cuteonedirectionnovel

 

Jag vred om nyckeln och öppnade sakta dörren till min nya lägenhet.

Min nya, stora, egna lägenhet.

Efter mycket om och men hade jag äntligen övertygat mina föräldrar om en egen lägenhet. Jag hade övertygat dem om att det skulle bli enklare att flytta in till London och bo nära min nya skola. Dessutom lovade jag skulle hitta ett jobb i mitt område så att jag kunde hjälpa till att betala för min älskade lägenhet.

För en månad sedan hade jag fått lägenheten då jag och mamma genast började inreda och skaffa fram resurser till badrum och kök. Nu var allt äntligen klart och jag skulle sova min första natt i min lägenhet.

Jag gick in i hallen och låste dörren om mig. Snabbt skyndade jag mig in till mitt sovrum och öppnade dörren till min walk in closet.

-       Det här kommer bli ett bra år! Sa jag högt för mig själv och börjar hoppa runt i rummet.

Jag brydde mig inte att byta om utan kastade mig ner i sängen och slog upp min laptop.

Tiden går så snabbt när man har roligt och när jag helt plötsligt kollar upp på klockan och märker att den är kvart i 12.

Affären stänger vid 12 och om jag inte köper mat idag får jag ingen frukost.

Jag rusar upp och knyter på mig mina converse, grabbar tag i min handväska och låser dörren efter mig. Fast jag bor på sjätte våningen bestämmer jag mig att ta trapporna och rusar ner så snabbt jag kan. Affären ligger lite längre ner på gatan så det tar inte mer än 2 minuter att promenera dit. Jag öppnar dörren och en välbekant plingning hörs, jag går in igenom dörren och tar en kundvagn att bära varorna i. Jag börjar promenera längs gångarna för att hitta allt jag behöver när jag plötsligt hör en kundvagn rulla snabbt mot mig och några killar som skrattar och skriker.

Snälla var tysta! Tänker jag för mig själv och sträcker mig efter ett flingpacket.

-       Louis! Styr bort vagnen! Ropar någon i min närhet och jag hör hur vagnen kommer närmare mig. Jag ska precis lägga ner flingpaketet när en vagn krockar hårt med min vagn och jag tappar paketet på golvet som går sönder och flingorna väller ut på golvet.

-       Förlåt! Det var inte meningen, Säger killen i vagnen. Han drar sin hand genom sitt lockiga hår och försöker hoppa ut vagnen. Efter honom kommer 2 killar till som skrattar högt.

-       Ingen fara, säger jag surt och sträcker mig efter ett nytt paket som jag lägger i min vagn och kör i väg.

-       Vänta! Ropar en av killarna till mig. Jag fortsätter gå utan att bry mig. Jag hör snabba fotsteg bakom mig och känner hur någon tar tag i min axel.

-       Kan vi inte få hjälpa dig med varorna, säger en kille med randig tröja och hängslen.

-       Nej, tack jag klarar mig. Jag börjar gå mot kassan och lägger upp varorna på bandet och ska just betala när jag ser killarna stå nere vid mina varor och börjar packa ner dem i påsar.

Fan! Kan dem inte låta mig vara i fred! Skriker jag inombords och går fram till killarna.

-       Här vi har packat dina varor, säger en blond kille och ler mot mig. Hans leende gör att jag känner mig var inombors.

-       Tack, säger jag och sträcker mig efter en av påsarna. Totalt är det sju påsar, mer än jag kan bära egentligen men jag biter ihop och börjar gå mot utgången. Jag hör hur någon springer fram för att öppna dörren åt mig. Det är den blonda killen igen.

-       Tack, mumlar jag och börjar promenera hem. Jag känner en hand mot min hand som försöker ta tag i några utav påsarna. Jag kollar upp och ser killen med hängslerna.

-       Vi kan väl få hjälpa dig bära? Han ler charmigt mot mig och jag ler tillbaka.

-       Okej, tack. På andra sidan känner jag den lockiga killens hand intill mig när han ska försöka få loss några påsar han också. Jag kollar mot honom och ler som tack.

Det går ganska snabbt att komma från till min port. När vi ställt ner påsarna hälsar killarna.

-       Jag är Louis, säger killen med hängslerna. Det här än Harry, säger han och pekar på killen med lockiga håret.

-       Jag är Niall, säger den blonda och ler stort.

-       Jag är Leah, säger jag och ler tillbaka. Tack killar för hjälpen, säger jag och slår portkoden.

-       Ingen fara, säger Harry och puttar upp dörren åt mig. Jag mumlar ett tack som svar och lyfter upp påsarna och går in.

-       Säker att du inte behöver hjälp upp? Frågar Niall.

-       Nej, tack det går bra.

-       Okej, vi ses väl, säger Harry och stänger dörren efter.

Väl i hissen kollar jag mig i spegeln. Mitt blonda hår är uppsatt i en slarvig knut och mina kinder lyser lätt rött och mina blåa ögon är markerade med ljus eyeliner. Shit! Vad pinsamt det blev. Jag var inte särskilt bra på att träffa nya personer, jag blev alltid så blyg. Nu fanns det inte en chans att jag skulle träffa dem igen. Men men..

---