niall inte är Niall längre utan att han är någon så långt borta. Efter ett tag så är vi klara. Vi kramas och säger hejdå. Jag promenerar hem ensam och när jag kommer hem kastar jag mig surt i sängen. Jag lägger mobilen på nattduksbordet och försöker sova. Då börjar telefonen ringa. Jag ser Nialls namn på displayen och trycker huvudet i kudden.

Jag orkar inte!!

 


Nialls perspektiv

 

Jag slår Leahs nummer och hör de välbekanta tonerna. Jag väntar åtta, nio, tio elva, tolv toner. Varför svarar hon inte? Jag sitter på min säng med huvudet lutat mot armen. Någon knackar på min dörr, jag mumlar kom in och den välbekanta gnisslingen ljuder genom rummet.

-       Du måste verkligen smörja dörren Niall, säger Liam och ställer sig framför mig.

Jag svarar inte utan bara suckar högt.

-       Värst vad du var deppig, han kollar på mig med sitt ”du vet att jag kommer fråga så bara säg vad det är” uttryck.

-        Leah svarar inte på mina samtal, säger jag tungt och lägger mig ner i sängen med ett duns.

-       Hon kanske inte har hört?

-       Kanske inte. Men hon sa att vi behövde prata, egentligen är det inte är stor grej, ändå känns det som om jag ska bryta ihop.

-       Du gillar henne va? Liam puttar till mig lite och ler som en fåne.

-       Ja, jag tror det. Det kändes som om vi hittade varandra igår och sen kom ni, jag suckar igen.

-       Kom igen nu Niall, du är inte killen som ligger och deppar. Du ska ju få åka hem! Liam ställer sig upp i sängen och börjar hoppa upp och ner.

-       Sluta Liam, säger jag surt och lägger armarna i kors och låtsas vara sur.

-       Lägg av Niall, jag känner sig. Slappna av och plocka fram till leende igen. Liam känner mig för bra, jag kan inte vara sur på honom. Jag reser mig och börjar också hoppa i sängen.

Utanför min dörr hörs en ljud harkling och där står Paul.

-       Killar ska ni inte packa? Han ler lite men försöker se sträng ut.

-       Snart, jag lovar, säger Liam och ler så sött han kan. Paul bara skrattar och går där ifrån.

Jag ska åka hem och träffa min familj. Och få göra det jag tycker mest om, sjunga och vara med killarna.

Leahs perspektiv

Jag vaknar av att mobilen plingade till på nattduksbordet.

I ett desperat försöka att nå telefonen råkade jag ha ner den på golvet.

Nu var jag tvungen att öppna ögonen.

I en snabb rörelse öppnade jag ögonen medans jag plockade upp mobilen.

Hey tjejen!

Länge sedan sist, kom hem från LA igår.

Vad har du hållit på med?

/Danielle

 

Danielles familj och min familj har känt varandra sen vi var små, så vi har umgåtts sedan vi var pyttesmå. Innan Danielle åkte till USA så dansade vi ofta tillsammans, som bakgrunds dansare i några små program. Precis innan Danielle åkte så fick hon ett jobb som dansare på ett program som hette typ x factor där man kunde försöka slå igenom som sångare. Jag fattade aldrig hela grejen. Danielle försökte få mig att söka in men tyvärr var jag för liten. När Danielle sedan åkte till USA så slutade jag så att dansa. Jag skrev ett snabbt svar tillbaka.

 

Hej!

Det var jätte länge sen!

Hur var det i LA?

 

Vi smsade ett tag och bestämde att vi skulle träffas på starbucks klockan 11. Som tur var skulle jag inte till skolan i dag men sov morgon blev det inte i alla fall. Typiskt Danielle att vara morgonpigg!

När jag ändå vad vaken är det lika bra att ändå ta en dusch. Det tog inte lång tid och när jag kom ur duschen ringde min telefon.

Mitt hjärta hoppade till och jag stod fastfrusen.

Är det Niall? Vill jag svara om det är han?

Jag skyndar fram och kollar på skärmen.

Pappa, står det.

Snabbt plockar jag upp telefonen och svarar.

Pappa säger att han bara checkar läget, fast jag vet nog att han vi kolla så att jag inte har dött eller något. Så klart så frågar han om jag har skaffat ett jobb än. Jag skäms så mycket när jag måste säga att jag faktiskt inte har kollar runt efter ett jobb. Jag lovar att jag ska leta under helgen och höra av mig sen.

Jag klädde på mig snabbt, det fick bli ett par jeans och en vit blus. Sedan sminkade jag mig lite och satte upp mitt hår i en knut.

 

Klockan elva kom jag fram, då stod redan Danielle där och log.

-       Leah! Ropade hon och sprang fram för att krama mig.

-       Hej! Sa jag och kramade henne hårt. Danielle var min bästa vän fast hon var 4 år mellan oss.

Danielles mörka, lockiga hår glänste i morgonsolen på ett sätt som verkligen passade henne. Vi gick in och beställde frukost sen pratade vi om allt som hänt under tiden hon varit borta. Jag berättade att jag hade lovat pappa att hitta ett jobb för att kunna betala för min lägenhet.

-       Leah jag fick just VÄLDENS bästa ide! Danielle ropade högt på cafeet. Många vände sig om och tittade på henne, för Danielle gjorde det inget, hon älskade uppmärksamhet.

-       Vad? Jag kollade nyfiket på henne.

-       Jag fick höra av en kompis till mig att ett nytt program sökte dansare.

-       Så?

-       Leah vi ÄR dansare, jäkligt bra dansare också, hon log stolt mot mig.

-       Danielle, jag har inte dansat sen du åkte, jag suckar högt.

-       Tror du inte att talang sitter kvar i musklerna? Hon puttar till mig och skrattar.

-       Man kan ju alltid hoppas, skämtar jag tillbaka.

-       Så, finns det någon speciell kille just nu? Hon blinkar flörtigt med ena ögat.

-       Det fanns, men allting förändrades så snabbt, jag lägger huvudet i mina händer.

-       Vad gjorde han? Danielle lutar sig framåt för att höra bättre.

-       Han ljög, eller undanhöll sanningen.

-       Leah, ljuga och att underhålla sanningen är samma sak.

-       Jaja, han var så fin och snäll. Sen fick jag reda på detta och då blev jag så besviken.

-       Så? Vem är denna kille?

-       Först var han Niall, en kille som jag verkligen gillade och kunde vara mig själv med. Nu är han en känd Niall som turnerar över hela världen och har hur många tjejer som helst som skriker hans namn.

-       Niall…. Niall Horan? Danielle ser förvånad ut.

-       Hur visste du? Jag blir chokad.

-       One direction var med i x-factor som jag var med och dansade i.

-       Det hade jag ingen aning om Dan.

-       Jag visste inte att det var viktigt, men Leah, tänk dig för nu. Låt inte din svartsjuka komma före! Hon kollar på mig med en förståndig blick.

-       Svartsjuka! Jag är INTE svart sjuk! Jag blir lite sur och kollar ner i golvet.

-       Så du känner inte att du behöver konkurera med hundratals tjejer om hans kärlek? Skrattar Danielle. Vad som är så kul förstår jag inte.

-       Tyst, säger jag och låsas vara arg.

-       Leah vi gör så här, i morgon söker vi in till programmet och när killarna kommer hem så tar vi hand om allting, tillsammans, jag måste krama om henne hårt.

-       Tack Dan, mumlar jag i hennes öra. 


Förlåt att det inte är så bra avsitt denna gång, får hoppas på roligare nästa gång.
xE

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jätte bra, du skriver jätte bra awesome!!!'

2012-05-03 @ 07:12:53
Postat av: Anonym

Snäääla skriv mer!!!!

2012-05-03 @ 07:18:04
Postat av: Anonym

Skriv mer!! känner att den här novellen kommmer bli fett awesome :)

2012-05-03 @ 08:38:17
Postat av: Anonym

Snälla skriv mer idag :)

2012-05-03 @ 19:46:00
Postat av: Anonym

Snälla skriv en idag!! :)

2012-05-04 @ 20:17:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0